Sedan Covid-19-viruset först dök upp i Kina i mitten av november 2019 har världen genomgått en stor
hälso-, politisk, social och ekonomisk kris. Denna pandemi har också haft viktiga konsekvenser i den
muslimska världen. Vilka synpunkter, kommentarer och analyser sprids inom den europeiska ”muslimsfären”?

Många imamer, predikanter och religiösa aktivister har inte avstått från att föra sina tankar till denna
världsnyhet. Vi erbjuder dig en liten översikt i tre delar. Till att börja med, denna fråga: Covid-19, en
gudomlig straff för uigurernas räddning? När uppkomsten av viruset i Kina uppfattas av muslimer som en
eskatologisk rättvisa mot islamofobin (januari – februari 2020).

De första rapporterna om Covid-19 i muslimsfären går tillbaka till december 2019, då viruset
klassificerades som en epidemi av Världshälsoorganisationen (WHO) och de första detaljerna
offentliggjordes om omfattningen av fenomenet i Hubei-regionen i Kina.

Muslimska internetanvändare hade tidigare intresserat sig i Kina, särskilt 2019, för ett helt annat ämne,
de kinesiska myndigheternas förtryck av den uiguriska minoriteten. Övergrepp, interneringar, förnedringar,
fängelser och tortyr som muslimer lidit i östra Turkestan hade dominerat rubrikerna flera gånger och väckt
medlidande hos många medlemmar i samhället.

Vissa muslimer som stödde uigurfolket såg i Covid-19, i början av epidemin, ett försök att ”avleda”
medieuppmärksamhet från de grymheter som uigurerna upplevde, och skyllde den kinesiska regimen för att
försöka dra bort uppmärksamheten. Tillsammans med en ordlek på ”CORANovirus” trodde de första
kommentatorerna att denna sjukdom endast var en falsk nyhet, till och med en manöver av den kinesiska
regeringen för att ge uigurerna skulden för sjukdomen.

Detta argument användes emellertid inte i stor utsträckning och försvann i början av 2020 med en
försämring av epidemin och den viktiga kommunikationen kring inneslutningsåtgärder som vidtagits i Wuhan.
Från januari 2020 blir coronaviruset därför i muslimska internetanvändares ögon det möjliga symptomet på
gudomlig rättvisa.

När viruset tolkas som ett tecken på transcendental rättvisa

Några av de första kommentarer som publicerades om detta ämne sprids i januari 2020 på Facebook av
relativt anonyma profiler:

”Kina har låst in miljoner muslimer, ingen har gjort någonting, några veckor efter att Allah skickar dem
ett litet virus som är osynligt för blotta ögat är 40 miljoner kineser inlåsta i sin stad i karantän.”

”Och tro inte att Allah inte är uppmärksam på vad de orättfärdiga gör. Han kommer att ge dem en tidsfrist
tills den dag de ser ut …

Liksom med en del av fascismsfären (särskilt den etno-nationalistiska strömmen), tolkas viruset som ett
tecken på transcendental rättvisa av en del av ”muslimsfären”. En eskatologisk vision av Covid-19 verkar
blandas i dessa två cybersamhällen, med en skillnad emellertid på huvudmålet för pandemin, apokalyptisk
straff mot etniska minoriteter för det första, mot den undertryckande kinesiska regimen för den andra.

Den 7 februari 2020 påminde Domes and Minarets-webbplatsen (Des Domes et des Minarets, Frankrike), om att
president Xi Jinping hade kallat islam ”mental sjukdom” och ”virus som ska utrotas”, och började att
ironisera om det nya uppkomsten av ett virus, verkligen denna gång, som hotar Kina. Dagen innan
framkallade samma webbplats rykten enligt vilken Xi Jinping skulle ha smittats av viruset och
kommenterade: ”Insha Allah är det är mer än en rykt, utan en verklighet!”

