Kärleken är ÄMNET som mest bekymrar både kvinnor och män i vår tid. På det arabiska språket betyder termen ”hubb” eller
kärlek ”frö”, ett frö som varje individ bär i sig. Detta frö verkar i hjärtat som en magnet som driver alla att bilda ett
par.

Men kärlek, precis som allt som är vackert och dyrbart, kan gå vilse bland förfalskningar. Till exempel kan kärleken för
sitt land gå vilse i dess förfalskning, rasismen. Guds kärlek kan gå vilse i ytlig stelhet, i dogmatism, i intolerans
eller i vidskepelser …

På samma sätt går ofta kärleken till en man och en kvinna vilsen idag i ”par livet”, som innebär att fokusera och
betrakta som bra/riktigt/rättvis bara det som gynnar sitt par samtidigt som man är likgiltig eller orättvis mot allt
som berör sin familj och andra. Idag tenderar kärleken att bli ett själviskt tillstånd för två, som om kärleken inte
längre tillämpas på familjen, svärföräldrarna, grannarna, vänner, föräldralösa, personer i behov…

Månaden Ramadan är här för att påminna oss varje år att göra bra är att vägra att odla kärleken till enbart sin lilla
bubbla, partner eller familj. Ramadan påminner oss om den mänskliga familjens enhet och solidaritet med andra, inklusive
de som vi inte spontant gillar. Det här är just där andlighet kommer i spelet.

Andlighet är först och främst ett naturligt tillstånd som är gemensamt för hela mänskligheten. Varje person, oavsett
religion eller kultur, lever genom Guds andetag (ruh-allah). Var och en är född enligt den universella naturliga
religionen (al-fitrah), vilket framgår av det faktum att mannen/kvinnan är lika magnetiserade mot det sanna, det goda
och det rättvisa. Mannen/kvinnan är magnetiserade i den meningen att han/hon frågar sig, att han/hon söker och strävar
efter det, såvida inte livet i samhälle och kulturen avskräcker honom/henne.

Vad som gör hela skillnaden och hela människans värdighet i förhållande till hela skapelsen (universum, änglarna, etc.)
är att mannen/kvinnan är ensamma i att kunna välja meningen med sitt liv.

Faktum är att solen inte har friheten att välja sitt syfte, sitt liv, sitt ”jobb”, sin funktion, sin bana, sin hastighet
eller sin relation med kosmos. Eller månen har inte makt att stiga upp en morgon och säga, ”Jag ska ändra min väg för att
upptäcka andra delar av universum.” En växt eller ett djur har inte befogenhet att ändra historiens gång för att ändra
sitt naturliga ekosystem, för att ändra livets lagar på jorden.

Endast mannen/kvinnan har befogenhet att välja sitt syfte, att förändra målet under sitt liv, att ålägga andra (sitt
samhälle eller naturen) att fullfölja syftet med sitt val, att störa på historiens gång och naturens liv. Han/hon ensam
har makten att korrumpera livet eller att få det att växa och göra det bättre. Majoriteten av hans/hennes handlingar
(ord, handlingar, relationer …) bestäms inte av deras instinkter eller deras biologi utan av de val han/hon gör i sitt
liv.

Om andlighet, som kärlek, är ett naturligt tillstånd som är gemensamt för alla, är det också en önskan och en disciplin
som odlas fram. Det är framför allt det stora valet som alla gör i sitt liv: Kommer jag att svara på Guds kall, att bli
ett hus, ett klädesplagg och en vinge för min partner, för min familj och i större utsträckning för mitt samhälle? Eller
tvärtom kommer jag att prioritera min önskan om oberoende och personlig uppfyllande över något annat värde?

Genom de stora val som vi alla gör, kan vi göra livet på jorden till ett paradis eller ett helvete. Kärleken som
prioriterar önskan om självständighet och personlig uppfyllande leder till helvetet på jorden. Ett par, gift eller ej,
har aldrig varit så osäkert, vi har aldrig levt så mycket i ensamhet, i ett celibat som inte valdes själv men som beror
på kärlekens slitage och oförmågan att leva som ett par, i en fördubbling av ensamstående mödrar som uppfostrar sina barn
ensamma, i utbredningen av ålderdomshem, för nu är solidaritet mellan generationerna och de mest utsatta människorna
mindre värd än individuell lycka.

Andligheten, som kärleken, speglas av de värderingar vi väljer.