Itikaf är en sorts tillbakadragande i vilket man stannar i moskén under de sista 10 dagarna av Ramadan i en attityd av
Ibadan (bedjande).

Imam Zuhri sade, ”det versar verkligen konstigt att muslimerna har upphört att göra Itikaf, trots att profeten (fvmh) aldrig
övergav denna praxis från det att han kom till Medina fram till hans död.”

Itikaf erbjuder en personlig och ovärderlig nytta. Det är ett skydd mot effekterna av vissa vanliga distraktioner i livet
och det ger muslimerna möjligheten att njuta av en tid i moskén som ägnas åt arbete som qiyamul Layl (aftonbön), läsa
Koranen, dhikr, dua, mm.

Detta ögonblick har en särskild betydelse, eftersom det underlättar den troendes hjärta att vända sig till Allah (HoäH),
genom att undvika alla faror och hinder som det dagliga livets distraktioner skapar och som förslavar den troende under så
många timmar av ett normalt liv.

Profeten (fvmh) uppmuntrade kvinnor att observera
Itikaf, vilket var en återkommande praxis bland hans fruar.