Karamy – Webislam

Inledning

Användningen av huvudduk (hijab) som en del av en anständig klädsel har instiftats av Gud i Koranen och genom Profetens
praxis (Sunna).

Tyvärr har vissa personer, genom okunnighet, och ett försök att inte ”diskrimineras” i det samhälle de lever i, gjort
frivilligt det Gud har gjort obligatorisk och tillåter det som Gud har förbjudit. De vet inte att med den inställningen har
de tagit själva en ställning som gudar, och det är vad Gud menar när han säger De har tagit sina rabbiner och
klosterbröder till herrar och beskyddare i Guds ställe, och [detsamma har de gjort med] Kristus, Marias son, trots att de
har förmanats att inte dyrka någon annan än den Ende Guden (9:31).

Enligt en berättelse (hadith), överförd av Imam Ahmad, sade profeten, ”var det inte så att de (rabbinerna och munkar)
förbjöd det som Gud hade tillåtit och tillät det som Gud hade förbjudit, och man lydde dem?” Gud definierade också de sanna
troende när han sa att och kämpar för Guds sak utan att bekymra sig om andras ogillande. (5:54).

I ärlighetens namn, bestämde jag mig för att samla in verserna i Koranen och uttalanden av Profeten (hadither) som berör
frågan om hijab, samt några berättelser där det klart framgår vad profetens följeslagare gjorde i frågan om regeln om att
använda hijab. Jag har också pekat på några definitiva slutsatser som bevisas av Koranen och Sunna.

Självklart är Islam (underkastelse inför Gud) religionen som praktiserades av Profeten till vilken uppenbarades i sin
slutliga form och inte religionen som alla förstår enligt sina önskemål. Därför sade Profeten: ”den som tolkar Koranen
utifrån sina egna åsikter har sin boning i elden.” Han nämnde också som Imam al-Tirmidhi skrev, liksom den tidigare
berättelsen, att ”sekten” av islam som skulle räddas är ”den som jag och mina kamrater tillhör”, dvs. den ursprungliga
formen av denna religion. Det är därför särskilt viktigt att nämna, tillsammans med verser från Koranen och Profetens ord,
andra berättelser från Sunna som återspeglar Profetens följeslagares handlingar.

Jag har lagt till bevis från Koranen och Sunna (dvs. ovedersägliga bevis) vad några traditionella kommentatorer av Koranen
och några lärda (ulama) sa om det.

Huvudduken (hijab) i Koranen

SÄG till de troende männen att de bör sänka blicken och lägga band på sin sinnlighet; det leder till större renhet i deras
liv. Gud är underrättad om vad de gör. Och säg till de troende kvinnorna att de bör sänka blicken och lägga band på sin
sinnlighet och inte visa mera av sina behag än vad som [anständigtvis] kan vara synligt; låt dem därför fästa slöjan så att
den täcker barmen. Och de skall inte låta sina behag skymta inför andra än sin make, sin fader, sin svärfader, sina söner,
sin makes söner, sina bröder, sina brorssöner, sina systersöner, närstående kvinnor, dem som de rättmätigt besitter och
sådana manliga tjänare, som inte längre känner begär efter kvinnor, eller barn som ännu inte har begrepp om kvinnlig
nakenhet. Och låt dem inte gå med svajande gång för att dra uppmärksamheten till sina dolda behag. Troende! Vänd er till
Gud i ånger [över era fel och synder]; kanske skall det gå er väl i händer! (24:30-31)

Profet! Säg till dina hustrur och dina döttrar – och till [alla] troende kvinnor – att de [utanför hemmet] noga sveper
om sig sina ytterplagg; på så sätt blir de lättare igenkända [som anständiga kvinnor] och undgår att bli ofredade. Gud är
ständigt förlåtande, barmhärtig. (33:59)

