Staten måste garantera för varje enskild individ en privat sfär av frihet, men framför allt säkerställa social ordning och
undertrycka alla begrepp om klass. Detta är det gemensamma bästa, långt ifrån en önskedröm som Ludwig von Misses tyckte.

Den islamiska staten kan uppnå detta genom att säkerställa, organisera och leverera. Å ena sidan måste staten organisera
kommuner eller distrikt på en så låg nivå som möjligt, vars medlemmar verkligen är bundna av gemensamma geografiska
intresse, å andra sidan bör staten organisera verkligt demokratiska fackföreningar som inkluderar arbetstagare och
arbetsgivare som är bundna av särskilt ekonomiskt intresse. Det här är verkligen en regering med de fackliga
organisationerna, men inte en fackliga organisationernas regering.

Båda typerna av intresse, geografiska och ekonomiska, bör ha representanter på olika nivåer i den statliga byråkratin.
Dessa företrädare förutom att vara demokratiskt valda, bör också få medborgerligt utbildning av staten innan de börjar
arbetar i det offentliga livet. Frågorna som rör utbildning i en islamisk stat är ganska omfattande och kommer, om Gud
vill, att diskuteras i en annan artikel. Samtidigt måste dessa geografiska eller facklig företrädare utföra sina uppgifter
på ett ansvarsfullt sätt. Det innebär att de måste ta ett administrativt ansvar och bli föremål för uppföljning när de är
klart med sina arbetsuppgifter, så att alla form av korruption, inklusive eventuella snedvridningar av den islamiska
statens riktlinjer, bestraffas hårt.

Vi sa att den islamiska staten måste börja med en reform av den politiska och ekonomiska bakgrund och överge de
västerländska system, både från vänster och från höger, för att ta en annan väg som kan ersätta dem som inte har löst
något. Banksystemets roll och former är ett hett ämne.

Banksystemet måste styras, liksom många andra frågor som nödvändigtvis tillhör staten, genom fackföreningar. Bankerna bör
vara på det sättet, en bankförening, vilket eliminerar den existerande finansbank vars inkomst är ocker.

En bank främjar sparande, d.v.s. har sedlar, kapital, vilket i ett islamiskt system representerar varor och tjänster, och
därför kan en bank få nytta av kapitalet genom att investera i industri sektorn i utbyte mot en del av vinsten, aldrig
från räntan. Genom dessa investeringar kan och bör genereras nya industrier och hjälpa till att lösa samhällets problem
såsom bostäder, social välfärd, hälsa och även underhållning och teknikutveckling.

Utan tvekan är bankföreningen, utan ocker och en strikt statlig tillsyn, det islamiska svaret på den kapitalistiska
banksystem baserat på ockerränta som i dag utsätter världen för slaveri under räntan.

Den individuella välmåga, sa vi, härrör från det kollektiva välmåga, det finns ingen möjlighet att en person kan utvecklas
frisk i ett sjukt samhälle.

Därför har vi, i denna första del av detta arbete, föreslagit kapitalismens avskaffande, utan att luta sig på något sätt
på den katastrofala kommunismen. Båda systemen är verkligen en enda. Det är alltid, i båda, en liten grupp, antingen
styrelsen för ett stort finansbolag eller Sovjet, som olagligt tar över medel och resurser som egentligen tillhör den
anställde.

I ett kommunistiskt system, tar en liten skara mörka fanatiker över staten och i folkets namn förslavar dessa människor
till förmån av denna lilla grupp av byråkrater.

I ett kapitalistiskt system, med hjälp av ocker, blir banken genom företag och privatpersoners skuldsättning, den enda
verkliga ägaren av tillgångar och resurser. Detta är oacceptabelt i en islamisk stat.