För att förstå vad som händer med muslimerna, är det nödvändigt att förstå vad som händer i den muslimska världen. Under
de senaste 150 åren har hela världen genomgått fruktansvärda omvälvningar i synnerhet på religionens och värdenas område.
Medan Europa och Amerika upplevde en djup förlust av religiös tro, delvis på grund av den oförsonliga konflikten mellan
vetenskapen och det som förmodades vara det ”uppenbarade ordet” och delvis på grund av förändringar i människors
värderingar och uppfattningar som en följd av massiva förändringar i teknologi och levnadssätt. Så genomgick även den
muslimska världen en stor kris på religionens och värdenas område.

Samtidigt som kristendomen försvagades i väst, blev under denna period, på grund av en komplex samverkan av olika krafter,
även Islam försvagad i öster. Till följd av detta förlorade så många muslimer den sanna verkligheten av sin tro ur sikte,
att massor av dem började tro att samhällstraditionerna av vilka somliga kom från Islam och andra från helt andra källor
än Islam, verkligen var själva Islam. Deras förståelse av Islam som ett dynamiskt, revolutionärt system för livet krympte
tills allt som fanns kvar var ett antal förvirrade kvasiislamiska traditioner, några förbleknade rester av islamiska
värden och beteendemönster och kanske (men ofta inte ens det) bön och fasta under Ramadan, Koranläsning när någon dött
och högtidlighållande vid Ramadan och Offerhelgen.

Andra gick till den motsatta ytterligheten och lade mycket stor vikt kulthandlingarna i Islam, medan de åsidosatte resten
av dess undervisning, i synnerhet det som har med strävan, kunskapssökande, att utveckla resurserna, politiska ansvar,
renlighet etc. Muslimska barn som levde i områden utanför den arabiska världen fick av fromma men ofta okunniga lärare
undervisning i att uttala Koranens ord men utan att få lära sig deras betydelse och ännu mindre att leva efter dem. Och på
andra platser växte ungdomar upp i ännu större okunnighet om Islam, och trodde at den var något som bara hörde den äldre
generationen till, något som bör respekteras men som inte har någon relevans i det moderna livet.

Det västerländska inflytandet

Samtidigt började det västerländska inflytandet tränga in i den muslimska världen och så småningom växte sig det starkare
och starkare. Först fick denna trend näring från den västerländska imperialismen och närvaron av koloniala tjänstemän
liksom även av kristna missionärer samt västerländskt präglade, och ofta västerländskt utbildade muslimer, som återvänt
hem efter en vistelse i Europa eller Amerika. Senare var det industriella och kommersiella intressen, vilka i den muslimska
världen fann en färdig markand för västerländska varor och expertis, som entusiastiskt påskyndade processen. Muslimer blev
obehagligt medvetna om sin egen materiell efterblivenhet och brist på modernitet i jämförelse med västerlandet. Då de kom
i kontakt med västerländska varor och levnadsstilar. Vilka förmedlades till varje del av jorden genom västerländska filmer,
tidningar och övrig propaganda. Västerlandet uppfattades som ett eftersträvansvärt ideal, och att anta några av dragen i
dess kulturella utstyrsel betraktades som den snabbaste vägen till modernisering och framsteg.

Det som antogs var olyckligtvis inte de framstående och lysande aspekterna av den västerländska kulturen, utan endast den
mest ytliga och skadliga sidor, vilket samtidigt applåderades av många betraktare i väst som tydliga tecken på att den
muslimska världen nu var på väg att vakna och bli fullvuxen.

Under inflytande av allt detta accepterade många muslimer det västerländska samhällets ide att religion, moraliska värden
och sökandet efter mening inte skall ges någon allvarlig betydelse eller vikt i samhället. Västerlandets kriterier för att
vara civiliserad – materiella framsteg och att strunta i traditionella värden – accepterades av dem som det sanna måttet
på ett samhälles storhet, utan att de fattade det viktiga faktum att genuin civilisation måste vila på en fast bas av sunda
andliga och moraliska principer, för om detta saknas blir de materiella framstegen avhumaniserade och destruktiva.

Tre typer av muslimer

Alltså har vår tid sett framträdandet av tre grundläggande typer av muslimer, vilka även har sina morsvarigheter i andra
religioner.