Huvudduk (hijab) i Sunna

Aisha berättade: ”Profetens hustrur (fvmh), brukade
gå till al Manasi, en stor öppen plats (nära Baqi i Medina), för att göra sina behov på natten. Umar brukade säga till
profeten (fvmh) ”se till att din fru använder slöja”, men Guds budbärare beordrade inte det. En natt, Sauda bint Zam’a,
profetens fru kom under nattens bön och hon var en lång kvinna. Umar vände sig till henne och sa, ”jag kände igen dig, O
Sauda” och han sade det med eftertryck, eftersom han ville att versen om hijab skulle uppenbaras. Således uppenbarade Gud
verserna om hijab. (Bukhari)

Umar sade: ”Jag var överens med min Herre i tre saker. Jag sa, ’Guds budbärare, om vi använde Abrahams plats som en plats
för bön… ‘ och sedan uppenbarades detta. Jag sa, ’Guds budbärare, både bra och dåliga människor kommer och besöker våra
fruar, om du skulle beordra dem att bära hijab… ‘ och versen om hijab uppenbarades. Profetens fruar blev alla svartsjuka
och jag sade: ’kanske hans Herre, om han skiljer sig från er kommer att ge honom bättre hustrur än ni” och så uppenbarades
detta.” (66:5). (Bukhari)

Aisha (mGvnh) berättade att ”Asma, dotter till Abu
Bakr (mGvnh), kom till Guds budbärare (fvmh) klädd i en tunn klänning, så Allahs budbärare vände sig om och sade: ’O Asma,
när en kvinna når menstruations ålder, bör ingen del av hennes kropp ses med undantag för detta’ och han pekade på hennes
ansikte och händer.” (Abu Dawud)

Aisha (mGvnh) brukade säga att ”när versen ’de ska täcka sin barm’ uppenbarades, (kvinnorna) klippte kanterna av sina lakan
och täckte sina ansikten med de skurna bitarna.” (Bukhari)

Umm Salama, de troendes mor, berättade att ”när versen ’de måste lägga över sig sina ytterplagg’ uppenbarades, kvinnorna
till de som hjälpte (dem som utvandrade från Mecka, dvs. Ansar) gick ut som om de hade kråkor över deras huvuden, med
ytterplagg.” (Abu Dawud)

Dihyan Ibn Khalifa al-Kalbi berättade att ”Guds budbärare (fvmh) tog några bitar av fint egyptisk linne och gav mig de och
sade: ’dela det i två, gör med den ena stycke en skjorta och ge den andra till din fru till en huvudduk’ och sedan, när han
vände sig om sade: ’och säg till din fru att bära ett plagg under och inte visa sin figur.'” (Abu Dawud)

Usama ibn Zaid sade: ”Allahs budbärare, (fvmh) gav mig som en gåva ett tjock koptisk tyg han hade fått som gåva från Dahiah
al-Kalbi, så jag gav den till min fru . Senare frågade profeten mig: ’Varför bär du inte den koptiska duken?’ Jag svarade:
’Jag gav den till min fru.’ Då sade profeten (fvmh): ’Säg till henne att bära en tjock klänning under den, jag är rädd att
den kan avslöja storleken på hennes kroppsdel’” (Ahmad, al-Bayhaqi, al-hakim) Ibn Umar berättade att Guds Budbärare (fvmh)
sade: ”’I Återuppståndelsens Dag, kommer Gud inte att se på den man som drar sin mantel av arrogans.’ Umm Salama sade då:
’Vad ska kvinnor göra med sina kläder?’ Han svarade ”gör dem en fotlängds längre’ då sade hon: ’deras fötter kommer att
synas’ och då sade han ’gör dem en armbågslängd längre men inte mer.’”(At-Tabarani)

Slutsatser om bevis från Koranen och Sunna

• Användningen av slöja (hijab) är obligatorisk enligt Koranen (24:30 och 33:59) och Bukharis berättelser förmedlade av
  Aisha och Umar.

• En del av kvinnornas blygsamhet liksom männens, är att minska sitt synfält, och lämna utanför den det otillåtna och att
  hålla sin kyskhet, enligt Koranen (24:31).

• Instruktioner om att täcka nakenhet (aura) är till för kvinnornas närvaro i det offentliga och med främlingar, med de
  undantag som nämns i Koranen (24:31).

