Fredag Yawm al Juma (samlingsdagen) på arabiska är dagen för den obligatoriska samlingsbönen och har följaktligen en
speciell religiös och social betydelse för muslimer. Trots att det är bättre att be alla de dagliga obligatoriska bönerna
kollektivt, är det inte nödvändigt. Å andra sidan är det obligatoriskt för varje vuxen manlig muslim att iaktta fredagens
samlingsbön. För kvinnor är det valfritt.
När man gör sig i ordning för Juma bönen, bör man ta sig en dusch eller ett bad på morgonen, sätta på sig rena kläder och
avstå från att äta mat som ger dålig andedräkt, såsom lök eller vitlök.
Fredagsbönen utförs alltid i moskéer, när detta är möjligt. I länder där det finns mycket få moskéer, är emellertid alla
platser folk kan samlas på lämpliga för ändamålet. Det är en plikt för muslimer som bor i ett samhälle att ordna något
permanent arrangemang för Juma bönen. Fredagsbönen ska utföras snarast efter att solen passerat sin högsta punkt.
Fredagsbönen motsvarar då middagsbönen på vardagarna.
Juma bönen leds, som alla andra samlingsböner, av en imam (ledare), som väljs ur gruppen. Bönen föregås av en predikan
(khutba) av imamen, som leder bönen. Predikan är en del av dyrkandet och under den ska ingen be, prata eller göra
någonting, förutom att koncentrera sig helt på talaren. Predikan består av två delar med en kortpaus emellan. Aktuella
frågor, muslimers problem (lokala eller universella), kommentarer eller förklaringar av delar ur Koranen eller religiösa
bruk, är passande ämnen för en predikan.
Fredagspredikningarna har varit och ska fortsätta att vara ett medel att undervisa muslimerna i deras skyldigheter och
förpliktelser, att hålla dem à jour med aktuella frågor och att stärka de religiösa banden mellan de troende. En predika
ska börja och sluta med lovprisning av Gud, välsignelser över Profeten (fvmh)
och en bön för alla muslimer.
Efter predikan utför man en bön som består av två rakaat (två rörelsesektioner). Bönen läses högt, i motsats till andra
böner under dagtid.
Eftersom fredagen för muslimerna är dagen för kollektiv dyrkan, kan den påminna om sabbaten eller söndagen i judendomen
eller kristendomen. Likheten är dock snarare skenbar än verklig. Grunden för iakttagandet av sabbaten och söndagen i dessa
religioner, har uppkommit ur föreställningen att Gud, Skapare, vilade på den sjunde dagen, efter sex dagars arbete med
att fullborda himlarna och jorden. Därför ska också människan vila, av aktning och vördnad för Skaparens vila (se Exodus
20:8-11).
Denna föreställning strider fundamentalt mot Islams läror. Gud den Allsmäktige blir inte trött och fordrar ingen
vila från sitt arbete. Det finns ingen sabbat i den meningen i Islam. Muslimerna kan sköta sina vanliga affärer före och
efter fredagsbönen. Gud säger i Koranen: TROENDE! När böneutroparen kallar till fredagsbönen, lämna då handel och köpenskap
och skynda er dit där Guds namn åkallas; detta är för er det bästa om ni [bara] visste! Och när bönen är slut skall var
och en gå tillbaka till sitt för att söka det som Gud i Sin godhet [beviljar honom]. Och ha alltid Gud i tankarna, för att
det skall gå er väl i händer. (62:9-10)