En av dem är den individ, för vilken Islam bara är en vag tradition som han för det mesta föredrar att inte ha något att
göra med, och som registrerar sig som muslim i sitt pass helt enkelt därför att han inte är kristen buddhist eller något
annat. Han kan antingen uttrycka vissa yttre tecken på respekt för Islam eller också tillbakavisa den helt, men i vilket
fall som helst skulle det inte falla honom in att låta sitt liv vägledas av den eller att försöka praktisera den på det
faktum att dessa individer nästan alltid saknar kunskap om och förståelse av Islam, så som en total världsåskådning och
ett levnadssystem; dessutom kan det hända att de aldrig känt någon som har kunnat erbjuda ett exempel på verklig förståelse
och hängivenhet mot Islam.

En sådan ”muslim” kanske aldrig har förrättat bön i hela sitt liv och kanske inte ens vet hur det går till, eftersom han
aldrig fått lära sig. För honom är Islam bara en relik från historien. Han kanske någon gång känner en antydan av stolthet
över sitt islamiska arv och kanske till och med kommer till Islams ”försvar” när den angrips. Han kanske tänker på det
ibland när någon dör – Vad kommer att hända mig då jag dör? Nåväl, Gud är barmhärtig!” – men han är alltför upptagen med
sina dagliga aktiviteter och med sin familj och sina ägodelar, för att följa upp denna tankegång. Många sociala problem
och laster har numera påverkat livsföringen bland sådana muslimer, bl. a ett ökande antal skilsmässor, sexuell lösaktighet,
alkoholism och en total förlust av värden och inriktning.

I grunden skiljer sig dessa nominella muslimer vare sig till idéerna eller också beteendet från människor som inte har
någon religion, och i själva verket har de ingen heller, och de är ofta mycket negativt inställda till Islam och till
muslimerna som följer den på ett samvetsgrant sätt.

Den andra gruppen är de traditionella muslimerna. De kanske förstår Islams grundläggande idéer, har ett visst mått av
islamisk kunskap och kan följa den islamiska läran till an viss grad, men de förstår den inte som ett fullständigt och
dynamiskt system för alla aspekter av människans liv och håller heller inte fast vida alla dess krav i sina egna liv på
ett konsekvent sätt och som en princip och en skyldighet.

I deras uppfattning är Islam ofta sammanblandad med många pseudoislamiska sedvänjor, som är vanliga i deras samhällen och
av vilka många helt strider mot den islamiska läran, fastän de erhållit tillräcklig övertygelse för att på ett konsekvent
sätt kunna leda dem till en orientering och et levnadssätt som är total islamiskt. För de uppfattar inte Islam som ett
fullständigt system för livets samtliga aspekter, och de är ofta kritiska emot eller ser ner på dem som har denna
uppfattning och anser att de ”gått för långt” beträffande religionen.

Den tredje gruppen består av de muslimer som förstår den religion de omfattar så som ett totalt system och som medvetet
beslutat sig för att forma sina liv i överensstämmelse med detta. Deras världsåskådning och referensram är islamiska,
deras lydnad, lojalitet och hängivenhet gäller Gud allena, deras mål är det Tillkommandet Livet och deras gemenskap är
de troendes gemenskap. Många i denna grupp är högt utbildade individer, som kommit fram till denna ståndpunkt som en följd
av reflektion över vad som händer i världen runt omkring dem. De är en unik grupp och utgör en del av den lilla, men ändå
starka gemenskap av sanna troende, som levt i underkastelse under Honom och följt Hans vägledning, sedan den förste
profeten Adam (fvmh), vandrade på jorden.

Kunskap är nyckeln till medvetenhet och tro

För att uppnå en sådan grad av islamiskt engagemang krävs utan tvivel en förståelse som, på grund av den islamiska
undervisningens dåliga och inadekvata metoder även i ”muslimska” länder, inte många har möjlighet att förvärva.
Dessutom är ”det västerländska” och ”modernismens” lockelse så stark, att få människor i den muslimska världen ännu
insett, att materiella framsteg inte nödvändigtvis är vägen till sann självrespekt och tillfredställelse, och att de
inte åstadkommit verklig lycka och välstånd för människorna i väst, utan i stället en ökning av sociala och miljömässiga
problem, eftersom de blivit skilda från det andliga och moraliska dimensioner, som utgör en lika integrerande och väsentlig
del av människans natur som hennes materiella aspekt.

Sant ledarskap saknas

När vi undersöker den muslimska världen idag, visar sig en förvirrad bild, där den politiska instabiliteten spelar en stor
roll. Trots det islamiska kravet at en ledare som utsetts bland folket skall rådgöra med medborgarna beträffande statens
styrelse, så finns det idag mycket få länder i den muslimska världen, där regeringen valts av folket och tillgodoser
folkets behov eller är i stånd att erbjuda stabilitet och ledarskap åt sina länder; snarare är det i stort sett bara
frågan om härskare och behärskade.

