Medea Benjamin & Nicolas J.S. Davies – The Palestine Chronicle

 

Rafael Grossi, generaldirektör för Internationella atomenergiorganet (IAEA), tillät att IAEA användes av USA och Israel – en icke deklarerad kärnvapenstat som långvarigt bryter mot IAEA:s regler – för att skapa en förevändning för krig mot Iran, trots att hans myndighet själv drog slutsatsen att Iran inte hade något kärnvapenprogram.

Den 12 juni röstade en knapp majoritet av IAEA:s styrelse, baserat på en fördömande rapport av Grossi, för att konstatera att Iran inte uppfyllde sina skyldigheter som IAEA-medlem. Av de 35 länder som var representerade i styrelsen röstade endast 19 för resolutionen, medan 3 röstade emot den, 11 avstod från att rösta och 2 röstade inte.

USA kontaktade åtta styrelsemedlemmars regeringar den 10 juni för att övertala dem att antingen rösta för resolutionen eller att inte rösta. Israeliska tjänstemän sa att de såg USA:s armvridning för IAEA:s resolution som en betydande signal om USA:s stöd för Israels krigsplaner, vilket avslöjade hur mycket Israel värdesatte IAEA:s resolution som diplomatisk täckmantel för kriget.

IAEA:s styrelsemöte var tidsinställt för den sista dagen av president Trumps 60-dagars ultimatum till Iran för att förhandla fram ett nytt kärnkraftsavtal. Även när IAEA:s styrelse röstade, lastade Israel vapen, bränsle och stridsvagnar på sina stridsflygplan inför den långa flygningen till Iran och informerade sina flygbesättningar om deras mål. De första israeliska flygattackerna drabbade Iran klockan 3 på morgonen den natten.

Den 20 juni lämnade Iran in ett formellt klagomål mot generaldirektör Grossi till FN:s generalsekreterare och FN:s säkerhetsråd för att ha undergrävt hans myndighets opartiskhet, både genom att han inte nämnde olagligheten i Israels hot och våldsanvändning mot Iran i sina offentliga uttalanden och genom att han enbart fokuserade på Irans påstådda kränkningar.

Källan till IAEA:s utredning som ledde till denna resolution var en israelisk underrättelserapport från 2018 som visade att dess agenter hade identifierat tre tidigare hemliga platser i Iran där Iran hade bedrivit urananrikning före 2003. År 2019 inledde Grossi en utredning, och IAEA fick så småningom tillgång till platserna och upptäckte spår av anrikat uran.

Trots de ödesdigra konsekvenserna av sina handlingar har Grossi aldrig offentligt förklarat hur IAEA kan vara säker på att Israels underrättelsetjänst Mossad eller dess iranska samarbetspartners, såsom Mojahedin-e-Khalq (eller MEK), inte själva placerade det anrikade uranet på dessa platser, vilket iranska tjänstemän har föreslagit.

Medan IAEA:s resolution som utlöste detta krig endast behandlade Irans anrikningsverksamhet före 2003, övergick amerikanska och israeliska politiker snabbt till ogrundade påståenden om att Iran var på väg att tillverka kärnvapen. Amerikanska underrättelsetjänster hade tidigare rapporterat att en sådan komplex process skulle ta upp till tre år, redan innan Israel och USA började bomba och förstöra Irans befintliga civila kärnkraftsanläggningar.

IAEA:s tidigare utredningar av icke rapporterad kärnkraftsverksamhet i Iran avslutades officiellt i december 2015, då IAEA:s generaldirektör Yukiya Amano publicerade sin ”Slutliga bedömning av tidigare och nuvarande utestående frågor gällande Irans kärnkraftsprogram”.

IAEA bedömde att även om en del av Irans tidigare aktiviteter kunde ha varit relevanta för kärnvapen, så ”gick de inte längre än genomförbarhets- och vetenskapliga studier, samt förvärvet av viss relevant teknisk kompetens och kapacitet”. IAEA ”fann inga trovärdiga indikationer på avledning av kärnmaterial i samband med de möjliga militära dimensionerna av Irans kärnkraftsprogram”.

När Yukiya Amano dog före slutet av sin mandatperiod 2019 utsågs den argentinske diplomaten Rafael Grossi till IAEA:s generaldirektör. Grossi hade tjänstgjort som biträdande generaldirektör under Amano och innan dess som stabschef under generaldirektör Mohamed ElBaradei.

Israelerna har en lång historia av att fabricera falska bevis om Irans kärnkraftsverksamhet, som de ökända ”laptop dokumenten” som MEK gav CIA 2004 och som tros ha skapats av Mossad. Douglas Frantz, som skrev en rapport om Irans kärnkraftsprogram för senatens utrikesutskott 2009, avslöjade att Mossad skapade en särskild enhet 2003 för att ge hemliga briefingar om Irans kärnkraftsprogram, med hjälp av ”dokument inifrån Iran och på andra håll”.

