Sören Kern – Nurain Magazine
François Hollande lovade att ändra vallagarna så att franska muslimska invandrare utan franskt medborgarskap skulle tillåtas att rösta i kommunala val år 2014, vilket skulle förstärka det socialistiska partiets kontroll över den politiska makten.
En analys av rösternas mönster som ledde till François Hollandes seger den 6 maj som den första socialistiska president i Frankrike sedan 1995 visar att segern berodde till stor del på muslimer som röstade på honom i ett överväldigande antal.
Det franska valet markerar det första gången muslimer avgör utgången av ett presidentval i ett stort västeuropeiskt land, en försmak av vad som komma skall.
Medan den muslimska politiskt aktiva befolkningen i Frankrike fortsätter att växa samtidigt som de flesta muslimer röstar på socialistiska partier och vänster, de konservativa partierna kommer att finna mycket svårt att vinna framtida val i Frankrike.
Enligt en studie bland 10000 franska väljarna, som genomfördes av opinionsinstitutet Opinion Way för Paris dagstidningen Le Figaro, röstade en anmärkningsvärd 93 % av de franska muslimerna för Hollande den 6 maj. I motsats, visar undersökningen att endast 7 % av de franska muslimerna röstade för den sittande, Nicolas Sarkozy.
Uppskattningsvis 2 miljoner muslimer deltog i valet 2012, vilket innebär att ca 1,7 miljoner röster gick till Hollande. I det allmänna valet däremot besegrade Hollande Sarkozy med bara 1,1 miljoner röster. Detta innebär att muslimer kastade de avgörande röster som ledde Hollande till Elysée Palace.
Frankrike, hem för fem till sex miljoner muslimer, har redan den största muslimska befolkningen i den Europeiska unionen och dessa siffror förväntas öka exponentiellt under de kommande åren. Enligt konservativa uppskattningar beräknas den muslimska befolkningen överstiga 10 % av den totala befolkningen i Frankrike inom de närmaste femton åren.
Under valkampanjen erbjöd Hollande amnesti till alla de ca 400 000 muslimska invandrarna, som finns idag i Frankrike. Han lovade också att ändra vallagarna så att franska muslimska invånare utan franskt medborgarskap skulle tillåtas att rösta i kommunalval 2014. Dessa åtgärder, om de genomförs, skulle göra det möjligt för det Socialistiska partiet att stärka sin kontroll över den politiska makten, både på regional och på nationell nivå.
Muslimerna i Frankrike, och i hela Europa som helhet, tenderar att stödja socialisterna pga. demografiska, socioekonomiska och ideologiska skäl.
De flesta muslimer i Europa lever i hushåll med låg inkomst och drabbas av hög arbetslöshet. Detta resulterar i ett fördelaktigt beroende förhållande mellan socialisterna och muslimer baserad på att den ena tillhandahåller sociala förmåner och den andra sina röster. Det är inte överraskande då att socialisterna gynnar muslimsk invandring, vilket ger fler väljare som röstar på de socialistiska partierna.
I den ideologiska sfären, socialister och muslimer delar generellt sätt ett ömsesidigt ogillande av de så kallade traditionella judisk-kristna värderingarna. Även om många muslimer motsätter sig socialisternas sekulära dagordning, de flesta muslimer stöder helhjärtat de socialistiska mångkulturella dogmer som främjar islam närvaro i Europa.
I utrikespolitiken delar socialister och muslimer ett gemensamt förakt för USA och Israel. Vänsterpartierna i Europa har bytt den anti-sionistiska diskursen för en politiskt korrekt anti-semitism. Den allt mer hysteriska retorik härrör från anti-israeliska socialistiska kretsar som har bidragit till en ökning av anti-semitiska hatbrott i hela kontinenten, många av dessa brott begås av muslimer.
Även om Hollande inte har visat sin syn på Israel, han har sagt att han vill besöka Israel och de palestinska områdena i sommar, många bedömare befarar att Hollande kommer att omge sig med en cirkel av rådgivare som kommer att driva Frankrike ifrån den pro-judiska och pro-Israel linjen fastställd av Sarkozy.