Fastän de ide flesta fall bekänner sig till Islam och ofta för en offentlig uppvisning av fromhet, så har det bland
världens muslimska styresmän under senare år funnits många som var diktatorer och förtyckare av värsta sort. Genom
sadistiska förtryckarmetoder kvävde de all kritik i sina samhällen vare sig den kom från individer, grupper, eller
pressen och de använde sig flitigt av sin vältränade hemliga polis och underrättelsetjänst för att kväsa var och en som
de betraktade som ett hot mot sin otyglade maktutövning; de fyllde fängelserna i sina ”muslimska” länder med tiotusentals
uppriktiga och hängivna muslimer, av vilka många tillhörde intelligentsian, som försökte uppmana till ett återupprättande
av Islam i sina samhällen eller ifrågasatte härskarens politik eller handling.

Hårresande tortyrmetoder i nazi stil tillämpades mot otaliga av dessa, vilket ledde till att många avled, och några av de
bästa av dem avrättades för påhittade ”brott” i syfte att tysta sanningens röst, så att härskaren utan hinder skulle kunna
fortsätta med sin absoluta maktutövning.

Land efter land i den muslimska världen har sett härskare av detta slag under det senaste halvseklet eller mera – män som,
fastän de ofta själva var ”muslimer”, hatade och fruktade själva namnet Islam, eftersom Islam utgjorde den enda verkliga
utmaningen av deras okontrollerade makt och ambitioner och därför ledde dem till att använda all sin energi för att
undertycka muslimerna.

Folkets islamiska krav på grundläggande mänskliga friheter, social rättvisa och en god styrelse
blev grymt och systematiskt undertryckta. Varje incident som ägde rum under dessa villkor skylldes på Islam och ”muslimsk
fanatism”, som om man antingen måste vara muslim eller också fanatiker för att önska frihet och rättvisa, man har till och
med känt till incidenter som åstadkommits av en regering för att senare skyllas på muslimerna i syfte att diskreditera dem.
Men eftersom Islam ligger djupt rotad hos muslimerna, även hos dem som är likgiltiga för dess krav, så kunde den inte såt
lätt avskaffas, och därför försökte de reducera den till blott och bart fromhet och kulthandlingar så att den inte skulle
kunna framträda som en stark, dynamisk rörelse inom vilken varje individ upplever en stark känsla av ansvar för hur landet
styrs, vad som sker med dess resurser som tillhör hela folket, tjänstemännens och befattningshavarnas moral och beteende
och hela den mängd av angelägenheter som regeringarna bestämmer över och som Gud den Allsmäktige även gett varje muslimsk
individ och samhällsmedlem i uppdrag att bekymra sig om.

Hur förhåller sig då folket till alt detta?

Medan muslimer av den första typen är upptagna med att leva livet i världen och bara bekymrar sig över sina ägodelar,
njutningar, bekantskaper och ökningen av sina materiella ägodelar, så lever den andra typen av muslimer mitt emellan den
totala förlusten av islamiska värden och förhållandet vid dem och använder sig av olika bortförklaringar och apologier
för att ursäkta sin brist på engagemang.

Muslimer av den tredje kategorin håller fast vid de islamiska principerna och värdena och som fungerar som en motvikt mor
slumpmässiga ”framsteg” och omdömeslös adoptering av värden och beteendemönster, som inte är tillbörliga för muslimer och
kan tillfoga deras samhällen stor skada. Genom sin starka och orubbliga övertygelse om Islams sanning, kan inte dessa
individer påverkas av ideologier som t ex kommunismen, vilket däremot kan ske med andra på grund av deras grundläggande
brist på övertygelse, i synnerhet då de konfronteras med den mängd av ekonomiska, politiska och sociala problem som idag
finns i deras länder.

Trots alla dessa svåra omständigheter kan idag en våg av islamisk medvetenhet märkas över hela den muslimska världen. Under
många år hade folket i detta område fått höra att de var efterblivna och underlägsna, och att deras enda sätt att höja
sig över denna nivå var att strunta i sin religion och sina traditioner och följa den västerländska utvecklingen. Många
trodde på detta och följer nu den krassa materialismens väg. Andra, som granskade det västerländska samhället mer ingående
har blivit medvetna om dess fallgropar och har insett att materiella framsteg och rikedom varken tillfredsställer
människans hela natur eller erbjuder henne det paradis på jorden som de verkade lova.

Vad händer sedan man uppnått allt detta, frågar de. Rikedom kan lämna en individ lika tom i det inre som fattigdom.
Dessa personer har kommit till insikt om att mänskliga varelser genom sin mänskliga natur måste ägna sig åt något mer
väsentligt än det som endast berör den materiella sfären. De måste ägna sig åt mening och inte endast åt materia.

