Encarna Hernández – encarnahernandez.wordpress.com

 

Fundamentalismens frammarsch i den islamiska världen: Utvecklingsmodellernas kris

”Även om den finns i många religioner, fundamentalismen är i dag som störst i islam.” Detta säger Ernest Gellner, och hans diagnos är inte fel. Vilka är orsakerna till det? Misslyckandet av alla ekonomiska utvecklingsstrategier som genomförts sedan frigörelse, vilket ledde till en legitimitetskris för den politiska eliten.

Gilles Kepels arbete, The Revenge of Gud bygger just på den relation som finns mellan islamiserings process och de sociala och ekonomiska försämringar som stora delar av befolkningen i muslimska stater har upplevt sedan sjuttiotalets ekonomiska kris. Han tillägger att det som var i kris, politiskt sätt, var statens ekonomiska utvecklingsplaner baserad på urbanisering och industrialisering antingen under socialistiska eller västinspirerade liberala modeller. Arabisk nationalism, påminner Nair, och all retorik som utvecklades efter självständigheten, socialism, demokrati och liberalism gick så småningom under pga. den sociokulturella katastrofen. (27)

Sammanfattningsvis, misslyckandet med importerade modeller för social och politisk organisation, en ”frustrerad modernisering” som har skapat underutveckling, har förvandlat fundamentalismen, enligt Ben-Ami, till en sorts ”social uppror” för de fattiga som hittar ”tröst” i en återgång till primitiva religiösa dogmer (28). Men som Nair påpekar, ”nedmonteringen av det sociala påverkar överallt i det politiska”. De som exkluderas ur systemet använder religionen som ett vapen för att helga deras krav och för att återställa den utspädda gemenskaps känsla. Således blir Islam en ”religiös politik”, ”den måttstock med vilken man mäter allt”. (29)

Roger Garaudy, i sin klassiska studie Fundamentalisterna, introducerar fyra huvudsakliga faktorer som har lett till den muslimska fundamentalismens framväxt;

• det saudiska proselytismen (Saudiarabien är ”centrum” för den muslimska fundamentalismen och tack vare sina enorma oljeinkomster den viktigaste sponsor av den mest ortodoxa form av islam),
• Västvärldens fundamentalism (kolonialismen) som ett sätt att förneka den sociala, kulturella och religiösa identitet hos ett folk (t ex fallet med Algeriet),
• ”Västvärldens moraliska dekadans”, företrädare för en modernitet underkastad en självisk materialism (med den iranska revolutionen som bästa exempel) och slutligen,
• den israeliska fundamentalismen, västvärldens fäste i Mellanösterns hjärta.

 

När det gäller konflikten med Israel, är det tydligt att detta har varit under ett halvt sekel en desestabiliserande faktor i regionen och har fungerat som en spjutspets för att utförma de fundamentalistiska rörelsernas ”antisemitiska” och i förlängning ”antiimperialistiska” retorik och ideologi. Som Emmanuel Sivan påpekar, muslimsk fundamentalism, som en kulturell rörelse har också antagit hatet mot Israel utifrån ett religiöst perspektiv, i form av ”oavslutade affärer” mellan islam och judendom som går tillbaka till profetens tid. I själva verket, vilket framhölls av Sivan, är detta ett till exempel på felaktig tolkning av Koranen, där det finns lika få verser mot judar som mot kristna.

Dock är det intressant att studera islamisk fundamentalism utifrån två perspektiv; som ”identitet” mot västvärldens kulturella aggression och som ett avvisande av västerländsk ”modernitet” och alla begrepp som associeras med den (demokrati, sekularisering, liberalism, mm).

 

Islam som en ”tillflykt”: ”islamisk identitet” mot den västerländska kulturella imperialismen

Precis som under kolonialtiden, när alla befrielserörelser fick stödja sig på islamiska principer för att förhindra upplösningen av den muslimska identiteten under en främmande och dominerande kultur; i den nya värld som förespråkar en enhetlig kultur och den fria marknaden, har den religiösa referensen blivit (även om på ett ”mer omstörtande sätt” enligt Nair) centrum för de marginaliserades identitets kamp i hjärtat av splittrade samhällen. (30)

I en värld där den koloniala erfarenheten har lämnat många socio-ekonomiska och kulturella ärr, och där hoppet om framsteg (utlovat av västvärlden) genom kommunistiska och kapitalistiska modeller har lett till mer ojämlikhet, ökad fattigdom och flera ackulturations företeelser har den religiösa referensen blivit, för att citera Cabrera, de utslagnas upprättelse ideologi som söker en återgång till sin religions principer vilket har förvandlats till en livsstil och en modell som garanterar framsteg. (31)

Islamisk fundamentalism är en ”socialt stimulerande” och ”absorberande” rörelse (32) som radikaliserar den ”spontana islam” hos en muslim som söker hopp i sin tro, vilket ger sammanhang och mening åt dennes kamp (33). Detta resulterar i en subversiv rörelse som gör uppror mot sekulära och sociala praxis och gentemot staten som har förlorat legitimitet som moderniserings agent.

