Männjiskans viktigaste och högsta uppgift i denna värld är strävan efter kunskap

Akhlaqs koncept och erfarenhet. Medvetet ansvar

Mannen förekommer i Koranen som en viktig del av Guds skapelse, som Hans uttryck och framstående representant (Kalif) i
världen. Denna hedrande skillnad som Gud gör mot människan över andra varelser är ett privilegium vilket är oundvikligen
åtföljd av en ökning av dennes medvetande (haqq) och därför även ansvaret (akhlaq).

Koranen berättar för oss att när Gud gav amana (en gudomlig gåva) till Sin skapelse, vägrade bergen att acceptera det
eftersom amana innebär förutom att dra tillbaka slöjan (ge kunskap), att förvärva en kompromiss, en börda. Människan
accepterade det slutligen.

Att acceptera amana innebär nödvändigtvis att ta ansvaret (akhlaq) som härleds ur medvetandet. Denna akhlaq är en medveten
observation som kommer upp ur djupet av hjärtat, det är ett privilegierat medvetande som med stöd av den gudomliga visdomen,
kan både innehålla och känna till hela skapelsen. När Adam, fred vare med honom, accepterade kompromissen, befallde Gud alla
varelser, inklusive änglarna, att knäböja framför honom och erkänna honom som Khalifa, som ett uttryck för det gudomliga i
Hans skapelse.

Människan kan inte känna Gud, hon kan endast tillbe honom, på samma sätt som andra ting i skapelsen gör, men med stöd av
sitt medvetande och sin frihet, genom en reflex eller ett gudomligt lån (aman) som finns inuti människan och som därför
utrustar henne med ansvar (akhlaq).

Människan är en del av dessa världar från den privilegierade ställning som hon har fått genom Guds amana, intellektet (aql)
och det ansvar som följer med det (akhlaq). Muslimen försöker underkasta sig denna Verklighet som visar sig om och om igen
i sitt hjärta och genom det lär känna väl betydelsen av hans liv och hans existens. Denna inre uppenbarelse hjälper henne
att särskilja sina handlingar och att värdera dem inom skapandets globala kontext och de mer detaljerade aspekterna av
dennes existens. Akhlaq innebär:

• att vara noggrann, ärlig och sanningsenlig.
• att vara uppmärksam och sörja våra egna fel, istället för att hitta fel hos andra.
• att vara fri från oro, ångest, fåfänga och önskan efter det världsliga.
• att vara likgiltig inför beröm eller allmänhetens fördömande.
• att vara ödmjuk och inte dra till sig uppmärksamhet i det offentliga rummet, möten eller församlingar.
• att vara redo att tjäna andra med de resurser som står till vårt förfogande.
• att sträva efter att läka alla sår man kan ha orsakat en annan person, och försöka rätta till eventuella missförstånd
  inom tre dagar om det är möjligt.
• att vara medveten om att inget gott kommer att resultera från överdrivet uttryck av ilska eller munterhet.
• att ha tålamod när man går genom svårigheter.
• att vara fri från girighet och avund, inklusive viljan att leda eller undervisa.
• att var villig att bekämpa egot eftersom den hindrar dig från att agera med rätt adab och inse att kärleken är den bästa
  allierade.

Varje ögonblick, varje säsong, och varje tillstånd har sin egen handlingssätt. Att ha ett lämpligt beteende vid alla
tillfällen är att uppnå Adab och ett uttryck för medvetenhet, ansvar, akhlaq.

Abu Dharr berättade att Profeten (fvmh) sade:
”Strunta inte i att göra även de minsta goda gärningar, som till exempel att hälsa din bror med ett glatt ansiktsuttryck.”

(Muslim)

3. Adabs områden

Varje situation och varje mänsklig relation har sin specifika adab, det finns en inre adab, en för den troendes relation
med Gud, en adab mellan vänner, för familjemedlemmar, äldre människor, i det privata rummet, i det offentliga rummet, osv.

3.1. Den andliga sfären

• med Gud, andliga varelser, profeter, budbärare, lärare och vägledare.
• med sig själv.

3.2. De mänskliga relationerna

3.2.1 Familjen

Familjen är grunden för den islamiska sociala strukturen. Rollerna är tydlig definierade, främst ur ett biologiskt
perspektiv, aldrig utifrån det andliga eller moraliska perspektiv, i förhållande till barnets uppfostran, relation och
utbildning.

• Med föräldrarna.

  Med föräldrarna finns det ett adab att följa, man får inte vara respektlösa gentemot dem även om vi tycker att de inte
  sköter sitt föräldraskap, eller har försummat oss, eftersom dem är framför allt vårt ursprung och vi måste erkänna det. De
  är vårt familjträd och vi ska behandla dem med ömhet och förklara vår kärlek och alltid ta hänsyn till dem. Detta är inte
  hyckleri utan ett uttryck för visdom, ett bevis på att man värderar det liv man har och erkänner dess källa, även om vi
  ogillar källan. Kvinnorna har en central plats i det islamiska livet. En hadith säger att paradiset ligger vid foten av
  mödrarna. Respekt, vård, och att tjäna dem väl är en grundläggande skyldighet för varje muslimsk man och kvinna.

