EuroMed Monitor

 

Israel döljer inte längre sin avsikt att tvångsförflytta palestinier från deras hemland, då de nu tillkännager denna plan mer öppet än någonsin tidigare genom officiell retorik på högsta nivå, säger Euro-Mediterranean Human Rights Monitor i en rapport som publiceras idag.

Genom åtgärder på plats och institutionella åtgärder som syftar till att omformulera brottet till ”frivillig migration”, förklarar Euro-Med Monitor, har Israel försökt genomföra sin förflyttningskampanj genom att utnyttja det internationella samfundets nästan totala tystnad, vilket har möjliggjort fortsatt brott och israelisk straffrihet trots den exempellösa karaktären av mänsklighetens första livesända folkmord.

”Israel försöker nu genomföra den sista fasen av sitt brott, och sitt ursprungliga mål: massfördrivningen av palestinier från Palestina, särskilt från Gazaremsan. I ett och ett halvt år har Israel utfört folkmordshandlingar, dödat och skadat hundratusentals människor, utraderat hela städer, monterat ner remsans infrastruktur och systematiskt fördrivit sin befolkning inom enklaven. Dessa handlingar syftar till att eliminera det palestinska folket som en gemenskap och som en kollektiv närvaro.”

De nuvarande planerna på tvångsförflyttning, säger den Genève-baserade människorättsgruppen, är en direkt förlängning av Israels långvariga, bosättar-koloniala projekt, som syftar till att utplåna palestinsk existens och beslagta mark. Det som utmärker detta skede, tillade de, är dess exempellösa omfattning och brutalitet.

”Israel riktar in sig på över två miljoner människor som har utstått ett fullskaligt folkmord och har berövats även de mest grundläggande mänskliga rättigheterna, under tvångsmässiga, omänskliga förhållanden som gör det omöjligt att leva ett normalt liv. Israels avsiktliga mål är att pressa palestinier att lämna genom att göra det till deras enda sätt att överleva.”

Efter att ha lyckats avslöja de svaga principerna i internationell rätt, såsom skydd för civila baserat på deras upplevda rasliga överlägsenhet eller brist på densamma, omformar Israel nu återigen berättelsen.

”Beväpnade med överväldigande kraft och uppmuntrade av det internationella samfundets övergivande av juridiskt och moraliskt ansvar, försöker Israel framställa massförvisningen av palestinier som ’frivillig migration'”, sade gruppen. ”Detta är ett uppenbart försök att omdöpa etnisk rensning och tvångsförflyttning med hjälp av oärligt språk – som ’humanitära överväganden’ och ’individuellt val’ – och är en direkt motsägelse av juridiska fakta och verkligheten på plats.”

Euro-Med Monitor betonade att tvångsförflyttning är ett fristående brott enligt internationell rätt, eftersom det innebär att individer avlägsnas från områden där de lagligt bor, med hjälp av våld, hot eller andra former av tvång, utan giltig rättslig motivering.

”Tvång, i samband med Israels folkmord i Gazaremsan, går utöver militär makt. Det inkluderar skapandet av outhärdliga förhållanden som gör det praktiskt taget omöjligt eller livshotande att stanna kvar i sitt hem.” En tvångsmässig miljö innefattar rädsla för våld, förföljelse, gripande, hot, svält eller andra former av umbäranden som berövar individer sin fria vilja och tvingar dem att fly.

”Israel har redan begått brottet att tvångsförflytta Gazas befolkning, genom att driva dem till internflykt utan laglig grund och under förhållanden som bryter mot internationella rättsliga undantag, som endast tillåter evakuering tillfälligt och under tvingande militär nödvändighet, samtidigt som säkra områden med minimistandarder för mänsklig värdighet säkerställs”, säger Lima Bustami, chef för Euro-Med Monitors juridiska avdelning.

”Ingen av dessa standarder har uppfyllts. Faktum är att Israel har använt detta utbredda och upprepade mönster av tvångsförflyttning som ett verktyg för folkmord, i syfte att förgöra och utsätta befolkningen för dödliga levnadsförhållanden.”

Bustami tillade att även om de juridiska delarna av brottet redan är uppfyllda, eskalerar Israel det ytterligare till en mer dödlig nivå mot det palestinska folket och manifesterar sin bosättar-koloniala vision om utvisning och ersättning. ”Nu försöker man marknadsföra den andra fasen av tvångsförflyttning – bortom Gazas gränser – som ’frivillig migration’: ett uppenbart bedrägeri som bara ett medskyldigt internationellt samfund – ett som väljer tystnad framför ansvarsskyldighet – skulle acceptera.”