• Fördelen med användningen av hijab är att (1) kvinnor kommer att kännas igen som troende och kyska kvinnor, inte
  intresserad av oanständigt beteende, och (2) undgå att bli antastad, enligt Koranen (33:59).

• Ingen del av kvinnornas kropp ska exponeras förutom ansiktet och händerna, enligt Abu Dawuds berättelse överförd av
  Aisha. Några av profetens följeslagares kvinnor lämnade bara ögonen utan att täcka, vissa av dem bara ett öga.

• Kvinnor, liksom män, bör inte dra sina kläder som ett tecken på arrogans, men trots det bör det inte ha dem till en
  höjd som lämnar fötterna otäckta (dvs. fötterna är en del av aura) enligt Ibn Umars berättelse sammanställd av al-Tabarani.

• Ett krav för hijab är ett en kvinnas kroppsdel och hennes siluett, inte exponeras i enlighet med Usama ibn Zaids
  berättelse sammanställd av Ahmad, al-Bayhaqi och al-Hakim, och Dihyan Ibn Khalifa al-Kalbis berättelse sammanställd av Abu
  Dawud.

• Profetens följeslagare förstod att bestämmelse att använda hijab och de agerade efter det till den grad att kvinnorna
  använde sina lakan för att göra huvudduk och när gick ut på gatorna såg det ut som om de hade kråkor över deras huvuden,
  enligt Aishas berättelse som sammanställts av Bukhari och Umm Salamas berättelse sammanställd av Abu Dawud.

Vad har sagts om verserna om slöjan (hijab) i Koranens exeges (Tafsir)

Profet! Säg till dina hustrur och dina döttrar – och till [alla] troende kvinnor – att de [utanför hemmet] noga sveper om
sig sina ytterplagg; på så sätt blir de lättare igenkända [som anständiga kvinnor] och undgår att bli ofredade. Gud är
ständigt förlåtande, barmhärtig. (33:59)

När det gäller 24:31…

SÄG till de troende männen att de bör sänka blicken och lägga band på sin sinnlighet; det leder till större renhet i deras
liv. Gud är underrättad om vad de gör. Och säg till de troende kvinnorna att de bör sänka blicken och lägga band på sin
sinnlighet och inte visa mera av sina behag än vad som [anständigtvis] kan vara synligt; låt dem därför fästa slöjan så att
den täcker barmen. Och de skall inte låta sina behag skymta inför andra än sin make, sin fader, sin svärfader, sina söner,
sin makes söner, sina bröder, sina brorssöner, sina systersöner, närstående kvinnor, dem som de rättmätigt besitter och
sådana manliga tjänare, som inte längre känner begär efter kvinnor, eller barn som ännu inte har begrepp om kvinnlig
nakenhet. Och låt dem inte gå med svajande gång för att dra uppmärksamheten till sina dolda behag. Troende! Vänd er till
Gud i ånger [över era fel och synder]; kanske skall det gå er väl i händer! (24:30-31)

Tafseer al Yalalayn:

… ”Och visa inte era behag förutom det som är uppenbart” dvs. ansikte och händer, vilket kan ses av en främling, när det
inte finns någon risk för frestelsen, och detta är ett av två yttranden. Den andra är att (även att visa sitt ansikte och
händer) är förbjudet eftersom det finns en presumtion om att dessa delar kommer att orsaka frestelsen, och detta är den
föredragna åsikten om man skulle avgöra frågan. ”Låt dem därför fästa slöjan så att den täcker barmen” dvs. de täcker sina
huvuden, hals och bröst med slöjor, ”och visa inte era behag”, dvs. allt med undantag för ansiktet och händerna …

Ibn Kathir:

Detta är ett kommando från Gud till de troende kvinnor, och omsorg från hans sida gentemot Hans troendes fruar. Den tjänar
också till att skilja de troende kvinnorna från okunskaps (tidens) kvinnor och de hedniska kvinnors agerande. Anledningen
till uppenbarelsen av denna vers nämndes av Muqatil bin Hayyan, när han sade ”vi brukade höra, och Gud vet bäst, att Jabir
bin Abdullah al-Ansari berättade att Asma bint Murshidah var i hans hus i Bani Haritha och kvinnorna började komma in utan
sina ytterkläder så att vristerna på deras fötter var synliga, bortsett från deras bröst och hår. Asma sade: ”Vad fult är
det”. Då uppenbarade Gud: ”Säg till de troende kvinnorna att sänka sin blick”.

