Dr. Sheij Wahbeh al-Zuhili

Islam och internationell rätt – Del 2

Islam och internationell rätt – Del 3

Dr Wahbeh Sheikh al-Zuhili är professor och chef för Juridiska Institutionen (fiqh) och Islamiska Doktriner vid fakulteten
för Islamisk Sharia, i Damaskus universitet. Han är författare till flera böcker och undersökningar avseende islamisk lag,
inklusive ”Effekterna av kriget i Islamisk lag: En jämförande studie” och ”At-Tafseer al muneer” (Tolkning av den Heliga
Koranen).

Islam och internationell rätt

Samtidigt som en del röster tillkännager att ”sammandrabbningen mellan civilisationer” har startat och ”kriget mot terrorn”
påverkar vardagen för vissa samhällen och många grupper av människor i olika länder i världen, är det värt att påminna om
de mänskliga värden kring vilka alla folkslag samlas. Från ett islamiskt perspektiv tror vi att skillnader mellan människor
har bestämts av Gud och det är en källa till rikedom och harmoni för hela mänskligheten. Det finns många islamiska principer
som ligger till grund för denna uppfattning. Jag kommer att förklara i stora drag några av de principer som gäller för
förhållandet mellan muslimer och andra, i fred och krigstid. Vi kommer att visa att de islamiska staterna är en del av det
internationella samfundet med alla sina organisationer och mekanismer. Vi kommer också att ta hänsyn till förekomsten av
väpnade konflikter och ockupationer inom och utanför de muslimska länderna, som uppstår trots att muslimerna strävar efter
att leva i fred och harmoni med alla folk och raser.

Reglerna som styr internationella förbindelser i fredstid

Grundläggande principer

Det är väl känt att Islams principer, som inbegriper värderingar och etik, lag och islamisk doktrin är samhällsomfattande,
eftersom deras mål är att välfärd ska vara tillgänglig för alla och att de islamiska principerna sprids över hela världen.
Denna vision styrs inte av ekonomiska, materiella, ras, imperialistiska eller nationalistiska intresse utan att viljan att
nå frälsning, lycka, välbefinnande, rättvisa och välstånd för alla människor, både i detta och det andra livet. Läran bygger
på erkännande och bekräftelse av Guds absolut enhet som både gudomlig och allsmäktig, utan spår av ateism eller hedendom.
Alltså, tron på en Gud, tro på sina änglar, tro på Hans uppenbarade böcker till Hans budbärare, livet efter detta, och Guds
handlingar, är grundpelarna i denna religion.

I Islam finns det inget tvång eller krav som helst när det gäller spridning av denna doktrin. Frihet, övertalning, dialog
och tolerans är grunden för islamiska imamer när de arbetar för Gud Allsmäktig.

Människor är lika med avseende på mänsklighet, respekt för mänskliga rättigheter och mänsklig värdighet, ingen person eller
grupp är bättre än de övriga, utom när det gäller fromhet och goda gärningar. Samarbete är en princip som alla är skyldiga
att följa. Gud säger: Människor! Vi har skapat er av en man och en kvinna, och Vi har samlat er i folk och stammar för
att ni skall lära känna varandra. Inför Gud är den av er den bäste vars gudsfruktan är djupast. Gud vet allt, är
underrättad om allt. (49:13)

Han säger också: TVÅNG skall inte förekomma i trosfrågor. Vad som är rätt handlande är nu klart skilt från fel och synd.
(2:256) Detta är principen om religionsfrihet.

När Islams budskap sprids är principen och mottot att få alla att tänka, tänk logisk och respektera rättvisan. Gud hänvisar
till detta i många verser: Säg: ”Efterföljare av äldre tiders uppenbarelser! Låt oss samlas kring en regel, gemensam för
oss och för er – att vi inte skall dyrka någon utom Gud och inte sätta något vid Guds sida och inte erkänna andra människor
som våra herrar och beskyddare i Guds ställe.” Och säg, om de vänder er ryggen: ”Vittna då, att det är vi som har
underkastat oss Hans vilja. (3:64), Han säger också: Och ge er inte in i diskussioner med efterföljarna av tidigare
uppenbarelser annat än på det hövligaste och mest hänsynsfulla sätt – utom med sådana bland dem som vill väcka förargelse –
och säg: ”Vi tror på det som har uppenbarats för oss och det som har uppenbarats för er, och vår Gud och er Gud är en och
samme Gud och vi underkastar oss Hans vilja. (29:46)