Hollande har också sagt att han motsätter sig Israels eller amerikanska militära åtgärder mot iranska kärnanläggningar och många analytiker tror att den nya franska regeringen kommer att försöka att försvaga sanktioner mot Iran.
De politiska förändringarna i Frankrike har gjort många judar oroliga över sin framtid. Den dag Hollande valdes som Frankrikes nya president, mer än 5000 franska judar deltog i en Aliyah mässa (judiska invandringen till Israel) i Paris. Det årliga evenemanget som organiseras och drivs av Jewish Agency, brukar vanligtvis locka omkring 2000 besökare.
För att vara säker är Frankrike inte det enda land där muslimer förändrar den politiska dynamiken.
I Danmark vann den socialistiska premiärminister, Helle Thorning-Schmidt, parlamentsvalet i september 2011 med en marginal av endast 8,500 röster. Enligt opinionsundersökningen sade 89,1 % av muslimerna att de hade röstat för socialistiska eller vänsterpartier. Det finns uppskattningsvis 200 000 muslimer i Danmark av vilka 100 000 är berättigade att rösta.
I Storbritannien, en ny forskningsrapport med titeln ”Separations nivåer: väljarna i etniska minoriteter och det konservativa partiet” visar att 47 % av muslimerna säger att de känner sig närmare Labour Party medan 5 % säger att de identifierar sig med de konservativa. Under 2010 års val var muslimska väljare den avgörande faktorn i 82 valkretsar.
I stadsdelen Tower Hamlets i London, röstade muslimska väljarna för Lutfur Rahman, född i Bangladesh, till sin borgmästare. Han är förknippad med den islamistiska Forum Europe (IFE), en islamistisk grupp tillägnad att ändra ”samhällets infrastruktur, dess institutioner, dess kultur, dess politiska och tro … från okunnighet till Islam.” Sedan hans tillträdde har Rahman sett till att folkbiblioteken i Tower Hamlets har i sin stock böcker och DVD som innehåller predikningar från förbjudna predikanter och islamistiska extremister.
Även i Storbritannien, varnade Labour MP Jim Fitzpatrick nyligen att hans parti har infiltrerats av radikala muslimer som vill skapa en ”islamisk social och politisk ordning.” Muslimer, säger han, ”placerar människor inom politiska partier, rekryterar medlemmar till de politiska partierna, försöker hitta utvalda personer som kan ha inflytande och politisk makt inom regeringen, vare sig på lokal eller på nationell nivå.” Han tillägger, ”de är helt i strid med Labour programmet, med vårt stöd för sekularismen.”
I Belgien utgör muslimer nu en fjärdedel av Bryssels befolkning. I reala termer antalet muslimer i Bryssel, där hälften av alla muslimer i Belgien bor, har nått 300 000, vilket innebär att den påstådda ”Europas huvudstad” är nu den mest islamiska staden i Europa.
I praktiken mobiliserar Islam fler människor i Bryssel än den romersk-katolska kyrkan, och demografer räknar med att muslimerna kommer att utgöra majoriteten av befolkningen i Bryssel år 2030.
En ny forskning från institutet Itinera förutspår att år 2060 kommer 60 % av den belgiska befolkningen vara utrikes födda vilket kommer att få tydliga konsekvenser för den belgiska politiken.
I Norge, ny statistik visar att invandrare kommer utgöra nästan hälften av befolkningen i Oslo år 2040. Studien, den första projektionen av invandring trender publicerade i Norge, visar att stora städer också kommer att se en stor ökning av invandringen. Över hela landet förväntas att den invandrade befolkningen kommer att hoppa från 12 % till 24 %, eller 600 000 personer i dag till 1,5 miljoner år 2040.
I Spanien försökte det socialdemokratiska partiet nyligen att anta en lag i parlamentet som skulle ha låtit mer än 500 000 marockaner som bor i Spanien att rösta i kommunala val. Om det hade hänt skulle åtgärden har säkrat en permanent styrning av socialisterna i spanska städer med en stor muslimsk minoritet. Denna åtgärd spårade ur i november 2011 när socialisterna förlorade riksdagsvalet.
Anteckningar:
Sören Kern är en av huvudmedlemmar i gruppen för Europeiska Policy för strategiska studier baserade i Madrid.