Renaud Klingler, grundare av Saracens webzine, håller med om denna vision. Han publicerade följande
meddelande på Facebook den 24 januari 2020: ”Vi vet att uigurbarn som dömts till tunga fängelsestraff har
länge placerats på barnhem, långt ifrån sina familjer, uppfostrade till sånger från den kinesiska
kommunismen. Vi har fått kunnat se fler och fler videor av kinesiska tjänstemän själva, alla leenden,
sjungande med dessa barn vars föräldrar inte längre finns där. Må Allah erbjuda ett coronavirus, eller
ännu värre, till dessa dåliga pederaster.”

I en artikel som reaktion på den allmänna utegångsförbud för befolkningen som den kinesiska regeringen
beslutade, skrev Idriss Sihamedi, grundare av BarakaCity, i en publikation daterad den 27 februari samma
argument: ”Allt började i # Kina, land där # uigurerna upplevde interneringar och tortyr i läger, så att
paradoxalt nog slutar HELA landet som ett gigantiskt friluftsläger … #coronavirus”

Från den 24 januari 2020 delar den mycket militanta aktivisten Davut Pasha, en konvertit som bor i
Turkiet, sin analys om vändningen av den situation som den kinesiska makten nu är offer för: ”Vi noterar
dock situationens ironi, världens ledande ekonomiska makt vars ilska fruktas av många länder, förödmjukas
av ett virus som är mindre än hundratals millimeter. Uigurernas kinesiska fångvaktare befinner sig nu
begränsade till sina hem.”

När religiösa är också inblandade

I stället för att oroa muslimerna den globala epidemin, förtrollade Covid-19s uppdykande dem. Först genom
några personligheter från det muslimska samfundet på sociala nätverk som började att utrycka att det
skulle utgöra ett svar på muslimernas bön världen över mot den kinesiska regimen för att straffa den för
sin förtryckande karaktär gentemot uigurerna.

Vissa imamer skrev också sin analys av situationen genom religiösa argument som sändes i moskéer under
khotban. Under januari 2020 förklarade predikanten Mohamed Khattabi, vid Aisha moské i Montpellier, att
Allah skulle ha förorenat fladdermuserna för att skipa rättvisa för uigurerna och att varje muslim som
vägrar att höra denna sanning skulle anta ett ateistiskt- och kommunistresonemang:

”Inget i denna värld rör sig utan Allahs vilja. Och det är vår tro. (…) Jag föredrar att tro tusentals
gånger att detta virus är en hjälp som Allah, stor och härlig är den Allsmäktige, har skickat som en
gudomlig rättvisa för att skipa rättvisa mot en befolkning som har misshandlat människor, än att säga ”det
är fladdermus, ormen, mänskligt”. Varför det? Därför att med det i detta fall avvisar man Gud, och man
menar att Gud inte kan handla i den här världen, och att den här världen sätter sig själv i handling och
med det sällar man sig till kommunisterna. De säger att allt går av naturen, det finns ingen Gud. Var
försiktig, eftersom vissa muslimer vägrar denna argument!”

Hani Ramadan anser att dåliga handlingar, speciellt äktenskapsbrott och hor, är ansvariga för uppkomsten
av viruset på jorden:

”Se vad en liten varelse kan göra för att utmana den så kallade allsmäktige Mellanriket. Det finns
verkligen för den troende i allt detta läxor att lära sig, särskilt om han återvänder till profetens läror
(…) En av dess orsaker är att män öppet ägnar sig åt obsceniteter som hor och äktenskapsbrott som
utlöser nya sjukdomar och epidemier.”

Predikaren sa dock inte om han med dessa ord antydde att hans bror Tariq skulle kunna hållas ansvarig för
den nuvarande epidemin.

Andra hävdade slutligen att Kina har straffats av Allah för sin misshandel av muslimer och säger att det
finns ett religiöst samförstånd i frågan. Skulle gemenskapens böner (eller duas) ha hörts för uigurerna
men inte för palestinierna eller rohingya?

I den andra delen som kommer att publiceras snart kommer vi att återvända till reaktioner från
”muslimsfären” till Covid-19, som har utvecklats när epidemin spridit sig i Europa och i den muslimska
världen.

Anteckningar:

Tarek Khayyam är doktorand vid Sorbonne och medlem i Facebook-gruppen Le Débat Continu.