Sedan Förenta nationernas fjärde kvinnokonferens i Beijing 1995, har man hävdat att de största hindren för att uppnå
verklig jämställdhet mellan kvinnor och män är den nyliberala kapitalismen och den religiösa ”fundamentalismen”. Två
grupper med obestridlig makt som är rotade i patriarkatets grund för att underkuva kvinnor.

Nareyeh Tohidi slog larmen i Beijing 95:s forum om skapandet av vad hon kallade ”den islamisk-katolska konservativa
religiösa allians mot kvinnors rättigheter”, som lanserades av Vatikanen för att mobilisera flera stater i sina
ansträngningar att hindra och gå tillbaka i kvinnor rättigheters utveckling.

Ingen kan förneka idag att det patriarkala-kapitalistiska systemet helt har brutit in i det muslimska samfunds
strukturer där man i sin tur kan tydlig se inblandningen av den mer ortodoxa katolicismen, inte bara i diskursen utan
även i försöket att skapa hierarkiska maktstrukturer där kvinnorna utestängs på de mest radikala sätt.

Det är här där lärda i Islam (män) dyker upp för att ta över de islamiska texter och legitimera deras personliga
tolkningar om våld mot kvinnor, i alla möjliga former. Utnämnda (av sig själva) till den uppenbarade sanningens
väktare, tar de någon passage från Koranen och profeten Muhammeds uttalande för att validera deras snedvridna
visioner. Dessa personer som talar i islams namn, långtifrån att skapa rättvisa, strukturerar former av förtryck och
kontroll av kvinnor som bryter den islamiska väsens anda.

Att betrakta kvinnor som orsaken till det onda och ansvariga för männens bristande kontroll av sina sexuella
instinkter, representerar en annan form av våld mot kvinnor och därför en direkt korruption av Koranen och Sunna. Att
använda brännande och provocerande ord i sitt språk och budskap visar en tydlig brist på respekt för kvinnor och
deras frihet, helt borta från den modell av värdighet, respekt och välvilja med vilken profeten Muhammed (fvmh) vände
sig till kvinnor: ” Endast en ädel man behandlar kvinnor hedervärt. Endast en man utan heder behandlar kvinnor på ett
ovärdigt sätt”.

Alla som definierar sig som muslimer, och proklamerar detta offentligt måste anta att försvaret av social rättvisa
och givetvis rättvisa mellan könen, är en del av islam. På samma sätt som att leva i vårt land innebär att följa och
respektera jämställdhetslagen och lagen mot könsrelaterat våld som klart fastställer ett förbjud mot diskriminering
och att främja ojämlikheter mellan män och kvinnor, aspekter som är klart i linje med islam.

Åsiktsmångfald är en av Allahs Rahma och religionen är densamma för alla personer, utan åtskillnad av kön eller
kultur. Att utveckla arbetet för enighet bland den muslimska Ummah är absolut nödvändigt i tider där islamofobin
används för att försvaga samhällena, men att låtsas respektera kontroverser och provokation från dem som använder
Koranen och profeten Muhammed (fvmh) för att förvränga dem är ett allvarligt fel som helt bryter balansen i hela
muslimska samfundet. Det är förkastligt och oförsvarbart, och därför måste vi stark fördöma dem som använder islam
som ett skyddande paraply för könsrelaterade orättvisor.

Därför behöver vi snarast avkolonisera islam och avkapitalisera och avkatolisera den. Först då, genom att arbeta från
Enigheten kommer vi att kunna vara i stånd att försvara den muslimska Ummas legitima rättigheter, särskilt kvinnornas
som i århundraden har lidit fråntagandet av deras legitima rättigheter och våld som förstör alla deras
utvecklingsmöjligheter.