Al Qurtubi:

Kvinnorna i det förflutna brukade täcka sina huvuden med khimar, och lät dess ändar falla ner på sina ryggar. Detta lämnade
halsen och övre delen av bröstkorgen exponerad, på samma sätt som de kristna. Och Gud befallde dem att täcka dessa delar
med khimar.

Profet! Säg till dina hustrur och dina döttrar – och till [alla] troende kvinnor – att de [utanför hemmet] noga sveper om
sig sina ytterplagg; på så sätt blir de lättare igenkända [som anständiga kvinnor] och undgår att bli ofredade. Gud är
ständigt förlåtande, barmhärtig. (33:59)

Tafseer al Yalalayn:

”Säg till dina hustrur och dina döttrar och de troendes kvinnor att de måste lägga över sina ytterplagg” (yalabib är plural
till yilbab som är en klänning som täcker kvinnorna helt), med andra ord, att sträcka en del av den på deras ansikten, och
lämna ett öga fritt när de behöver lämna huset för att göra något.

Ibn Abbas:

”De måste lägga sina ytterplagg över sina kläder” (innebär) att täcka halsen och barmen.

Ibn Kathir:

Här säger Gud till Sin Sändebud att beordra de troende kvinnor, särskilt hans hustrur och döttrar, på grund av sin
hedersposition, att släppa sin yalabib (plural av yilbab) över sina kroppar, så att de skiljer sig från okunnighets
(Jahiliyya) kvinnor och tjänare.

Vad vissa forskare (’ulama) sa om slöjan (hijab)

Följande citeras i ”ar-Radd al-Mufhim” som skrevs av Schejken (forskare) Nasruddin al-Albani, i inledningen till sin bok
”Jilbaab al-Mar’ah al-Muslimah”.

Al-Baghawi sade i sitt Tafsir (Vol. 3, s. 518.): ”(Yilbab) är plagget med vilket en kvinna täcker sig, som bärs över
klänningen och slöjan.”

Ibn Hazm säger (Vol. 3, s. 217.): ”Yilbab på arabiska språket, som budbärare av Allah, (fvmh) använde, är det som täcker
hela kroppen och inte bara en del av det.”

Ibn Hubayra al-Hambali sade i sin bok ”al-Ifsah” att ansiktet inte anses vara aura i de tre stora lagskolor, och tillade
att detta ”är också Imam Ahmad åsikt som har berättats om.”

Och Ibn Qudama förklarade i al-Mughni: ”(händer och ansikte är inte nakenhet), på grund av nödvändigheten i att exponera
ansiktet för att köpa och sälja, och händer utan täcke för att ge och ta.”

Ibn Muflih sade i ”al-Adab ash-Shariyya”: ”är det rätt att kritisera giftasvuxna kvinnor om de inte täcker sina ansikten på
gatan? Svaret beror på om det är obligatoriskt för kvinnor att täcka sina ansikten eller om det är obligatoriskt för män
att sänka sina blickar från dem. Det finns två lägen därpå. När det gäller hadithen av Jarir där han sa: ”Jag frågade Guds
budbärare om den plötsliga och ofrivillig blick och han sa åt mig att titta bort”.

Al-Qadi Iyad sade att ”de lärda, Gud, den Upphöjde vara nöjd med dem, har sagt att det finns bevis på denna hadith att det
inte är obligatoriskt för en kvinna att täcka sitt ansikte på gatan. I stället är det en rekommenderad sunna för henne, och
det är obligatoriskt för männen att sänka sin blick från henne hela tiden, med undantag för vissa lagstiftat ändamål.
Sheikh Muhyud-din an-Nawawi nämnde det utan att gå in i vidare förklaring.”