Thierry Meyssan – Voltairenet.org
Israels stabschef, general Herzi Halevi, träffade sina motsvarigheter från Saudiarabien, Egypten, Bahrain, Förenade Arabemiraten och Jordanien. I enlighet med de avtal som undertecknats med dem informerade han dem om att Israel skulle attackera Libanon på kvällen lördagen den 22 juni.
Nyheten om detta hemliga möte spreds snabbt över webben. Olika officiella källor bekräftade det. Vi fick också veta att en överenskommelse hade träffats mellan Tel Aviv och Riyadh. Denna information förklarar varför Saudiarabien, tillsammans med den västliga alliansen, var inblandad i att skydda Israel under den iranska vedergällningen den 14 april.
Under hela dagarna fredagen den 21: a och lördagen den 22: a surrade kanslierna runt om i världen av motsägelsefull information och uttalanden. FN:s generalsekreterare António Guterres har förklarat att den israelisk-palestinska konflikten aldrig kan lösas med vapenmakt. ”Regionens och världens folk kan inte tillåta Libanon att bli ett nytt Gaza (…) På båda sidor om den blå linjen har många liv redan gått förlorade, tiotusentals människor har fördrivits och hem och byggnader har förstörts (…) Icke exploderad ammunition (…) utgör ytterligare ett hot mot invånarna i Israel och Libanon, samt mot FN och humanitär personal (…) Det är dags för parterna att engagera sig i ett praktiskt och pragmatiskt sätt i de diplomatiska och politiska kanalerna som är öppna för dem”, sa han på en presskonferens.
Men Israel vägrar att förhandla och Hizbollah, som vägrar att överge palestinierna, har deklarerat att de inte kommer att förhandla om gränsdragningen av den israelisk-libanesiska gränsen så länge massakern på Gazaremsan fortsätter.
Israels utrikesminister Israel Katz svarade Guterres: ”Israel kan inte tillåta terroristorganisationen Hizbollah att fortsätta attackera sitt territorium och sina medborgare, och vi kommer snart att ta de nödvändiga besluten. Den fria världen måste stå villkorslöst vid Israel i dess krig mot axeln av ondska som leds av Iran och extremistisk islam. Vårt krig är också ditt krig, och Nasrallahs hot mot Cypern är bara början [1] Han meddelade att han ”snart skulle ta de nödvändiga besluten”.
Under tiden intensifierade de två sidorna sina skärmytslingar.
Israel sköt granater mot Yaroun (Bint Jbeil caza) och Naqoura (Tyre). Den träffade också ett område mellan Taybé och Deir Seriane (Marjeyoun) med vita fosforvapen, vilket utlöste en brand i området. På kvällen träffade två på varandra följande attacker orten Khiam, i samma caza. Israeliska flygplan genomförde också en attack i Kandouli-distriktet Meiss el-Jabal.
Hizbollah tog på sig ansvaret för minst fyra attacker under dagen. Den riktade in sig på den maritima militära platsen Ras Naqoura (som motsvarar den israeliska platsen Rosh Hanikra, mittemot Naqoura) ”med hjälp av flera självmordsdrönare, som svar på en israelisk attack i Deir Kifa (caza of Tyre)” på torsdagen, som dödade en Hizbollah-kämpe. De hävdade ”att ha förstört en del av platsen och skadat flera personer”. Den inledde också en annan självmordsattack med drönare mot ”en israelisk artilleribas” i Za’oura, norra Israel, och genomförde attacker mot de israeliska platserna Rouaissat el-Qarn och Zebdine, belägna i de omtvistade Shebaa-gårdarna, såväl som på Sammaka, i Kfarchouba-kullarna.
USA, som sedan den 29 januari har avrått sina medborgare att inte resa till Libanon av rädsla för kidnappningar [2], förblev tyst, medan den iranska FN-delegationen twittrade: ”Alla oförsiktiga beslut av den israeliska ockupationsregimen att rädda sig själv kan kasta regionen in i ett nytt krig, vars konsekvens skulle bli förstörelsen av Libanons infrastruktur såväl som av de territorier som ockuperades 1948. Det kan inte råda några tvivel om att detta krig kommer att ha en stor förlorare: den sionistiska regimen. Den libanesiska motståndsrörelsen, Hizbollah, har kapaciteten att försvara sig själv och Libanon – kanske är tillfället kommen för självförintelsen av denna olagliga regim” [3].
