Mongolerna och Islam

Det mongoliska folkets ostoppbara frammarsch påverkade det muslimska imperiet. Deras arméer under befäl av Hulagu
attackerade Khwarizms turkiska shah, Muhammad och hans son Jalal al-Din, för att få dem att avstå från idén att bilda
ett oberoende kalifat som skulle inkludera Iran och regioner kring Oxus floden. Från 1219/616 till 1229/626 förföljde
Hulagu dem genom Azerbajdzjan, Iran och Syrien och lämnade efter sig ett spår av förstörelse och död.

Dessa mongoliska räder lämnade i spillror städer som Samarkand och Bukhara. I 1251/649 erövrade Hulagu Persien och
grundade den mongoliska khanat Il. År 1258/656 förstörde han Bagdad och förintade det abbasidiska kalifatet och tog
Aleppo och Damaskus. Han också attackerade och dödade Alamuts ismailier. Seldjukerna i Rum accepterade sitt nederlag
efter att ha lidit stora förluster.

Den mongoliska befälhavares, Hulagu, första nederlag inträffade år 1260/658 då den mamlukiska sultanen Baibar besegrade
hans mäktiga armé vid Ayn Jalut i norra Palestina. Detta bakslag innebar att Il khanat inte kunde expanderas bortom
floden Eufrat. Den mongoliska frammarschen också bromsades av den nya Sultanatet Delhi i Indien.

Efter dessa två misslyckanden försökte sig inte mongolerna på nya erövringar. I de erövrade områdena bildades stora
stater, i dalarna i Tigris och Eufrat och i Irans bergiga områden bosatte sig Hulagus ättlingar, Iljan mongolerna, och
grundade Persiens khanat. Tjagatai mongoler bosatte sig i Centralasien vid floderna Syr Darya och Oxus och grundade
Tjagatai khanat. Den Gyllene Hord khanat grundades i Volga regionen och Den Vita Hord khanat befolkade Irtysh region. I
Kina grundades de stora khans imperium av Kublai Khan, som ärvde titeln Stor Khan.

Mongolerna hade inte någon särskild religion, men hade ett visst intresse för buddhismen. Det sägs att de kristna ville
alliera sig med dem för att attackera muslimerna och den Stora Khan Mongka svarade: ”Religioner är som fingrarna och
handflatan är buddhismen”. Men när de bosatte sig i ett område assimilerades de lokala seder och traditioner, så att de
snart hade konverterat till Islam och bildade den viktigaste muslimska makten i de centrala islamiska områdena.

Även om de blev muslimer, mongolernas huvudsakliga ideologi var att förhärliga den kejserliga och militära makten och
erövra världen. Den Stora Khan var både chefen för arméerna och den som ledde trupperna och aldrig delegerade till någon
underordnade.

Hela staten styrdes som en armé och administrationen åtföljde trupperna i sina kampanjer. Kungarnas dekret gällde så
länge dynastin fanns kvar. Alla högsta poster delades bland medlemmar av den styrande familjen och deras skyddslingar.
Detta absolutistiska system kolliderade med jämlikheten som förespråkar Islam. Militären ingrep i civila angelägenheter
och uleman blev begränsad i sitt uppdrag, eftersom de inte hade någon oberoende att utveckla innovativa lagar.

Efter deras erövringskampanjer lämnade mongolerna efter sig förstörda städer och bibliotek och en stor ekonomisk
recession. Men när kriget var över började de snabbt att bygga upp allt det förstörda. De återuppbyggde städer,
etablerade lysande hov och främjade vetenskap, historia, litteratur, konst och mysticism. De återupptog handel med siden,
gobelänger och emalj. Dessutom startade de handeln med väst genom Genua och Venedig.

