Imam Malik (mGvnh) levde hela sitt liv i
Medina. Han lämnade nästan aldrig staden eftersom Medina var vid den tidpunkten en grogrund för autentisk kunskap
och Imam Malik hade inget behov att lämna staden. I själva verket producerades 90 % hans monumentala verk ”Al
Muwatta” med Medinas egna källor.

Imam Malik har varit en av de imamer som flest fatwor utfärdade. Det sägs att de kom att uppta mellan hundra och
hundrafemtio volymer. Denna mängd information som han lämnades gjordes av två skäl: det första är att han började
vid tjugo års ålder att utfärda fatwor och det andra eftersom Allah beviljade honom ett långt liv.

Man måste komma ihåg att Imam Malik inte började att utfärda fatwor tills han nådde en hög kunskapsnivå. Som han
själv sa, vem som helst är inte i stånd att tolka sharia. Men för att en person ska anses lämplig att tolka sharia
måste denne erkännas innan av ett antal forskare. Han själv började inte sin verksamhet som mufti förrän han
bedömdes lämplig av mer än sjuttio shejks bland kunskapsfolk.

Dessutom måste personen ha minst dessa egenskaper för att vara en mufti:

• Känna till perfekt Koranen
• Att vara en kännare av hadith.
• Känna till skillnaderna mellan ulema
• Var försiktig och intelligent

Trots att han var en av de imamer som utfärdade flest fatwor, ville han inte lämna skriftliga bevis på de fatwor
han utfärdade av rädsla för att de skulle bli en tros handling, eftersom han trodde att fatwan var en verklig väg
för kontinuerlig tolknings ansträngning. Tolkningen kan variera med tid och rum, och framför allt i frågor där vi
inte har en explicit text.

Bland de egenskaper som vi ser i Imam Malik (mGvnh) kan vi lyfta fram det lugnet han brukade ha när han undersökte
något ämne. Han hatade obetänksam agerande eftersom han ansåg det var en av Shaytans egenskaper och just stillhet
och lugn var typiska för Allah. Därför brukade han tänka efter ett problem ganska länge innan han gav ett förhastat
svar. Genom detta förfarande fick han sina fatwa oftast att vara framgångsrika och korrekta. Han sade att det som
uppnåddes genom försiktighet, lugn och ro inte kan uppnås genom brådska och snabbhet.

En annan enastående kvalitet hos imam Malik var att han inte tvekade att erkänna sin okunnighet när han inte kunde
ge ett klart svar. Om efter en lång process av analys inte kunde han dra några tydliga slutsatser, hade inte han
den minsta tvekan om att säga ”Jag vet inte, det vet bara Allah”. Det var viktigare att komma fram till sanningen
än att ge ett svar.

Imam Malik gillade inte att spekulera om saker som inte hade hänt. Han trodde att de kunniga i islam inte fanns för
att göra hypotetiska lösningar för hypotetiska fall, utan för att lösa de verkliga frågorna som uppstod hela tiden.
I själva verket när han frågades om någonting brukade han säga, ”har det verkligen hänt? Har det hänt dig?” Om man
svarade nej, brukade han säga: ”Vänta tills det händer dig” eller ”låt det vara tills det händer”. Med detta ville
han utesluta imaginära antaganden och hindra att man använde sin energi på onödiga saker, eftersom fatwan borde
vända sig till konkreta, praktiska situationer och avstå från det som inte är det.

Jag ville kortfattat beskriva hur imam Malik (mGvnh) arbetade med att ta fram fatwa för att bevisa att det systemet
som användes av imamen är väldigt annorlunda från många självutnämnda muftiers tillämpar i väst. Och detta för att
i väst (tyvärr också i arabiska länder nuförtiden) är det mycket vanligt att ge ut en fatwa (utlåtande) på ett
lättsinnigt sätt, utan att inse att fatwan är något mycket allvarligt. Det foinns alltför många som utfärdar fatwor
utan att ha kunskaper, utan att kunna Koranen utantill eller ha omfattande kunskap om hadith och fiqh.

Denna situation jag just beskrivit kan endast hända här idag eftersom vid tiden för Imam Malik var det otänkbart
att människor som inte hade rätt kunskap skulle ge ut en fatwa.