Varje år, när Ramadan månad närmar sig, brukade min mor upprepa: ”Här är denna välsignade månad som återvänder igen medan vi fortfarande
lever, låt oss dra nytta av det för att få välsignelser, ”hassanat”, för vi kanske inte är kvar i denna värld när den besöker oss nästa
år. Dess återkomst är lika säker som vår slutliga avgång är här en dag.”

Det var genom att bli äldre och erfaren och se de välkända ansiktena omkring mig lämna oss utan att komma tillbaka som jag lärde mig att
bättre förstå min mors ord. Denna månad av fromhet och hängivenhet är en spirituell station för oss men också en varning.
Varje år, både ny och evig, verkar dean fråga oss: hur har din tro varit sedan min avgång? Kommer du att bli en riktig fastande som ägnar
sin hängivenhet till Allah eller en enkel hungrig och törstig person som väntar till slutet av dagen för att kasta sig på stora och
varierande rätter som fyller ditt bord? Kommer du att känna till din fasta?

Hur man kan känna till sin fasta är en fråga som vi alla måste ställa oss själva och varje år hitta ett nytt svar på det. I sin enorma
visdom har Gud föreskrivit fasta under Ramadan för att vi ska uppnå fromhet, at-taqwa, detta begrepp som är rikt på betydelse. Bara genom
att utforska dess etymologi kan vi definiera minst tre olika betydelser.

En månad av fromhet, at-taqwa, för fredliga själar

Termen taqwa härstammar från roten ”waqaa” som betyder ”att skydda” eller till och med ”att göra immun”.

Vad kan fastan skydda oss mot och vad kan det göra oss immun från? Det skyddar oss mot överdriven konsumtion, ilskans utbrott och till och
med vissa sjukdomar. Det gör oss immun mot frossa och girighet samt likgiltighet mot andras lidande, särskilt de som lider av hunger.
Denna första betydelse av taqwa tas upp av profeten, fred vare med honom, som sade att fasta är både fysiskt och andligt skydd. Termen
taqwa bildas också från samma rot som verbet ”ittaqa” som betyder ”att skydda sig själv” och ”att frukta”. Fasta hjälper oss att skydda
oss från vår ”nafs ammara”, den otydliga delen av oss själva som släpper hat, ilska, våld, kort sagt, ond i alla dess aspekter.

Detta skydd, tack vare fastan, kommer också från oss själva eftersom det är en del av vår ”nafs lawwama”, den vakna delen av människans
själ, som varnar för förvirring och det onda.

Att uppleva både fysisk och spirituell fasta genom att kombinera avhållsamhet från att dricka och äta med recitationen av Koranen och
utöva välgörenhet, hjälper nödvändigtvis att nå tillståndet ”nafs motma inna”, själen som lugnas av resan på vägen till taqwa, fromhet
eller Guds ängsliga rädsla.

En rädsla som är inspirerad av världens Herrens majestät och extrem godhet och inte en enkel rädsla för gudomlig straff. En rädsla som
präglar den troendes hjärta och anda och som återspeglas i dennes handlingar med visshet, men särskilt av de goda relationer som den
fastande upprättar med sin omgivning. Således blir han som den muslim som beskrivs av profeten: ”Muslimen är en som inte skadar andra
genom gester eller genom tal.” Ramadan, ummas månad, enligt vår älskade profets ord, erbjuder oss möjligheten att välkomna den med viljan
att dra nytta av den för att samla välsignelser, ”hassanat” och gå på taqwas väg för att bli bättre troende och bättre människor.

Må denna välsignade månad ge mer fred till hjärtan och till alla länder.

Må den hungern vi känner under denna månad göra oss mer känsliga för problemet med hunger i världen.

Måtte denna inställning att dela med sig vi upplever i denna månad förvandlas till en vana.

Glad Ramadan till alla muslimer och vi hoppas att denna månad blir fylld med glädje och lugn för alla i vårt land, oavsett deras religion,
oavsett deras bakgrund.

Glad Ramadan, Sverige!

Anteckningar:

Mehrezia Labidi-Maiza är koordinator för De troende kvinnorna för fred.