Muslimerna var, efter den mongoliska invasionen, både förvånade och förbryllade. De skymtade ankomsten av en ny typ av
imperialism som skulle förena fullständig maktkontroll med massförstörelse. Men de beslutade sig för att inte bara
acceptera situationen och dess fasor eller det politiska nederlaget. Islam är en mycket stark tro som reagerar positivt
på katastrofer och man drog slutsatsen att med ankomsten av mongolerna, den världen de kände till var slut, men att det
var möjligt att skapa en helt ny världsordning.

Så grundades en mystisk rörelse som hjälpte människor att acceptera de fasor de hade varit tvungna att uppleva. Jalal
al-Din Rumi, som sökte extas i dans, sång, poesi och musik, uppmanade alla människor att leva bortom sig själva och att
övervinna vardagsrutinerna. Han grundade de ”virvlande dervischer” orden, så kallade på grund av sina virvlande danser
för att framkalla ett tillstånd av extas. Hans stora arbete Maznawi betraktas som ”Sufi skrifter”. De sufi tariqa som
grundades på den tiden betonade det mänskliga livets obegränsade potential.

Andra, som svar på de övergrepp de hade lidit under mongolerna, intensifierade konservatismen som präglade
jordbrukssamhällen.

Under 1300-talet var studien och efterlevnaden av sharia den förbindelsen som enade alla muslimer, sunniter, shiiter,
sufier och faylasuf. Eftersom den mongoliska militära koden inte inkludera några bestämmelser för det civila samhället,
ulama fortsatte att styra muslimernas liv och deras inflytande tenderade att vara konservativ.

Under andra hälften av 1300-talet började förfallet av de mongoliska staterna och i slutet av samma århundrade dök upp
en förmodad ättling till Gengis Kan, kallad Timur Lenk (”Timur den halte” efter en skada han fick som 20-åriNG) känd i
västvärlden som Tamerlan med syfte att återställa den mongoliska världens makt. Han tog makten i det dekadenta Tjagatai
imperiet år 1336/736 och började återerövringen av det gamla mongoliska territorium, med samma råa och vilda entusiasm
som fanns hos de första mongoliska erövrarna. De såg sig själva som Islams anhängare även om deras intoleranta, grymma
och våldsamma version av islam var långtifrån ulemas konservativa hängivenhet eller sufiernas kärlekslära.

Från 1370/771 till 1396/798 tog han över Il, Jaresm, Iran och de den Gyllene Hordens territorier. Han bredde ut sina
erövringar till Indien och 1399/801 ödelade han Delhi och döda tusentals hinduer. Två år senare hade han erövrat
Anatolien, plundrat Damaskus och ordnat en stor massaker i Bagdad. I 1402/804 besegrade han de ottomanska turkarna i
slaget vid Angora eller Ankara där kungen Bayezid I tillfångatogs, han dog strax efter. Detta nederlag innebar det
ottomanska hegemonins kollaps i Mindre Asien. Han dog medan han håll på att förbereda erövringen av Kina. Hans död
inträffade år 1404/806. Efter hans död upplöste det Timuridiska imperiet pga. av inre maktkamper.

Iran återförenades 1452/856, under ledning av Abu Said. Han regerade tills 1469/873 när han besegrades av den turkmenska
”Vita fårens” stam. En inhemsk dynasti, Safavidernas, lyckades besegra och utvisa turkmenerna och 1502/907 kröntes
Ismael I i Tabriz, den första shah i det nya shiitiska persiska riket, som kommer att behålla makten fram till
1722/1134.

Den Gyllene Hordens khanat delades i 3 andra khanat, Krim (1430-1783), Kazan (1445-1552) och Astrakhan (1466-1566). Under
1480 befriades Moskva från den mongoliska styre och 1501 förstörde mongolerna från Guinea khanat staden Saraj som hade
varit den Gyllene Hordens huvudstad.

Under 1400- och 1500-talet, efter uppfinningen av skjutvapen, etablerade andra muslimska härskare nya imperier, det
ottomanska turkiska imperiet, som regerade i fem århundraden, det Safavidiska imperiet i Iran och Moghul imperiet i
Indien.