I Guds, Den Nåderikes, Den Barmhärtiges namn (1:1)

I haditherna berättas:

”Allt är som finns i de uppenbarade böckerna finns i Koranen, allt som finns i Koranen finns i sura al-Fatiha, allt som
finns i al-Fatiha finns i ’Basmala’. Formeln med vilket man ber Gud om Hans välsignelser är Basmala: ”Bismil Allah – ir –
Rahman – ir – Rahím”

Orden betyder: ”I Guds, Den Nåderikes, Den Barmhärtiges namn.” Dessa rader inleder alla kapitel i Koranen utom en. I den
heliga boken, Guds medlidande och barmhärtighet nämns 192 gånger. Medlidande och barmhärtighet är Guds essens.

Min morfar förklarade att det finns ett djupare budskap i Basmala, och gjorde sitt bästa för att förklara den inre
betydelsen av denna vers. Gud vill att vi ska visa medkänsla med oss själva. Medkänsla var en av morrfars favorit ämnen.

Genom att göra detta arbete av inre förvandling, och föda vårt sanna jag, påminde min morfar gång på gång alla, kommer vi
att visa medkänsla med oss själva. ”Kan vi lära oss att ta emot vår smärta med ömhet och kärlek? Var barmhärtiga eftersom
vi är dyrbara i Guds ögon. Vi vet lite om vilka vi är och vart vi är på väg.

Vi förtjänar att behandlas med medkänsla i varje steg på vägen.”

Morfar var mycket envis på denna punkt: ”När ni arbetar med er själva, om ni inte gör det med medkänsla kommer ni inte att
uppnå större framsteg.”

Medkänslan var ett mantra min morfar åberopade oavbrutet.

När han förklarade ett sätt att utöva inre utveckling, stannade han upp i mitten av en bön och ställde två frågor till sina
elever. ”Hur ska ni göra denna övning?” ”Med medkänsla” svarade studenterna unisont. ”Medkänsla för vem?” ”För mig själv,
mig själv” svarade de igen leende och skrattande.

Att visa medkänsla för sig själv betyder inte att man undviker eller förnekar det man behöver se och de delar av sin
personlighet som behöver bearbetas. Man gör det man måste göra, men med medlidande och barmhärtighets energi. Morfar
förklarade vad medkänsla betydde för honom: ”Titta på din personlighet med själens öga, gör det arbete som din
personlighet behöver, men med själens egenskaper. Själens primära egenskaper är barmhärtighet, mildhet och vänlighet.
Själen gör inga bedömningar och är överfyllda med villkorslös kärlek.”

Morfar betonade en enkel punkt: ”Om jag inte kan visa medkänsla med mig själv, kan jag inte vara helt medkännande med
andra. Jag kan lära tekniken med att vara snäll och att tro att jag är kärleksfull och barmhärtig, men då är medkänslan
ofullständig.”

Förvara alltid det i ditt hjärta

Sann medkänsla omfattar alla, inklusive den som kränker dig. Betyder detta att de som kränker oss och deras förolämpningar är
ursäktad och att de ska inte bemötas? Inte alls. Du gör vad du måste göra, men med själens egenskaper. Morfar använde Kabirs
uttryck, det mystiska 1500-talets poet för att förklara situationen: ”Gör vad som är nödvändigt, men snälla uteslut inte
denna person från ditt hjärta” Om du följer denna princip kommer du att ha uppnått medkänslans skönhet och makt.

När du har fastnat i en konflikt med någon som har fel, kom ihåg att du kämpar mot antagonismen, mot antagonisten. Gör vad
som krävs, men uteslut inte antagonisten från ditt hjärta, till exempel en ärlig domare vid rättegången mot en person. Han
gör vad som är rätt och dömer gärningsmannen till ett livstidsstraff. Han kan avkunna domen full av förakt och hån mot
mannen, med en önskan i sitt hjärta att rena jorden av denna ”avskum”.

Detta är en sorts energi, men domaren kan också utfärda samma dom med en annan energi genom att hålla sitt hjärta öppet för
den anklagade. Han avkunnar domen med allvar och respekt, och försäkrar sig att svaranden få en värdig behandling och att
han inte blir misshandlat i fängelset. Domaren kan även be för gärningsmannen och skicka ljuset från sitt hjärta till den
dömdes själ. Så domen kan avkunnas med två olika sorts energier. Den ena kommer från egot och den andra från själen.
Medkänsla är själens energi som har makten att flytta himmel och jord.

Gud som medkänsla

Vissa människor säger att Guds hjärta är så öppen och så nådig att om Han skulle kunna dö för oss, skulle Han göra det.
Eftersom detta är omöjligt, är vi de som dör för Gud, detta är mysterium med vårt liv. Men det är viktigt att veta att det
är Guds oändliga och utsökta medkänsla som vakar över oss vid varje steg på vår väg.

I en hadith står följande: ”Den som kommer till mig gående, springer jag mot, och den som kommer till Mig med en massa
misstag, stor som hela världen, hälsar Jag honom med en förlåtelse lika stor.”

Om Gud är verkligen så barmhärtig, varför uppenbarar Han inte sig för oss? Är det inte grymt från Guds sida att dölja sitt
ansikte och orsaka tvivel och förtvivlan i den här världen? De kunniga säger att slöjorna mellan oss och Gud är nödvändiga.
Om Guds outsägliga skönhet och majestät skulle visas som våg efter våg av bländande ljus, skulle ingen kunna stå ut med det. Rumi säger att när Gud uppenbarar sig bakom en slöja för ett berg, skrattar berget och blir täckt med gräs, rosor och blommande träd. Dessa berusar fåglarna och bergen blir en trädgård fylld med fågelsång. Om Gud uppenbarar sig själv utan slöjor, skulle berget krossas till stoft och aska. Så slöjorna mellan oss och Gud tillåter Honom att i sin ömhet och medkänsla stödja och ge oss näring precis som vi är.

Vår grundläggande natur är ädelt och djupt medkännande. Om vi inte vet detta är på grund av vi är omedvetna om det. Vi har
inte nått en bra nivå av uppvaknande och agerar ibland från ett tillstånd av rädsla snarare än från kunskapen inom oss.
Rumi säger att den som missunnar vatten de törstiga inte har märkt den stora och mäktiga flod som rinner bredvid.

När vi mjukar upp rustningen och försvaret vi har byggt runt hjärtat, upptäcker vi lampan som lyser pga. Gud inom oss.
Detta låga av kärlek och medkänsla i hjärtat är det som smälter skuggorna både inom och utanför oss, och belyser världen.

Praxis

Min morfar älskade en aktivitet i vilket han bad sina lärjungar att lägga ett kärleksfullt adjektiv till sina namn, och att
göra till en vana för resten av sina dagar att använda detta adjektiv när de talade till sig själva. Sanningen är att vi
talar för oss själva hela tiden, då ska man göra det med kärlek och medkänsla.

Morfar använde för sig själv termen Heda Bhai (i den bengalisak språk betyder Bhai bror) och han talade med brodern Heda
ganska ofta, med medkänsla, förstås. Morfar sa att denna praxis uppmuntrade närvaron av vår gudomliga identitet.

Kapitel 3 i boken ”The Fragrance of Faith” av Jamal Rahman