Fundamentalisterna erbjuder tusentals desorienterade, marginaliserade och förtryckta troende mening och vägledning, deras egen tros ”höga kultur” som betrtaktas som ett social och moralisk avancemang och erövringen av en ”identitet” och ”värdighet”. (34) Detta blir en identitets oas som framstår som den perfekta lösningen för en ”ofullständig värld”. (35)

 

”Islam” och ”modernitet” i västvärldens dominans dialektik

Enligt Samuel Huntington, finns det tre möjliga inställningar till väst och modernisering; ”kemalismen”, ”reformismen” och ”kompromislös motstånd” (36). Dessa tre alternativa inställningar sammanfaller med de tre attityder som har inträffat i den muslimska världen när den historiska kampen mellan ”islam” och ”väst” började; de ”sekulära”, de ”reformvänliga” och ”fundamentalisterna”.

”Kemalisterna” eller de ”sekulära” kännetecknas av deras accepterande av båda begreppen, ”modernisering” och ”modernitet”, vilket innebär en nödvändig avskaffning av den lokala kulturen. Denna modell är uppkallad efter den turkiska reformisten Mustafa Kemal som initierade Turkiets västerlänniserings process enligt principerna för sekularismen med avståndstagandet från religiös inflytande på den sociala och politiska sfären.

”Reformisterna” för sin del försöker bevara islamiska värderingar samtidigt som dem anpassas till det moderna livet. Det var vad tänkare som Afghani och Abdou försökte göra, förena islam och modernitet. (37) Enligt Trillo-Figueroa, försöker ”reformisterna” integrera västerländska politiska metoder och parlamentarisk liberalism in i Islam. (38)

Men både sekularismen och reformismen misslyckades i sitt försök att erbjuda hållbara lösningar för de muslimska samhällena. Det är mot dessa två rörelser som ”fundamentalismen” eller ”kompromislös motstånd” mot väst och modernitet växer sig stark inom det muslimska samfundet. ”Fundamentalisterna” strävar efter att införa sharia som den utvecklades för hundratals år sedan utan att uppdatera den. De har omvandlat det till ett detaljerat program med politiska mål. (39)

Som Huntington påpekar avvisar den mest radikala fundamentalismen både modernisering och västerlännisering, i den meningen västvärlden uppfattar begreppet modernitet, som ett medel för framsteg och alla processer som har inträffat i deras samhälle, demokrati, fria marknader, mm. Det som egentligen handlar om, enligt Taguieff, är det att bryta på något sätt sambandet mellan begreppen ”modernitet” och ”väst”, en ”islamisering av modernitet.” Denna inställning grundas i tron om att den västerländska civilisationen är avskyvärt, och att den utgör ett hot mot det muslimska samfundet, en sjukdom, ”västerlänninsering” (40).

Detta är ett postulat som också försvaras av tänkare som Roger Garaudy, en konvertit till islam, som kritiserar en ”modernitet” som är ”förtryckande och alienerande i sig” och som dessutom har ”förväxlats” med kapitalismen eller den västerländska civilisationen. (41)

Idag känner sig de islamistiska rörelser beredda att bemöta dagens problem med deras budskap om frigörelse, genom att islamisera moderniteten. Deras projekt, som Kepel noterar, är att ”frikoppla” med hänvisning till ”moderniteten” det vetenskapliga från moralen eftersom sekularismen och tekniska framsteg har inte kunnat återuppbygga uppslitna samhällen. (42)

För den välkända arabiska akademiker Mohammed Arkoun, debatten mellan ”islam” och ”modernitet” har fått en framträdande plats i motsättningen mellan ”Islam och väst.” Detta beror på att västvärlden fortsätter att inspirera motståndets ideologi i ett islamiskt tänkande som ”har låst in sig bakom ett dogmatisk och aggressiv staket” mot den förtryckande västvärlden. Därför fortsätter Islam att avvisa alla försök till ett modern kritiskt tänkande, och därmed anklagas (felaktigt) ”abstrakta enheter” som Koranen eller islam för att vara militanta ideologier, när de i själva verket endast fungerar som en ”dialektisk reaktion” mot västvärldens historiska försök till politiska, kulturella och geopolitiska erövringar. (43)

Som Nair påpekar är det koloniala systemets dominans dialektik och dess ”brutala effekter” som har skapat de muslimska samhällenas avvisande av ”västvärldens bild och värderingar”, demokrati, republikanism, sekularism, positivism, osv. (44)

”Att modernisera islam eller islamisera moderniteten? Som vi sa i början, här kombineras två avgörande vektorer i fenomenet med den ökande religiösa extremismen i den arabiska muslimska världen, processerna med kulturell förändring (förnekande av den kulturella och religiösa identitet hos ett folk) som fortfarande kvarstår sedan kolonisation och förkastande av en omänsklig modernitet som har framtvingats med våld och väldigt snabbt.