Fred och säkerhetsprincipen är en väletablerad regel som inte får kränkas på något sätt, utom i fall av angrepp utifrån och
när fienden använder sig av vapen. Gud säger: Troende! Ge er hän åt Gud i hel och full underkastelse [under Hans vilja]
och följ inte i Djävulens fotspår – han är er svurne fiende. (2:208)

Regeln som reglerar förhållandet mellan muslimer och bokens folk (judar, kristna och andra) är den ideala metoden,
rationell och tydlig, den finns i två verser i Koranen: Gud förbjuder er inte att visa godhet mot dem som inte bekämpar
er på grund av [er] tro och inte driver ut er ur era hem, och [Han förbjuder er inte] att bemöta dem med rättvisa och
opartiskhet – Gud älskar de opartiska.

Det är inga andra än de som bekämpar er på grund av [er] tro och som vill driva bort er från era hem eller hjälper [dem som
vill] driva bort er, vilkas skydd och vänskap Gud förbjuder er att söka. De som söker deras vänskap och skydd har begått
orätt mot sig själva! (60:8-9)

Muslimerna har åtagit sig att följa denna väg sedan Profetens dagar. Så Profeten, hans kompanjoner och efterföljares budskap
var samma budskap som skickades till kungar, furstar och ledare i hela världen: ”Kom till islam och ni kommer inte att lida
någon skada, annars kommer ni att begå samma synd som vanligt folk (bönder, hantverkare, handlare och andra)”.

Säg: Efterföljare av äldre tiders uppenbarelser! Låt oss samlas kring en regel, gemensam för oss och för er – att vi inte
skall dyrka någon utom Gud och inte sätta något vid Guds sida och inte erkänna andra människor som våra herrar och
beskyddare i Guds ställe. (3:64)

Krigen mot araberna, perserna eller romarna var muslimernas sista utväg i deras kamp för att försvara deras existens,
undvika ytterligare våld. De tog på sig ansvaret att hissa frihetsflaggan bland alla folk som betraktades som lika, att
berätta om den absoluta sanningen, det vill säga att man ska underkasta sig endast till Gud, utan påverkan av en
förtryckande Sultan, en orättvis härskare eller en despotisk ledare.

Den islamiska staten (Kalifatet) var det enda systemet som byggde på frigörelsen av individen och samhället från
företeelsen som ”dominans och underkastelse” som rådde i det mänskliga samhället. Islam ersatte ”dominans och underkastelse”
för rättvisa, samråd (shura), jämlikhet, barmhärtighet, frihet och broderskap, de ädlaste grunder över vilka en islamisk
regerings politik ska byggas.

Mot bakgrund av de värden och grunderna kan vi identifiera fred och säkerhetsprinciperna som fastställts av islamisk lag
och doktrin samt muslimsk praxis.

Det islamiska systemets regler för den internationella ordningen

För att etablera en grund för utland och internationella förbindelser, det islamiska systemet tog fram många regler. De
viktigaste sammanfattas nedan.

Broderskap mellan människor

Muslimer står under Guds ledning, detta bekräftar Koranen när den talar om den enhet Guds varelser och deras Skapare utgör
och samtidigt säger att hela mänskligheten en enhet och det broderskap som ska finnas mellan människorna. Gud, vår Skapare
har bestämt i sin oändliga visdom att människorna ska vara olika i deras intellektuella förmåga, åsikter, idéer, tro och
läror. Människan är fri att välja vad som passar den bäst. Efter att människan har gjort sitt val och använd sin frihet, är
hon ansvarig för vad hennes val resulterar i. Därför är vi skyldiga att välja det som verkligen gynnar oss och som kan
användas för att nå frälsning och lycka i detta livet och i den andra. Gud (HoäH) förklara vägen till frälsning på följande
sätt:

MÄNNISKORNA utgjorde en gång ett enda samfund, [men då splittring uppstod] sände Gud profeterna som förkunnare av ett
glatt budskap om hopp och som varnare, och med dem [sände Han] uppenbarelsen med sanningen för att avgöra de frågor som
människorna blivit oense om. [Uppenbarelsens] mottagare blev oense om dess innehåll först sedan de hade nåtts av de klara
vittnesbörden – av inbördes ovilja och avund. Men Gud vägledde de troende i det som de med Hans tillåtelse hade kommit till
skiljaktiga meningar om – Gud leder den Han vill till en rak väg. (2:213)

Krig bör föras endast i självförsvar, för att förhindra orättvisor och avvärja attacker. Man ska inte misshandla människor
eller få dem att gå hungriga eller törstiga, tortera inte dem, överfall och plundring deras egendom är inte tillåtet, kränk
inte det mänskliga broderskapet, utom om det är nödvändigt för att skydda sig mot angrepp.

Hedra människan och skydda de mänskliga rättigheterna

Koranen anser att människorna ska hedras och deras existens och rättigheter skyddas, oavsett deras inställning och beteende.
Detta är viktiga inslag i syn på mänskligheten. Gud säger: VI HAR sannerligen visat Adams söner stor heder. Vi har gjort
det möjligt för dem att färdas över land och hav och försörjt dem med god och hälsosam föda och gynnat dem framför många av
de andra varelser som Vi har skapat. (17:70)

Gud skapade människan och gav honom några grundläggande och fastbestämda livs förutsättningar: rätten till liv, frihet,
jämlikhet, rättvisa, samråd och etik. Dessa rättigheter är grundläggande och viktiga principer som måste skyddas.
Relationerna med andra människor bör rättas efter dessa principer i samtliga fall: i dialog och diskussion, i fredlig
samexistens, fred och krig.

Alltså, i lagen och i Guds religion är det förbjudet att skada eller diskriminera en människa på grund av hans/hennes
religion. Inte heller bör man tvinga honom/henne att byta religion. Människans värdighet måste vara okränkbar. Tortyr bör
inte förekomma på ett sätt som kränker deras värdighet. Det är förbjudet att kränka deras heder och värdighet. Man ska inte
förtrycka folk och inte heller exponera dem till metoder som kränker de moraliska och etiska koder. Dessa grundläggande
principer följes att fromma muslimer eller praktiserande personer från någon annan religion.

Åtagande att i etik och moral

Etiken är religionens ram, civilisationens hörnsten. Den fastställer grunden och regler för behandling och förhållandet
mellan människor och mellan stater. Man får inte behandla en människa, folk eller stat på ett sätt som bryter mot de etiska
och moraliska värderingarna. Därför förbjuder man slaveri, förstörelse, förtryck och tvång, oavsett motiv. Det innehåller
även ett förbud mot rivning, förstörelse, avlägsnande av personer från sina hem, bostäder eller mark, eftersom sådana
åtgärder utgör en överträdelse av heder och människors värde principer, även om fiendens beteende anses kränkande,
avskyvärda eller skamligt. Du ska inte behandla fienden på samma sätt, efter ömsesidighets kriterier, eftersom heder är en
av Guds heliga värden på jorden. En person är okränkbar och oberörbar, antingen allierad eller fiende, och oberoende av
kön, religion, övertygelse eller doktrin. Varje brott är en förbjuden handling och skapar skuld, oavsett om den person som
begår den är en vän eller fiende.

Omar Ibn Al-Khattab (Gud är väl nöjd med dem) sade i ett av hans budskap till ledare för hans arméer, Sa’d Ibn Abi Waqas:
”Jag beordrar dig och de som följer med dig att akta er med att förolämpa fienden, eftersom en armés synder är mer
fruktansvärda en dess fiende. Muslimerna segrar därför att deras motståndare inte lyder Gud. Annars skulle vi inte kunna
slå dem eftersom de är flera och bättre utrustade än oss. Så om vi begår samma synd som dem kommer dem att segra. Vi kommer
att segra på grund av våra värderingar och goda gärningar, eftersom vi aldrig kommer att kunna göra det enbart med vår
styrka. (…) Säg aldrig att våra fiender är sämre än oss och därför kommer de aldrig att vinna även om vi syndar, många
andra har attackerats och blivit underkuvade av människor sämre än dem”.