Gud Skaparen och människa i Koranen

Máximo P.

Även om Koranen hyllar Guds storhet och allsmäktighet, tillintetgör inte på något sätt människans betydelse som behåller
sin personlighet och sina egenskaper. När Koranen hänvisar till Gud Skaparen, är det sällsynt att den inte samtidigt nämner
skapelsen. Detta drar till sig troendens uppmärksamhet över denna världens storhet och människans ansvar.

I allmänhet Koranen finns i relation till beduinerna eller de som arbetar med jordbruk i oaserna, men även till köpmän,
karavanförare, sjömän och fiskare. Den berättar inte om skapelsen i sig men talar om det för att betona Guds allmakt och
människans svaghet. Allt konvergerar i Guds allsmäktighet, vars kommandon lyder alla varelser. Islam införs främst i den
kosmiska islam: allt som existerar på jorden eller i himlen, underkastar sig Guds majestät. Skuggans förlängning på morgonen
och eftermiddagen symboliserar denna underkastelse.

De gudomliga gåvorna

Värdet på det som erbjuds till människorna nämns med sådan kraft att det verkar som om Koranen vill förföra människan med
dessa gåvor. Men den nämner också en annan del av skapelsen, ofta med frasen ”Han skapade det åt er”. Ett exempel för det
är månen som med sina olika faser, hjälper oss att fastställa dagar och månader och med det kan vi beräkna tiden. Allt detta
är ingenting annat en Guds nåd.

Det mänskliga livets olika delar spelas varje dag och både Koranen och muslimernas praktiserande tydliggör detta. Gud är
allsmäktig, Han gör vad Han vill och ingen kan hindra Honom att göra vad Han har beslutat eller ifrågasätta det. Men Gud
tillåter människan att agera fritt inom de ramarna för dess liv. Med undantag för det heliga kriget, Gud ålägger dem enbart
att göra gott överallt, att inte begå övergrepp, att använda sparsamt den egendom de har blivit beviljad även om man ger
bort det för att hjälpa de fattiga.

När det gäller näringsidkare, Gud sände profeten för att be dem att vara ärliga i sina transaktioner, som Koranen kallar för
Guds ”favörer”. Handel är tillåtet både under pilgrimsfärden, när alla ceremonier är slut, även fredagarna, med undantag för
tiden för middags bön. Även det heliga kriget framstår självt som en kommersiell byteshandel genom vilken en muslim avstår
från sitt liv och erbjuder den till Gud, som har lovat i stället paradiset, ”Trädgården” som också är hem till en underbar
natur.

När Koranen nämner kortfattat de tekniska processer för tillverkning av kläder och vapen, för att bygga bostäder,
verktygstillverkning och annat, presenteras dessa förfaranden som en av vår Herres gåvor för att understryka Guds godhet med
människan och påkalla dess tacksamhet. Muslimen tror på Guds allsmäktighet som skapade och formade människan av lera.

Människan är svag

Efter att människan är född, växer hon och når sin fulla styrka för att sedan krympa och dö. Gud kallar till sig de som Han
vill kalla, andra tillåts uppnå en hög och svag ålder, så att de efter att ha samlat kunskap, vet de ingenting. Ibland
påminner Koranen samtidigt om människans okunskap och det öde som väntar henne, inför vilket är hon maktlös. Dessa
påminnelser hjälper människan att hålla sig på sin plats gentemot sin Herre och Mästare, och att hålla vid liv sin
tacksamhet för de förmåner hon har fått.

Alla som har blivit medvetna om hur mycket av det de äger kommer från Gud, kan inte hjälpa att bli rörda när man läser så
enkla verser som: Det är Han som skapat er som gav er hörsel, syn och intellekt. Vad otacksamma ni är! Från början,
påståendet om Guds makt och människans intighet, framkallar en reaktion, lovsång till Gud eller ifrågasättande från dem som
inte tror. Skapandet är Guds verk, människan bör prisa Gud för det. Skapelsen själv sjunger Guds härlighet och förkunnar
sin unika karaktär. Människan uppmanas att meditera om skapandet och att åkalla Gud ”stående, sittande eller med pannan på
marken” dvs. ständigt och överallt. Skapelsens mystik finns i mitten av Abrahams enkla och naiva trosbekännelse som tackar
Gud för alla förmåner.

Människan är fri och utrustad med intelligens. Människan har ombetts att reflektera, agera, bedriva handel, arbeta, osv.
Men också att åkalla Gud, be och prisa Honom. Människan har ombetts att alltid referera all sin verksamhet till Gud.

Herren kommer att återuppväcka de döda på den sista dagen, och människan måste redogöra för allt han har gjort. Boken med
alla mänskliga handlingar kommer att presenteras, de goda kommer till paradiset och de onda till helvetet. Därför bör
människan be om förlåtelse medan hon är på jorden, för när Domedagen är här kommer det att vara för sent. Hon kommer att
stå ensam inför domaren, inför Gud. Det kommer inte att finnas medlare, även om många muslimska traditioner talar om
profeten Mohammeds (fvmh) roll som förmedlare.

Koranen lär en humanism kompatibel med alla samhällen som bygger på familjen, nation, arbete och privat egendom inom
rimliga gränser. Därför kunde islam anpassa sig till olika civilisationer i Asien och Afrika, och i dag över hela världen,
samtidigt som den kommunicera på samma gång det som är Islams främsta egenskap; den ständiga förkunnelse av Guds storhet
och praktiserandet av ett antal beteenden som reglerar det sociala livet.