 

 

Anteckningar

1. Nair, Sami, ”Öppna sår – Medelhavets två sidor – En motstridig destination?” Madrid, Santillana, 2002, sida 36.
2. Cabrera, I. Hashim, ”Trångsynthet och religion: Islam gentemot fanatismen. Seminarium om ”Religionsfrihet”, Cordoba, 26-27 juli 1997.
3. Casanova, José, ”Religionens offentliga dimensioner i de moderna västerländska samhällen, Levande kyrka, Nr. 178-179, juli-oktober 1995, s. 395-410.
4. Nair, Sami, ”Öppna sår”, sida 59.
5. PINEDA Martinez, Diego, ”Fundamentalism som en politisk identitet i det moderna samhället.”
6. Hobsbawm, Eric, Nationer och Nationalism sedan 1870, Barcelona, Critica, 2000, sida 186.
7. Bartholomew, Mariano, C., ”Kultur och våld i slutet av århundradet – fallet med islam” WebIslam, 115 Nej, 16.02.2001
8. Corral Salvador, Carlos García Picazo, Paloma, ”Översikt över dagens fundamentalism i de internationella relationer, Madrid, Publikationer Universidad Pontificia Comillas (UPCO), 1994, sida 13-14.
9. PINEDA Martinez, Diego, op. cit., sida 1 av 4.
10. Bartholomew, Mariano, C., op. cit., sida 3 av 19.
11. Garaudy, Roger, Traditionalism – Essay om fundamentalismer i världen, Barcelona, Editorial Gedisa, 1995, sida 13.
12. Gellner, Ernest, Postmodernismen, förnuft och religion, Barcelona, Ediciones Paidós Ibérica, 1994.
13. Halliday, Fred, ”Fundamentalismen i dagens värld”, WebIslam, 114 Nr. 2001/02/09.
14. Hobsbawm, Eric, “Nationer och…”, op. cit., sida 186.
15. Halliday, Fred, ”Fundamentalismen…”, op. cit.
16. Kepel, Gilles,”Väster om Allah – Islams penetrationen i västvärlden”, Barcelona, Ediciones Paidós Ibérica, 1994.
17. Garaudy, Roger, op. cit., sida 15.
18. Halliday, Fred, op. cit., sida 4 av 12.
19. Garaudy, Roger, op. cit., sida 104.
20. Taguieff, Pierre-A., “Den nya Judeophobia”, Barcelona, Editorial Gedisa, 2003, sida 154.
21. Halliday, Fred, op. cit., sida 4 av 12.
22. Taguieff, Pierre-A., Op. cit., sida 154.
23. Garaudy, Roger, op. cit., sida 81.
24. Kepel, Gilles, ”Jihad – Islams expansion och tillbakagång”, Barcelona, Peninsula, 2000, sida 40.
25. Garaudy, Roger, op.cit., sida 84.
26. Ibid, sida. 85.
27. Nair, Sami, ”Öppna sår”, op. cit., sida 37.
28. Ben-Ami, Sh. ”Den arabiska-israeliska fredsprocess och dess geostrategiska konskvenser”, Politica Exterior, vol. IX, nr 43, 1995, sida 97.
29. Nair, Sami, ”Öppna sår”, op. cit., sida 37.
30. Nair, Sami, ”Öppna sår”, op. cit., sida 52.
31. Cabrera, I. Hashim, op. cit., sida 3 av 10.
32. PINEDA Martinez, Diego, op. cit., sida 3 av 4.
33. Nair, Sami, ”Öppna sår”, op. cit., sida 51.
34. PINEDA Martinez, Diego, op.cit., sida 3 av 4.
35. Nair, Sami, ”Öppna sår”, op. cit., sida 51.
36. Huntington, Samuel, “The Clash…”, op. cit., sida 84-87.
37. Ibid., sida. 87.
38. Trillo-Figueroa y Martinez Conde, Jesus, op. cit., sida 35. Citerade i VELASCO Iglesias, Alfonso, J., op. cit., sida 428-429.
39. Ibid.
40. Taguieff, Pierre-A., Op. cit., sida 54.
41. Presentation av Roger Garaudy i Den Islamiska Kongressen i Lyon december 1985.
42. Kepel, Gilles, The Revenge … op. sida 7 av 19.
43. Arkoun, Mohammed, ”Hur kan man förena islam och modernitet”, Le Monde Diplomatique, spanska utgåvan, nr 89, mars 2003, sida 32.
44. Nair, Sami, ”Öppna sår”, op. cit., sida 41.