1492 markerar slutet på ”Reconquista” (återerövring), med den sista ”moriska” rikets fall i Granada. Det är också
slutet på den religiösa och kulturella mångfalden i den iberiska halvön, med enandet av Spanien från de katolska
monarkerna, som tvingade fram sin hegemoni. År 1492 tvingades judarna att konvertera eller gå i exil och muslimer
drabbas av samma öde, med deras sista utvisning 1609. Dessutom är 1492 året för den så kallade upptäckten av Amerika,
genom vilken den kejserliga hegemoniska modellen kommer att exporteras till den nya världen, med enorma och djupa
historiska konsekvenser.

För Spanien själv, konsekvenserna av modellen ”en nation, en religion” känns fram till idag, med tydlig hänvisning i
kriget mot republiken utförd av Francisco Franco och idag, med den centrala regerings attityd till mångfald av folk
och språk som finns i den spanska staten.

Nu, har Partido Populars (PP, Folkpartiet) regering beslutat att bevilja spanskt medborgarskap till sefarderna,
förmodade ättlingar till de utvisase judar, var de än är, som den har gjort med filippiner och andra grupper i det
tidigare imperiet, söner till moderlandet.

Är det en återgäldnings gest mot de utvisade judarna som blev av med sina egendomar för fem hundra år sedan? Är det
länge väntade erkännandet av religiösa, kulturella och etniska mångfalden av den medeltida Spanien, och dess judiska
rötter?

Om så är fallet, varför inte sträcka den samma till ättlingar till dem som delade samma rum och tid, muslimerna i
al-Andalus, som ibland konverterade till katolicismen men som också blev utvisade 1609, och som nu finns spridda från
Syrien till Mali, och som har behållit kvar vissa kulturella drag såsom den arabisk-andalusiska musiken?

Om så är fallet, skulle det signalera uppkomsten av ett verkligt pluralistiskt och öppet samhälle som har övervunnit
fördomar mot religiösa minoriteter (resultatet av fem århundraden av propaganda från den katolska kyrkan) och som har
beslutat att bevilja lika rätt till alla sina medborgare. Det skulle erkänna den mångfald av folk som tillsammans
utgör den iberiska mosaik och som nu hävdar sin historiska personlighet.

Men vi misstänker att det är rent ekonomiska intressen som finns bakom beslutet, och genom erkännandet av det
sefardiska faktum, det vill säga, att vara en ”vän till judarna”, vill PP:s regering bara vinna Israels gunst,
eftersom för dem är Israel och judar är samma sak. Regeringens behandling av Adelson och ”Eurovegas” projektet är ett
bra exempel på denna servila inställning.

Ja, som alla medborgarna i detta land vet, när krisen slår är alla affärsmöjligheter bra, oavsett om de är inte
transparenta verksamhet, även blodbesudlat som vapen verksamheten.

Dessutom är Israel alltmer isolerade internationellt, och behöver öppna nya marknader för deras vapen och
säkerhetsindustri, vilket kan utgöra upp till 20 % av deras BNP och behöver framförallt återställa sin skadade
legitimitet genom att förstärka handels, akademiska, vetenskapliga och säkerhetsförbindelser med Europeiska unionen,
och i synnerhet med den spanska staten, som kan fungera som en brygga för export till Latinamerika.

Det förklarar charmoffensiven som inleddes av Israel mot inte bara staten, men även regioner som Katalonien,
förkroppsligade i Artur Mas (Kataloniens president) besök till Israel och undertecknandet av ett stort antal
bilaterala avtal.

Partido Popular, arvtagare av Franco, har ingen respekt på religiös mångfald eller något annat, inte ens för
Al-Andalus guldålder, utan snarare tvärtom, under Irakkriget visade de tydligt sin position och sina internationella
allianser.

Därför IJAN (International Jewish Anti-Zionist Network) och dess medlemmar i den spanska staten, av vilka en del är
ättlingar till de utvisade judarna utvisades,

• Insisterar på att vi inte ska identifieras med staten Israel, en stat född av en rasistisk, kolonialistiska och
  utestängande ideologi, sionismen, som har vänt ryggen till värden som tolerans och humanism som tillhörde den
  andalusiska förflutna under dess tid av maximal glans.

• Uppmanar Spaniens regering att bryta förbindelserna med Israel tills det erkänner till fullo det palestinska
  folkets rättigheter och följer FN:s resolutioner om territorium och genomför lämpliga åtgärder på området.

• Vi ber att rättigheterna för moriskerna ska jämställas med sefardernas med fullt erkännande av mångfalden i den
  spanska staten, i en symbolisk gest av återgäldande för de skador som uppstått i det förflutna.

Så kan man sända ett klart och starkt budskap till Europa, och till Medelhavets södra stränder, för att bryta ner
diskriminering, rasism och ojämlikhets murar med vilket den spanska staten kan ge ett exempel värdig Al-Andalus
lysande arv.