Faktum är att den militära maktbalansen har förändrats avsevärt sedan det israelisk-libanesiska kriget 2006 [4]. Då hade Hizbollah liten erfarenhet. Idag har den tvärtom genomlevt 12 års krig i Syrien mot jihadister beväpnade av Nato och skyddade av det israeliska flygvapnet [5]. Idag sägs det ha 2 500 specialstyrkor (Radwan), 20 000 högutbildade män, 30 000 reservister och 50 000 mindre erfarna kämpar. Det brukade ha kortdistansmissiler. Idag har den 120 000 projektiler av alla slag, inklusive 15 000 styrda missiler, flera tusen Zelzal (”jordbävning”), med en räckvidd på över 120 kilometer, och flera hundra Fateh-110 (”Liberation-110”) styrda missiler [6] med en räckvidd på 300 kilometer, och fortfarande tiotusentals kortdistansmissiler som den iransktillverkade Fajr-1 och den kinesisktillverkade Type-107. Denna gigantiska arsenal borde göra det möjligt för den att mätta järnkupolen och därmed beröva Israel dess luftvärnsförsvar [7]. Om den misslyckas med att mätta den har Hizbollah redan visat sedan december 2023 att den kan förstöra delar av järnkupolen, vilket gör den ur funktion. Framför allt har den Sayyad-2 (Fighter-2) mark-till-luft-missiler och möjligen ryska SA-22 Pantsir-batterier [8], varav de förstnämnda, den 20 maj, satte stopp för 76 år av israelisk luftherravälde. Även om det inte är säkert att Hizbollah kan skjuta ner flygplan på hög höjd är det klart att det kan förstöra helikoptrar och flygplan på låg höjd. Dessutom har Hizbollah skaffat alla typer av drönare, inklusive al-Hodhod (”Wavy Oyster”), som infiltrerade Haifa och filmade flottbasen och RAFAEL (Rafael Advanced Defense Systems Ltd) vapenfabrik, oupptäckt av israeliska radar. Och det är inte allt: den har nu ryska AT-14 Kornet och iranska Toophan pansarvärnsmissiler, såväl som tunga rustningar som rysktillverkade T-72 stridsvagnar. Den har också mark-till-havs-missiler, som den ryska Yakhont.
Det råder inget tvivel om att om Hizbollah skulle konfrontera Israel ensam, utan USA:s ingripande, skulle det förstöra Israels försvarsstyrkor (IDF) inom några dagar. Vi vet inte vad som skulle hända om Pentagon kom till undsättning för sin historiska allierade.
I detta perspektiv är motståndet mot den israeliska ockupationen, som växer särskilt bland unga amerikanska väljare, en utmaning. För att bli omvald måste president Biden överge Israel. Men övergivande innebär att den hebreiska staten försvinner. Tvärtom skulle USA:s armadas inträde i kriget också provocera Irans. Men sedan den 14 april har vi vetat att Teheran har hypersoniska missiler, troligen av ryskt ursprung, som västvärlden som helhet inte är kapabla att fånga upp [9].
Hur uppnådde Ryssland och motståndsaxeln sådana framsteg inom vapen- och militärvetenskap? Redan 2012 hävdade israeliska underrättelsetjänster att Hizbollah hade ökat sin bombkapacitet 400 gånger. På den tiden pratade man bara om kvantitet. Idag måste vi också vara medvetna om kvalitet [10]. Vändningen skedde under kriget mot Syrien. Vi beskrev det utförligt, men den atlantiska pressen förnekade våra kommentarer. Det var verkligen viktigt att övertyga den västerländska opinionen om att Syrien var en svag stat och att republiken skulle störtas av ett gäng huliganer. I dag är alla Nato-arméer i ett bedrövligt tillstånd, med undantag för Frankrike för sin atomkapacitet och USA, inte bara för sin avskräckande förmåga, utan också för sin konventionella rustning före 1991. I 23 år har Nato förvandlats till en antijihadistisk koalition, förvisso stark, men oförmögen att föra ett ”högintensivt krig”.
Hizbollah planerade att förstöra landningsbanan på israeliska militärflygbaser och förutsåg att IDF-flygplan skulle flyttas till de brittiska militärbaserna Akrotiri och Dhekelia på Cypern. Hassan Nasrallah varnade alltså Nicosia för att om det tillåter israeliska militära flygplan att landa på dess mark, skulle det bli inblandat i konflikten och få bära konsekvenserna.
Sedan starten av Operation Iron Sword (8 oktober 2023) har IDF massakrerat människor, medan Hizbollah har varit mycket noga med att orsaka så få offer som möjligt. Medan 37 000 civila palestinier dödades i Gaza, dödades endast cirka 15 israeliska soldater av det libanesiska motståndet, jämfört med över 300 Hizbollah-krigare som dödades av IDF. Denna kontrasterande bild ger vid första anblicken intrycket av att Israel alltid är starkast, medan den i verkligheten visar att Hizbollah försöker avvärja ett krig som de förväntar sig kommer att bli fruktansvärt.
1944 var det tredje rikets fall brutalt under Röda arméns slag. År 2024 kan det bli lika brutalt för Nato.
Maktbalansen har förändrats. Det är inte längre reversibelt, varken på kort eller medellång sikt. Ur denna synvinkel är det häpnadsväckande att se Nato bete sig som om det fortfarande vore världens herre. Denna envishet kommer att göra dess fall ännu mer smärtsamt.
Det enda alternativet för USA och Israel skulle vara att uppmuntra en militärkupp i Tel Aviv. Redan har cirka 1 000 högre officerare och underofficerare kommit samman med detta i åtanke, under parollen: ”Alla som tror att det finns manöver utrymme vid Rafah har fel. Den som vet att det inte finns och säger att det finns, ljuger!” [11]. De är redo.
Vita husets beslut är okänt, men utrikesdepartementets högsta tjänsteman i ämnet, Andrew P. Miller, biträdande assistent utrikesminister för israelisk-palestinska frågor, avgick den 22 juni. Utrikesdepartementet hävdar att det var av personliga skäl, men alla vet att han var emot president Joe Bidens Bear-Hug-strategi [12]. Han hade infört sanktioner mot judiska supremacister.
Originaltext: Will Israel provoke a cataclysm?