Jeremy Salt – The Palestine Chronicle

 

I västvärlden är den påstådda stigande vågen av antisemitism en större daglig fråga än folkmord. Driven av Israels lobbyister är målet tydligt: ​​att avleda uppmärksamheten från krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten i Gaza. Taktiken är gammal men beprövad och sann – den avsiktliga sammansvetsningen av antisemitism och anti-israeliska protester till ett hatbrott.

Målen är alla som uttalar sig eller demonstrerar mot folkmordet. Studenter, nationella programföretag och anställda inom den privata sektorn hotas, stängs av eller sparkas.

Att bära en keffiyeh eller ett palestinskt märke är inte ett tecken på folkmordsuppsåt utan på motstånd mot folkmord. Ändå är det folkmordsstaten som västerländska regeringar och media skyddar, medan motståndet angrips.

I Australien har en synagoga och bilar tänts på, och antijudisk graffiti har klottrats på väggarna i judiska institutioner. Vissa gripanden har gjorts, men de flesta förövarna är fortfarande okända.

Sprängämnen och en lista över synagogor som nyligen hittats i en husvagn i utkanten av Sydney antände en hysterisk mediestorm om en förestående massofferattack mot judiska institutioner – tills det upptäcktes att sprängämnena var 40 år gamla, tros vara stulna från en mina och inte hade någon detonator. De hade uppenbarligen planterats av en brottsling som sökte inflytande över polisen.

 

En tillverkad kontrovers

Max Veifer, en israelisk ”social influencer” och ”innehållsskapare”, lockade nyligen två muslimska sjuksköterskor på Sydneys Bankstown Hospital – Sarah Abu Lebdeh och Ahmad Rashad Nadir – till ett videoklippt samtal innan de insåg att han var israel.

Samtalet börjar med att Veifer säger: ”Hur mår du, man?” och Nadir svarar på samma sätt. När Veifer säger att han är från Israel säger Nadir till honom på ett älskvärt sätt att han har fina ögon men att han fortfarande går åt helvete.

När Veifer säger att han tjänstgjorde i IDF och frågar: ”Vad är problemet med det?” Abu Lebdeh svarar för första gången: ”För att du dödade oskyldiga människor, det är därför.”

Veifer svarar att ”Jag skyddade mitt land.” Abu Lebdeh svarar: ”Detta är Palestina, inte ditt land.”

”I krig dör människor…” säger Veifer. ”De startade kriget… Vem startade kriget? Vem valde Hamas? Vi sprider positivitet… Vi sprider skydd… Vi sprider fred, och ni sprider hat.”

I samband med folkmordet i Gaza inkluderar den ”fred” Veifer hänvisar till mordet på 1 151 hälsoarbetare, inklusive 165 läkare och 260 sjuksköterskor, med 120 ambulanser förstörda och ambulanspersonal mördade. Det är rimligt att anta att de två sjuksköterskorna i Bankstown var medvetna om dödandet av sina medicinska kollegor i Gaza.

Minst två palestinska läkare har torterats till döds i israeliska fängelser, och en tredje – Dr. Hussam Abu Safiya, chef för Kamal Adwan Hospital – är försvunnen efter att ha blivit bortförd av belägrande israeliska styrkor

Provocerade av Veifer till att hota att döda israeler, var de kommentarer som de två sjuksköterskorna gjorde inte antijudiska utan antiisraeliska och därmed inte antisemitiska. Orden ”jude” eller ”judisk” nämndes inte en enda gång.

Både Nadir och Abu Lebdeh fick omedelbart sparken för att ha hotat att döda Veifer. Det finns inga bevis för att någon av dem har några uppgifter om våld mot israeler eller någon annan eller att de allvarligt avsett våld. Provocerade av en israelisk soldat blev de överrumplade och talade känslomässigt och oförsiktigt. De gick in i fällan han hade satt för dem.

Veifers uttalade avsikt var att uppmärksamma Australiens premiärminister Anthony Albanese på den ”enorma antisemitismen” i Australien. Han anmärkte: ”Vi vill leva fredligt med alla, vi israeler.” Han fortsatte med att säga, ”Vi vill inte åka till sjukhus eller till olika länder och uppleva detta hat utan anledning.”

Ingen anledning? Slakten av tiotusentals civila i Gaza, inklusive mer än 14 000 barn, är inte skäl nog?

 

Sjukhus förvandlade till kyrkogårdar

När det gäller sjukhusen besöktes 36 i Gaza av israeliska soldater, stridsvagnar och flygplan. Alla förstördes helt eller delvis, med personal som mördades eller kidnappades av ockupationsstyrkor i det mest uppenbara brott mot internationell lag om skyddsstatus för sjukhus och medicinsk personal under krigstid.

Anledningen till Israels invasion av dessa sjukhus var att förstöra dem. Den 3 januari 2025 uppgav Världshälsoorganisationen (WHO) att 16 sjukhus var delvis fungerande och 20 stängda. Det sista fullt fungerande sjukhuset, Kamal Adwan, evakuerades under hot av ockupationsstyrkorna i december 2024. Endast sju av UNRWA:s 27 vårdcentraler är fortfarande funktionella, medan endast 38 % av primärvårdscentralerna (52 av 138) är helt eller delvis funktionella.

Sjukhuspersonal och tusentals palestinier trängda runt sjukhusen har dödats eller bortförts medan Israels nekande av medicinska förnödenheter innebar en säker död för patienter med kroniska hälsoproblem och en minskad chans att överleva för svårt skadade civila.