• Med sin make/maka.

  Vänlighet mellan makar är grundstenen i familjelivet. Respekt, stöd och ömhet är det muslimska hemmets egenskaper.

• Med barnen
• Med syskonen

3.2.2 Den sociala sfären

Samma uttryck för omsorg och ömhet som upplevs inom familjen bör användas på det sociala området i allmänhet. Därför är det
viktigt de personliga egenskaperna. Muhammed själv (fvmh), när han frågades om syftet med hans uppdrag här i världen,
påpekade han att det var framförallt att ”främja goda personliga egenskaper.”

I boken ”Book of Prophecy ” berättade Ibn Abbas att Allahs profet (fvmh) sade:

”Jag är Allahs lärjunge och Ali är min lärjunge. Min Herre befallde mig att vara generös och barmhärtig, och förbjöd mig
att var girighet och otrevlig. Ingenting är mer förhatligt för Allah, Mäktig och Barmhärtig, än girighet och dåliga
personliga egenskaper (suul-khuluq) eftersom de fördärvar allt som ättika fördärvar honungen.”
(Maqarimul akhlaq)

• Med vänner
• Med andra resenärer
• Med grannarna

  Grannarna kräver från oss adab, eftersom de är följeslagare i våra liv och vi måste alla tillsammans bygga vårt dagliga
  liv. Vi bör tolerera varandra, ursäkta varandra när det behövs och se till att göra livet för varandra enklare och lättare
  att hantera.

• Med medborgarna
• Med de som har en annan tro
• Med de icke-troende
• Med fienden

  En muslim får inte behandla andra som fiender för att kränka deras rättigheter och ta ifrån deras egendom.

Relationerna mellan könen

Den uppmärksamhet och ansvar det islamiska livet innebär får det att beakta den mänskliga naturens känsliga sidor. En blick
är en handling av djupt kommunikation, inte en fri rörelse av ögongloben. Individen, man eller kvinna har rätt till ett
privatliv, inte bara kroppens intimitet, men framför allt, inres intimitet och den uttrycks främst genom ögonen.

3.2.3. Ekonomi och arbetsmarknad

• Med medarbetarna

  Från Ibn Masud, som berättade att ”Allahs budbärare (fvmh) sade. ’Låt ingen av er nämna något om mina följeslagare,
  eftersom, jag vill lämnar er med bröstet fri från gissningar.”
  (Maqarimul akhlaq)

• I ekonomi, i affärerna

  Enligt Koranen har ekonomin en etisk dimension, eftersom den materiella och den andliga är viktiga i lika hög grad. Till
  skillnad från andra system och transcendentala begrepp är livets materiella aspekter viktiga i islam. Islam förnekar inte
  livet, men människor måste lära sig att leva tillsammans, att dela med sig utifrån utövandet av deras individuella
  rättigheter, eftersom var och en kommer att dömas ensam och bära ensam ansvaret för sina egna handlingar.

  Människans högsta och viktigaste uppgift i denna värld är strävan efter kunskap. I denna intellektuella strävan och försök
  att förstå Verkligheten ligger mer transcendentala syfte eller mål. Genom att vara medveten om sitt syfte och sin roll i
  skapandet, får muslimen en enhetlig och integrerad vision av människan och naturen, han ser i den kosmiska harmonin, i dess
  ordning, ett uttryck för gudomlig nåd (baraka) som finns i skapelsen. En muslimsk söker och upptäcker denna välsignelse i
  en integrerad natur, han lever inte mot en profan natur som saknar viktiga innehåll, eftersom det finns ingenting som inte
  har skapats av Gud, som inte har i dess rot och sin existens Guds sigill.

  Att vara muslim innebär nödvändigtvis med hänvisning till allt vi nämnt tidigare, en attityd av respekt för naturen och
  kosmos.

  Abu Bakr, den första Kalif (Rashidun), som övertog ledningen för det muslimska samfundet (Ummah) efter Profetens död,
  rekommenderade att inte fälla ner fruktträd, sprida ut bin, bränna ner odlingsfälten och inte förgiftar brunnar, inte ens
  fiendernas. Med detta uttryckte han i praktiken den etiska samvete (akhlaq) som en muslim bör ha i sitt förhållande till
  naturen, moraliska principer som kan försvaras med alla möjliga rimliga argument. Abu Bakr, må Gud vara nöjd med honom,
  gjorde också uttryck för en förebyggande medvetenhet som inte tar hänsyn till kortsiktiga resultat men konsekvenserna på
  lång sikt som påverkar hela samhället och hela skapelsen. Att förgifta en brun kan i själva verket vara ett vapen i krig
  för att garantera seger över en bestämd fiende, men en gång erövrat territorium är brunnen en förlorad resurs även för
  segrarna. Det är inte miljövision som säkerställer bevarandet av en hotad miljö, men en medveten människas slutsats om de
  konsekvenser som vissa åtgärder kan leda till, oavsett storleken på problemet.

3.2.4. Med djur, växter, saker och andra ting

Djur med vilka man har en tydlig relation. Hundar, grisar, giftiga orm, råttor, skorpioner, mm.

3.2.5. Med hela skapelsen, kosmos