Jag undrar detta eftersom den sionistiska regeringens lag om öga för öga, tand för tand försöker få oss att tro att
dess ihållande, kroniska, permanenta, regelbundna militära insatser som sträcker sig i årtionden mot det palestinska
folket är ett svar, ”vedergällning” som Benjamin Netanyahu kallar det mot de militanta palestiniers handlingar.

Inför den fasansfulla döden (omotiverade av tre unga israeler i juni) förklarade Tel Aviv att Hamas skulle betala
dyrt dessa dödsfall och började igen ett nytt försök att förinta det palestinska folket. De gav sitt stöd för hämnd
och den grymma död av en ung palestinier som var start för de dussintals dödsfall och den militära operationen som
Israel utfört mot folket i Gaza, där de skiljer inte mellan civila, miliser, vuxna och barn och över 200 hundra har
dödats och mer en tusen sårats.

För kidnappningen, säger de israeliska myndigheterna till palestinierna, massakrerar jag din civilbefolkning. För
våra döda, säger den israeliska regimen kommer vi att döda alla vi kan, hittills 80 palestinier för varje israel
dödad, och så hämndattacker, skräck, förstörelse handlingar upprepas varje dag i en utrotningspolitik med den tysta
delaktighet av den amerikanska administrationen och även FN och dess säkerhetsråds passivitet. Var finnas alla
uppmaningar att upprätta en luft, sjöblockad, att belägra israeliskt luftrum för att de inte ska slakta flera civila?
Var finns alla uppmaningar att upprätta ett handelsembargo mot Israel för att de ska sluta döda palestinier?
Västvärldens dubbelmoral är skamlig och skapar hjälplöshet och oändlig smärta inför denna regimens monstruösa brott
som har fått tillåtelse att mörda.

Mot raketer som skjuts från palestinsk mark av Hamas militanta svarar man med artillerield, flygbombningar, militära
intrång, kontroller i samtliga ockuperade områden. I detta scenario är det skamligt förutom irrationell att försöka
likställa den sionistiska vapenmakten med den palestinska milisens. Det är skamligt att fortsätta tala om Israel
som den enda demokratin i regionen när deras beteende som en ockupationsmakt avslöjar ett folkmord, brott mot de
mänskliga rättigheterna för det palestinska folket vilket visar den israeliska regimens sanna ansikte, en kriminell
stat.

Rätten till motstånd mot inre eller yttre förtryck (genom en ockupationsmakt) är en rättighet som tillåter och
godkänner civil olydnad och bruk av våld. Oavsett om man använder Platon, Thomas av Aquino, USA:s
självständighetsförklaring av USA eller deklarationen om Människan och Medborgarens rättigheter av den franska
revolutionen.

Deklarationen av de universella Mänskliga rättigheterna från 1948, säger i ingressen ”Det är viktigt att de
mänskliga rättigheterna skyddas genom rättsstatens principer, så att man inte tvingas att tillgripa uppror mot
tyranni och förtryck.”

Washington, de västerländska samhällen i samförstånd med massmedia som stöder sionismen fyller sina sidor, ledare,
med bilder av smärta och död och vakan för de tre unga israeler, men … vem tänder ett ljus i väst, vem upprörs i
massmedia i Washington, London, Madrid, Buenos Aires eller Santiago mot den dagliga döden i palestinskt territorium?
Vilken roll spelar säkerhetsrådet, Förenta Nationerna, internationella organisationer för att stoppa detta barbari?

Vem kan stoppa slakten, från dessa regeringar som kan ingripa i Libyen, Egypten, Irak och försöker förgöra Syrien men
gör ingenting mot den israeliska regimens brott och tyst blir deras medbrottsling eller helt enkelt hävdar att
repressalierna är ett agerande mot Hamas ”terrorhandlingar”?