Ändå samarbetade Grossi med Israel för att driva deras senaste anklagelser. Efter flera år av möten i Israel och förhandlingar och inspektioner i Iran skrev han sin rapport till IAEA:s styrelse och schemalade ett styrelsemöte som skulle sammanfalla med det planerade startdatumet för Israels krig.

Israel gjorde sina sista krigsförberedelser inför satelliterna och underrättelsetjänsterna i de västländer som utarbetade och röstade för resolutionen. Det är inte konstigt att 13 länder avstod från att rösta eller inte röstade, men det är tragiskt att fler neutrala länder inte kunde hitta visdom och mod att rösta emot denna lömska resolution.

Det officiella syftet med Internationella atomenergiorganet, eller IAEA, är ”att främja säker, trygg och fredlig användning av kärnteknik”. Sedan 1965 har alla dess 180 medlemsländer varit föremål för IAEA:s säkerhetsåtgärder för att säkerställa att deras kärnvapenprogram ”inte används på ett sätt som främjar något militärt syfte”.

IAEA:s arbete är uppenbarligen äventyrat i hanteringen av länder som redan har kärnvapen. Nordkorea drog sig ur IAEA 1994 och från alla säkerhetsåtgärder 2009. USA, Ryssland, Storbritannien, Frankrike och Kina har IAEA:s säkerhetsavtal som endast bygger på ”frivilliga erbjudanden” för ”utvalda” icke-militära platser.

Indien har ett säkerhetsavtal från 2009 som kräver att landet håller sina militära och civila kärnkraftsprogram åtskilda, och Pakistan har 10 separata säkerhetsavtal, men endast för civila kärnkraftsprojekt, det senaste från 2017 för att omfatta två kinesisk byggda kraftverk.

Israel har dock endast ett begränsat säkerhetsavtal från 1975 för ett civilt kärnkrafts samarbetsavtal med USA från 1955. Ett tillägg från 1977 förlängde IAEA:s avtal om säkerhetsåtgärder på obestämd tid, trots att det samarbetsavtal med USA som det omfattade löpte ut fyra dagar senare. Så, genom en parodi på efterlevnad som USA och IAEA har spelat med på i ett halvt sekel, har Israel undgått granskningen av IAEA:s säkerhetsåtgärder lika effektivt som Nordkorea.

Israel började arbeta med ett kärnvapen på 1950-talet, med betydande hjälp från västländer, inklusive Frankrike, Storbritannien och Argentina, och tillverkade sina första vapen 1966 eller 1967. År 2015, när Iran undertecknade kärnavtalet JCPOA, skrev den tidigare utrikesministern Colin Powell i ett läckt e-postmeddelande att ett kärnvapen skulle vara värdelöst för Iran eftersom ”Israel har 200, alla riktade mot Teheran”. Powell citerade den tidigare iranska presidenten Mahmoud Ahmadinejad som frågade: ”Vad skulle vi göra med ett kärnvapen? Polera det?”

År 2003, medan Powell försökte men misslyckades med att argumentera för krig mot Irak inför FN:s säkerhetsråd, smutskastade president Bush Iran, Irak och Nordkorea som en ”ondskans axel”, baserat på deras påstådda strävan efter ”massförstörelsevapen”. Den egyptiske IAEA-chefen, Mohamed ElBaradei, försäkrade upprepade gånger säkerhetsrådet att IAEA inte kunde hitta några bevis för att Irak utvecklade ett kärnvapen.

När CIA framställde ett dokument som visade att Irak importerade gulkakauran från Niger, precis som Israel i hemlighet hade importerat det från Argentina på 1960-talet, tog det bara några timmar för IAEA att känna igen dokumentet som en förfalskning, vilket ElBaradei omedelbart rapporterade till säkerhetsrådet.

Bush fortsatte att upprepa lögnen om gulkakauran från Niger och andra uppenbara lögner om Irak, och USA invaderade och förstörde Irak baserat på hans lögner, ett krigsbrott av historiska proportioner. Större delen av världen visste att ElBaradei och IAEA hade rätt hela tiden, och 2005 tilldelades de Nobels fredspris för att ha avslöjat Bushs lögner, talat sanning till makten och stärkt icke-spridning av kärnvapen.

År 2007 höll en amerikansk nationell underrättelse uppskattning (NIE) av alla 16 amerikanska underrättelsetjänster med om IAEA:s slutsats att Iran, liksom Irak, inte hade något kärnvapenprogram. Som Bush skrev i sina memoarer, ”…efter NIE, hur skulle jag möjligen kunna förklara hur man använder militären för att förstöra kärnkraftsanläggningarna i ett land som underrättelsetjänsten sa inte hade något aktivt kärnvapenprogram?” Inte ens Bush kunde tro att han skulle komma undan med att återanvända samma lögner för att förstöra Iran såväl som Irak, och Trump leker med elden genom att göra det nu.