 

Västvärldens dubbelmoral

Under rubriken Israels ”rätt att försvara sig” har politiker och australiensiska medier motiverat attacken mot Gaza. Hamas dödade eller bortförande av flera hundra civila den 7 oktober var avskyvärda i deras ögon. Men Israels slakt av tiotusentals palestinier, inklusive sjukhuspersonal, journalister och FN-anställda, är det tydligen inte. Kritik är sällsynt, fördömande obefintligt och motivering vanligt trots mängden bevis mot Israel.

Internationella brottmålsdomstolen (ICC) har utfärdat en arresteringsorder för folkmordsarkitekten Benjamin Netanyahu. Hans status beskrivs som ”på fri fot”. Han anklagas för att vara ”påstådd ansvarig för krigsbrottet svält som en metod för krigföring och för att avsiktligt rikta en attack mot civilbefolkningen, såväl som brotten mot mänskligheten i form av mord, förföljelse och andra omänskliga handlingar.”

Anklagelsen om folkmord mot den israeliska regeringen befanns vara ”plausibel” i januari 2024, där Israel inte bara vägrade att lyda domstolens instruktioner att avstå utan begick ännu fler brott.

Trots allt detta skickades den australiensiske justitieministern Mark Dreyfus i januari 2025 till Israel för vänskapliga diskussioner med höga regeringstjänstemän, exklusive Netanyahu men inklusive president Isaac Herzog, utrikesminister Gideon Sa’ar och justitieminister Yariv Levin.

Anledningen till besöket var att lugna Israel efter Netanyahus teatraliska upprördhet över Australiens röst för en resolution från FN:s generalförsamling som kräver ett snabbt tillbakadragande av Israel från de 1967 ockuperade områdena.

Dreyfus talade vid ett ”United with Israel”-möte den 13 oktober 2023 och beskrev sig själv som ”sonen till en överlevande från Förintelsen” (i själva verket flyttade hans far George till Australien från Tyskland strax före andra världskrigets början).

”Det finns ingen ursäkt för Hamas grymheter”, sa han till demonstrationen. ”Det finns ingen motivering. Detta var inte bara en attack mot staten Israel och det var inte bara en attack mot Israels folk. Detta var en attack mot det judiska folket.”

Uppenbarligen var den 7 oktober inte en attack mot det judiska folket utan mot en stat som ockuperade palestinsk mark i strid med internationell lag som långt före den 7 oktober massakrerade palestinier, svälter dem och berövar dem de grundläggande livsförnödenheterna.

Dreyfus hänvisade till israeliska barn ”slaktade i sina sängar”. Ett oändligt mycket större antal palestinska barn har ”slagits i sina sängar” eller dödats på gatorna i Gaza, men han är inte känd för att ha gjort något offentligt uttalande om detta.

Enligt Times of Israel ”mördades” 38 israeliska barn den 7 och 20 oktober föräldralösa. Som jämförelse rapporterade Associated Press den 25 januari 2025 att 13 000 palestinska barn hade ”dött” sedan den 7 oktober (FN anger siffran till ”mer än 13 000.” Andra uppskattningar är mycket högre men den verkliga siffran är inte känd på grund av kropparna som är kvar under spillrorna).

Palestinska och internationella hjälporganisationer uppger antalet föräldralösa palestinska barn till nära 40 000. Det finns nu en ny kategori av sårade barn utan överlevande familj (WCNSF), uppgick till 17 000 bara i mars 2024. Tusentals andra barn har dödats av den israeliska militären i Gaza, Västbanken och Libanon bara under de senaste decennierna.

Inte en enda gång har Mark Dreyfus eller någon annan australisk regeringsminister eller skuggminister beskrivit Israels massmord på civila i Gaza sedan 2023 som mord eller grymheter ”utan ursäkt eller motivering.”

Regeringens ingripande är begränsat till kommentarer om den humanitära katastrofen, utan att direkt nämna vem som är ansvarig, och kräver återhållsamhet och vapenvila. Massmord på palestinska barn, ofta under de mest fruktansvärda omständigheterna, är ett ämne som inte ens diskuteras.

Medan de har tagit moralisk ställning mot dödandet av israeler, har varken Dreyfus eller hans ministerkollegor tagit moralisk ställning mot en israelisk premiärminister som åtalats för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten och en regering som anklagats av ICJ (Internationella domstolen) för mer än ett år sedan för att ”sannolikt” vara skyldig till folkmord. Israel ignorerade domstolens instruktioner om att avstå och fortsatte sitt program för total förstörelse, massmord och etnisk rensning.

Premiärministern, Anthony Albanese, har hävdat ”moralisk klarhet” när han talade om dödandet av israeliska judar den 7 oktober 2023. Han har beskrivit Hamasattacken som ett fruktansvärt terrordåd, som urskillningslös och avskyvärd, som kallt beräknande slakt, som skoningslös brutalitet, som massmord i en fasansfull skala, och som slakt av oskyldiga människor.

Ändå, vördnadsfull mot den israeliska lobbyn, som australiensiska politiker alltid är, när det kommer till utplånandet av Gaza och Israels massmord på muslimer, har Albanese och hans ministrar inte använt ett av dessa uttryck.

Medan den erbjuder gränslös sympati till judiska australiensare, har Albanese regeringen endast erkänt ”oro” bland muslimska australiensare. De har rätt att förvänta sig att Albanese uttrycker sin ”moraliska klarhet” genom att fördöma Israel för vad som globalt sett anses vara ett av de värsta folkmorden i modern historia. Istället har de hört det mest öronbedövande ljudet av alla – tystnaden.

 

 

Originaltext: Gaza: The Deafening Sound of Silence in Western Political and Media Circles