Israel, dess regering och dess befolkning, i många av sina handlingar beter sig med palestinierna som nazister med
judar, zigenare, homosexuella och psykiskt sjuka under naziregimen. Det palestinska folket i Jerusalem, Västbanken
och Gazaremsan lever dagligen med lidande, förtryck, fängelse, etnisk rensning och den ständiga angrepp från de
israeliska ockupanterna alienerade i sin roll i samhället och som självutnämnda trupper för att ockupera ett område
som de själva kallar Sion, som om det var ett uppenbart öde.

Dr Norman Finkelstein, en statsvetare och forskare av den judisk-palestinska konflikten (han är jude och son till
judiska offren för nazismen) ifrågasattes på en intressant konferens av en ung judisk kvinna som tårögd kritiserade
hans jämförelse av den israeliska politiken och nazisterna (som kan ses på youtube). Finkelstein hävdade vid den
tiden och jag tar fullt eko av hans ord ”det finns inget mer avskyvärt än att använda det lidande och martyrskap av
nazismens offer för att försöka rättfärdiga tortyr, brutalitet, rivning av bostäder som Israel begår dagligen mot
palestinierna och därför vägrar jag att skrämmas eller pressas av krokodiltårar”, om du hade ett hjärta inom dig,
sade Finkelstein till den unga judinnan ”skulle du gråta för palestinierna”, tuff men sanningsenlig, fast men ärlig.

Dessutom är det judiska folkets rätt till Alia, eller ”återvända” till Palestina (Israel enligt sionismen) en av de
mest spridda vanföreställningar av den sionistiska ideologi och propaganda som efter att upprepats så många gånger
har kommit att betraktas som något seriös och skäl nog för att rättfärdiga Israels ockupation av de palestinska
områdena som enligt sionismen de kastades ifrån över 20 århundraden.

För analytikern Said Alami ”Ingenting i den dokumenterade akademiska historia fastställer judarnas rätt att återvända
till någonstans, mycket mindre till Palestina, det land detta folk enligt deras egna mytologier och heliga texter,
hade kommit som främmande ockupant och inkräktare, och som alltid var i krig med den inhemska palestinska befolkningen
som fanns där.”

Vad vill Israel? Att det palestinska folket fortsätter att bli tilltrampad, att inte reagera på decennier av ockupation
och förakt för de mänskliga rättigheterna för miljontals palestinier? Israel, antingen med Labour eller höger Likud
har inte lämnat en enda dag utan att förnedra, håna och förtrycka det palestinska folket, och driver deras handlingar
till förtvivlan med en beräknad och brutalt sätt för att rättfärdiga sin barbariska vedergällning. Något som
presenteras för världen, genom de västerländska medier som logiska och rimliga mot palestinsk terrorism. Därför har
de med sig välsignelse av regeringarna i Washington och dess västerländska partners. Därför har man delad Palestina
i Bantustans i det sydafrikanska apartheids stil och skapat enorma koncentrationsläger som kallas Gazaremsan och
Västbanken.

Den israeliska plan för förtryck av det palestinska folket är full av hat och förakt inte bara för det palestinska
folket, utan hela arabvärlden, liksom förakt för internationell rätt i syfte att driva ut den palestinska befolkningen
för att uppnå deras dröm om en Stor-Israel och bereda plats för miljontals judar som regeringarna i Israel har bosatt
på palestinsk mark. ”Ditt land Israel ligger från Eufrat till Nilen” läser den berömda sionistiska slogan, upprepade
till leda av politiker, intellektuella och politiska partier och israeliska medier.

Israel är en fundamentalistisk stat i sitt DNA och är inte intresserad av att göra något som luktar fred varken i
Palestina eller i Mellanöstern, eftersom det innebär ett slut på den plan för bildandet av Stor-Israel. En ockupation
som upprepas paradoxalt nog av en elev av den sionistiska politik, monarkin Marocko mot det västsahariska folket.
Med murar som förenar dem och grymheter som visar att den marockanska monarkin, muslimsk, liksom den israeliska
sionismen har liknande mål, att eliminera populationer på de territorier de ockuperar som de säger tillhör dem.

Hur kan man resonera med utanförskapet och förnedring?