I Islam finns det ingen kyrklig struktur byggd för att administrera samhället, även om det är sant att vissa former av
makt eller politiska åsikter som bildats mellan muslimer har försökt gå i den riktningen.

Skillnaden är att medlemmar i gemenskapen njuter av ett system med full jämställdhet i religiösa och politiska status,
eftersom det inte finns någon skillnad mellan civila och religiösa, eller mellan religion och sekularism.

Även om det är sant att det finns en konflikt mellan det religiösa och det sekulära, bör denna motsägelse inte
utsträckas till att situationer som kan innebära vissa risker och osäkerheter. Man accepterar den så många andra
dualismen i politisk analys, utan att ägna stor uppmärksamhet åt dess ursprung och mening.

I detta sammanhang vill vi medge dock att dessa termer avser motsatta platser knappast förenliga och som tvingas leva
i denna förklaring för att den ska ha en innebörd så att vi vet att den alltid hänvisar till verkligheten från
differentiering.

Upplysningsfilosofin, som aktualiserade frågan, var den som öppnade gapet mellan det religiösa och sekulära tänkandet.
Kom ihåg att de flesta europeiska länder under medeltiden och renässansen var konfessionella stater, frukten av olika
makters partnerskap, den ideologiska religiösa och den politiska ekonomiska. Detsamma gällde bland Averroës och
Avicennas anhängare och den islamiska Spanien under 1100-talet.

Det finns en islamisk stats modell som kan härledas ur det profetiska samhället som fanns i Medina vid tiden för
profeten Muhammad, tillbaka i 600-talet, som är väl lämpad för monarkier som dagens demokratier. I denna mening, står
inte Islam i strid med sekularismen, eftersom det inte stöder religiösa strukturer utanför det civila samhället. Man
accepterar att alla människor är religiösa till sin natur och njuter av fullständig samvetsfrihet. Man erkänner rätten
att skillnaden i ett pluralistiskt, ras överskridande och mångkulturell samexistens.

Ett underliggande problem är värdena, eftersom i ett samhälle som proklamerar sig liberal i sina vanor, där gränsen
för individens frihet är på tröskeln till allmän ordning, dyker upp ganska påtagliga motsättningar.

Demokratin, som en politisk formel är långt ifrån utvecklat på djupet i de flesta länder där den tillämpats. Den har
inte uppnått alla de mål som man hade för avsikt att uppnå, man har inte fått ett välfärdssamhälle för alla.

Frihetens värld har reducerats pga. inkonsekvensen med dess implementering, bristen på rättvisa och öppenhet. Den
fungerar utifrån intressen som avgör en global ekonomisk ordning.

Utvecklingen av en särskild form av att leva och vara, dominerad av den så kallade tekniska revolutionen, motsäger
ofta vissa kärnvärden för att leva i fred och med rättvisa.

De flesta muslimer som lever som minoriteter i länder runt om i världen är övertygade om att statens sekularism vi
försvarar innebär att de olika trosuppfattningarna i vårt samhälle kommer att skyddas på lika villkor.

Ur den islamiska perspektiv finns det ingen motsättning mellan religion och sekularism, att inkludera dessa begrepp i
de troendes diskussioner kommer att bidra till en bättre förståelse av vår religiösa övertygelse och bannlysa
konfrontations stereotyper som har skapats genom tiderna.

Wa Assalamu Alaikum (fred vare med dem alla).