ElBaradei skrev i sina egna memoarer, The Age of Deception: Nuclear Diplomacy in Treacherous Times, att om Iran gjorde någon preliminär forskning om kärnvapen, började den förmodligen under Iran-Irakkriget på 1980-talet, efter att USA och dess allierade hjälpt Irak att tillverka kemiska vapen som dödade upp till 100 000 iranier.

De nykonservativa som dominerar USA:s utrikespolitik efter kalla kriget såg Nobelpristagaren ElBaradei som ett hinder för deras ambitioner om regimskifte runt om i världen och genomförde en hemlig kampanj för att hitta en mer foglig ny IAEA-generaldirektör när hans mandatperiod löpte ut 2009.

Efter att den japanska diplomaten Yukiya Amano utsågs till ny generaldirektör avslöjade amerikanska diplomatiska telegram som publicerades av Wikileaks detaljer om hans omfattande granskning av amerikanska diplomater, som rapporterade tillbaka till Washington att Amano ”var fast i amerikansk domstol i varje viktigt strategiskt beslut, från utnämningar av högt uppsatta personer till hanteringen av Irans påstådda kärnvapenprogram.”

Efter att ha blivit IAEA:s generaldirektör 2019 fortsatte Rafael Grossi inte bara IAEA:s undergivenhet inför amerikanska och västerländska intressen och dess praxis att blunda för Israels kärnvapen, utan säkerställde också att IAEA spelade en avgörande roll i Israels marsch till krig mot Iran.

Även om han offentligt erkände att Iran inte hade något kärnvapenprogram och att diplomati var det enda sättet att lösa västvärldens oro över Iran, hjälpte Grossi Israel att bana väg för krig genom att återuppta IAEA:s utredning av Irans tidigare aktiviteter. Samma dag som israeliska stridsflygplan lastades med vapen för att bomba Iran, såg han till att IAEA:s styrelse antog en resolution som gav Israel och USA den förevändning för krig som de ville ha.

Under sitt sista år som IAEA-chef stod Mohamed ElBaradei inför ett liknande dilemma som Grossi har ställts inför sedan 2019. År 2008 gav amerikanska och israeliska underrättelsetjänster IAEA kopior av dokument som tycktes visa att Iran utförde fyra olika typer av kärnvapen forskning.

Medan Bushs dokument från Niger år 2003 uppenbarligen var en förfalskning, kunde IAEA inte fastställa om de israeliska dokumenten var autentiska eller inte. Så ElBaradei vägrade att agera utifrån dem eller att offentliggöra dem, trots betydande politiska påtryckningar, eftersom han, som han skrev i The Age of Deception, visste att USA och Israel ”ville skapa intrycket att Iran utgjorde ett överhängande hot, kanske för att förbereda grunden för användning av våld”. ElBaradei gick i pension 2009, och dessa anklagelser var bland de ”utestående frågor” som han lämnade till Yukiya Amano för att lösa dem 2015.

Om Rafael Grossi hade utövat samma försiktighet, opartiskhet och visdom som Mohamed ElBaradei gjorde 2009, är det mycket möjligt att USA och Israel inte skulle vara i krig med Iran idag.

Mohamed ElBaradei skrev i en tweet den 17 juni 2025: ”Att förlita sig på våld och inte förhandlingar är ett säkert sätt att förstöra icke-spridningsavtalet och icke-spridningsregimen för kärnvapen (ofullkomlig som den är), och skickar ett tydligt budskap till många länder att deras ”ultimata säkerhet” är att utveckla kärnvapen!!!”

Trots Grossis roll i USA-israeliska krigsplaner som IAEA:s generaldirektör, eller kanske på grund av det, har han utropats till en väst stödd kandidat för att efterträda Antonio Guterres som FN:s generalsekreterare 2026. Det skulle vara en katastrof för världen. Lyckligtvis finns det många fler kvalificerade kandidater att leda världen ur den kris som Rafael Grossi har hjälpt USA och Israel att kasta den in i.

Rafael Grossi borde avgå som IAEA:s direktör innan han ytterligare undergräver icke-spridning av kärnvapen och drar världen närmare ett kärnvapenkrig. Och han borde också dra tillbaka sitt namn från att bli kandidat till FN:s generalsekreterare.

 

 

– Medea Benjamin och Nicolas J. S. Davies är författarna till War in Ukraine: Making Sense of a Senseless Conflict, utgiven av OR Books, med en reviderad utgåva som väntas i sommar.

– Medea Benjamin är medgrundare av CODEPINK for Peace och författare till flera böcker, inklusive Inside Iran: The Real History and Politics of the Islamic Republic of Iran.

– Nicolas J. S. Davies är en oberoende journalist, forskare för CODEPINK och författaren till Blood on Our Hands: The American Invasion and Destruction of Iraq.

 

Original text: How the US & Israel Used Rafael Grossi to Hijack the IAEA and Start a War on Iran