Idag utstår Gazaremsan-folket katastrofala förhållanden som saknar motstycke i den senaste historien, sade Euro-Med Monitor. ”Israel har utplånat alla former av normalt liv; det finns ingen elektricitet eller infrastruktur, och det finns inga hem, inga viktiga tjänster, inga fungerande hälso- och sjukvårds- eller utbildningssystem och inga rena vattentjänster.”

Gruppens rapport noterar faktiskt att cirka 2,3 miljoner palestinier är begränsade till mindre än 34 procent av remsan 365 kvadratkilometer. Ungefär 66 procent av territoriet har förvandlats till så kallade ”buffertzoner”, eller områden som är helt förbjudna för palestinier och/eller som har tvångsavfolkats genom israeliska bombningar och fördrivningsorder. ”Större delen av befolkningen lever nu i trasiga tält mitt i spridningen av svält, sjukdomar och epidemier samt en ansamling av avfall, förhållanden som är symptomatiska för det humanitära systemets nästan fullständiga kollaps.”

Dessutom fortsätter Israel att systematiskt blockera införsel av mat, medicin och bränsle; förstöra alla återstående medel för överlevnad; och hindra alla ansträngningar som syftar till återuppbyggnad eller att återställa ens de minimala förutsättningarna för ett hälsosamt liv.

”Dessa förhållanden är inte resultatet av en naturkatastrof”, säger Euro-Medelhavsrapporten tydligt. ”De har avsiktligt konstruerats av Israel som ett tvångsmedel för att pressa befolkningen att lämna Gazaremsan. Avsaknaden av ett genuint, frivilligt alternativ för palestinier i enklaven gör denna situation till ett skolboksfall av tvångsförflyttning, enligt definitionen i internationell rätt och bekräftad av relevant rättspraxis.”

Enligt Bustami: ”Även om befolkningsförflyttningar kan tillåtas i vissa humanitära sammanhang enligt internationell rätt, faller varje sådan rättfärdigande om den humanitära krisen är en direkt följd av olagliga handlingar som begåtts av samma part som genomdriver förflyttningen. Det är otillåtet att använda tvångsförflyttning som ett svar på en katastrof man själv har skapat, en princip som tydligt upprätthålls av internationella tribunaler, särskilt Internationella krigsförbrytartribunalen för fd Jugoslavien.”

Att formulera denna påtvingade verklighet som en ”frivillig” migration och ett alternativ utgör inte bara en grov förvrängning av sanningen, sa Euro-Med Monitor, utan undergräver också den rättsliga grunden för det internationella systemet, urholkar principen om ansvarsskyldighet och omvandlar straffrihet från ett misslyckande med rättvisa till en avsiktlig mekanism för att vidmakthålla allvarliga brott och befästa konsekvenserna av sådana brott.

”Upprepade offentliga uttalanden från de högsta nivåerna inom Israels politiska och säkerhetsmässiga ledarskap har eskalerat i intensitet under det senaste ett och ett halvt året och avslöjar en tydlig, samordnad avsikt att fördriva befolkningen i Gazaremsan. I ett uppenbart försök att genomdriva en demografisk omvandling som tjänar Israels koloniala bosättaragenda har högt uppsatta israeliska tjänstemän – inklusive premiärminister Benjamin Netanyahu, tidigare försvarsminister Yoav Gallant, finansminister Bezalel Smotrich och nationell säkerhetsminister Itamar Ben-Gvir – offentligt krävt utvisning av palestinier från Gazaremsan och bosättning av judiska israeler i deras ställe.”

Netanyahu uttryckte fullt stöd i februari 2025 för USA:s president Donald Trumps plan att flytta palestinier utanför Gazaremsan och beskrev den som ”den enda hållbara lösningen för att möjliggöra en annan framtid” för regionen. Likaså meddelade Smotrich i mars att den israeliska regeringen skulle stödja inrättandet av en ny ”migrationsmyndighet” för att samordna vad han kallade en ”massiv logistisk operation” för att avlägsna palestinier från Gazaremsan.

Ben-Gvir har under tiden öppet förespråkat uppmuntran till ”frivillig migration” i kombination med uppmaningar att flytta judiska israeler i territoriet.

Människorättsorganisationen hänvisade till det israeliska säkerhetskabinettets beslut den 23 mars att inrätta ett särskilt direktorat inom försvarsministeriet för att hantera vad de kallar ”frivillig omlokalisering” av Gazaremsans invånare till tredjeländer. ”Detta är bevis på att denna förflyttning inte är en biprodukt av förstörelse eller politisk retorik, utan en officiell politik”, noterade de. ”Denna politik genomförs genom institutionella mekanismer, styrda inifrån Israels egen säkerhetsapparat, med fullständiga operativa befogenheter, verkställande strukturer och strategiska mål.”