Som en följd av allt detta så har de nått en djup och orubblig övertygelse om att det som är mest värdefullt och mest
väsentligt för människans existens kan påträffas i deras fjortonhundra år gamla islamiska arv, i deras religion och dess
levnadssätt och inte i någon annan lära eller ideologi.

Detta har också lett fram till en klar insikt om att de problem, som idag konfronterar den muslimska världen, är
resultatet av att muslimer inte följer Islam och att de endast kan lösas om muslimerna på ett uppriktigt och helhjärtat
sätt återvänder till religionen.

Bland Islams sociala, politiska och ekonomiska principer – principer som inte är förenliga med den nutida grymma och
opportunistiska egoismen utan med den mäskliga civilisationens högsta värden – kan vi finna lösningar på vår tids komplexa
problem.

Islam är den fungerande lösningen i den muslimska världen

Av alla de riktningar som idag finns i den muslimska världen – materialism, nationalism, socialism, kommunism och Islam –
är det endast Islam som, om den tillämpas med uppriktighet och intelligens, kan hålla sitt löfte och föra människorna i
detta område, som genomgått så många allvarliga inre och yttre omvälvningar under senare år, till ett tillstånd av
stabilitet och fred.

I ett större sammanhang än det som har att göra med dagens villkor i Mellanöstern så kan vi märka att kommunismen,
materialismen och alla andra ideologier som förnekar eller ger ringa betydelse åt människans andliga natur eller
koncentrerar sig på en aspekt av hennes natur på bekostnad av de andra, ytterst måste betraktas som människans obetydliga
försök att med hjälp av sitt mycket begränsade mänskliga perspektiv förstå sig själv och finna den rätta ritningen.

Sedan långt tillbaka i mänsklighetens historia har olika religioner, filosofier, livsåskådningar och tankesystem inklusive
de som idag är förhärskande, framträtt på historiens scen och spelat sin roll. Om vi betraktar historiens arv och rådande
trender i världen, framgår det klart att ingen av dessa har lyckats lösa den mänskliga personlighetens väsentliga
konflikter och problem, för de har alla i en eller annan form antigen ignorerat vitala aspekter av människans relation
till vekligheten eller också givits preferens åt en aspekt av livet eller människans natur på bekostnad av andra och
därigenom skapat disharmoni och brist på balans inom människorna och deras samhällen, vilket i vår tid varit nära att leda
till hela mänsklighetens förstörelse.

Islams människosyn

Mitt i allt detta förblir Islam det enda system världen känt, som betraktar människan i ett korrekt perspektiv inom den
totala verklighetens sammanhang och har en korrekt förståelse av hennes sanna natur, vilket innebär att den kan erbjuda
en rättvis balans mellan hennes materiella och andliga aspekter, mellan människans världsliga strävanden och behov samt
hennes eviga mål.

Det är det enda system som underställer människan och hela hennes liv under Honom som gav henne detta liv och ensam kan
vara värd hennes underkastelse genom att ha befriat henne från mörkrets slaveri under människoskapade värden, system och
önskningar och fört henne in i gudsfruktans ljus, till Gud, hennes sanne Herre.

Sanningen i detta inses av fler och fler människor i Orienten – sådana som föddes i ”muslimska” familjer men som nu genom
övertygelse och hängivenhet blivit medvetna och orubbliga muslimer – och även av många i väst.

Islam – framtidens religion

Islams storhet och nobless är inte längre något dolt och okänt som är undanhållet västerlänningars kunskap på grund av
kontaktbrist, fördomar eller kulturella klyftor som är allt för svåra för att överbrygga. Fler och fler ansluter sig till
Islam varje dag, eftersom de inser att den erbjuder dem den sanning och det levnadssätt som de kanske i åratal fåfängt sökt
och ofta helt motsatta riktningar.

För många människor framstår Islam mer och mer så som framtidens religion, det länge förbisedda arv som givits hela
mänskligheten – inte vara folken i de länder där Islam sedan gammalt varit förhärskande – från dess Herre, himlarnas och
jordens Gud, och som, om den tillämpas med hängivenhet och uppriktighet, lovar mänskligheten att den skall få beträda
stabilitetens och jämviktens väg, vilket skall åstadkomma en total förändring i människans individuella och kollektiva
existens, en förändring som inga människoskapade system och ingen lydnad mot gudar, som människan själv uppfunnit,
någonsin kan åstadkomma.

Ur Salaam 5, 1997 Sida 18-21