Vidare bekräftade den nuvarande försvarsministern Israel Katz uttalande om det nya direktoratet att det skulle ”förbereda och möjliggöra säker och kontrollerad passage för Gazaremsans invånare för deras frivilliga avresa till tredjeländer, inklusive att säkra rörelsefriheten, etablera rörelsevägar, kontrollera fotgängare vid utsedda övergångsställen i Gazaremsan, samt samordna tillhandahållandet av infrastruktur som möjliggör passage till lands, till sjöss och i luften till destinationsländerna.”

Den verkliga faran med att inrätta ett sådant direktorat, sade Euro-Med Monitor, ligger inte bara i dess institutionalisering av tvångsöverföring, utan i den nya rättsliga och politiska verklighet som det försöker införa. ”Det omdöper förflyttning till en ’valfri’ administrativ tjänst samtidigt som det berövar civila deras förmåga att fatta fria, välgrundade beslut, och därmed döljer ett krigsbrott i en fernissa av byråkratisk legitimitet.”

Varje avresa från Gazaremsan under nuvarande omständigheter kan inte betraktas som ”frivillig”, tillade man, utan utgör snarare, i juridiska termer, tvångsförflyttning, vilket är strängt förbjudet enligt internationell rätt. ”Alla individer som tvingas lämna Gazaremsan behåller sin oförytterliga rätt att omedelbart och villkorslöst återvända till sin mark och egendom. De har också full rätt att söka ersättning för alla skador och förluster som uppstår till följd av israeliska brott och rättighetskränkningar, inklusive förstörelse av hem och egendom, fysisk och psykisk skada, övergrepp mot mänsklig värdighet och förnekande av försörjning och grundläggande rättigheter.”

Enligt sina skyldigheter som ockupationsmakt med ansvar för att skydda civilbefolkningen är Israel förbjudet att tvångsförflytta palestinier och bär fullt juridiskt ansvar för att säkerställa deras skydd från detta brott.

Folkrättens regler, särskilt internationell sedvanerätt och Genèvekonventionerna, kräver att alla stater inte erkänner någon situation som uppstår till följd av brottet tvångsförflyttning och att de behandlar det som ogiltigt. Stater är också skyldiga att undanhålla allt materiellt, politiskt och diplomatiskt stöd som skulle bidra till att befästa en sådan situation.

”Internationellt ansvar går utöver att bara utebli från erkännande”, sade människorättsgruppen. ”Det inkluderar en rättslig skyldighet för stater att vidta brådskande och effektiva åtgärder för att stoppa brottet, hålla förövarna ansvariga och ge offren upprättelse. Detta inkluderar att säkerställa ett säkert och frivilligt återvändande för alla fördrivna personer från Gazaremsan och att ge fullständig ersättning för den skada och de kränkningar de har lidit. Varje underlåtenhet att agera i detta avseende utgör ett direkt brott mot internationell rätt och medverkan som kan utsätta stater för rättsligt ansvar.”

Euro-Med Monitor sade att det internationella samfundet måste gå bortom den öronbedövande tystnaden och överge ynkliga retoriska fördömanden, som har kommit att representera den maximala respons det vågar ge inför det livesända folkmordet som utspelar sig framför dess ögon. ”Den måste agera snabbt och effektivt för att stoppa Israels pågående projekt med massförflyttning i Gazaremsan och förhindra att det blir en djupt rotad verklighet. Denna åtgärd måste baseras på internationella rättsnormer, ett engagemang för rättvisa och ansvarsskyldighet, och en ärlig uppgörelse med den grundläggande strukturella orsaken till brotten: Israels olagliga närvaro i det ockuperade palestinska territoriet sedan 1967.”

Att stödja eller tiga om israeliska planer på att tvångsförflytta palestinier från Gazaremsan frikänner inte bara Israel utan belönar det för dess olagliga beteende genom att ge det vinster som säkrats genom massdödande, förstörelse, blockad och svält, sade organisationen. ”Detta är inte bara en serie krigsförbrytelser eller brott mot mänskligheten, det förkroppsligar den juridiska definitionen av folkmord, som fastställts i folkmordskonventionen från 1948 och Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen.”

Alla stater, individuellt och kollektivt, måste upprätthålla sina rättsliga skyldigheter och vidta alla nödvändiga åtgärder för att stoppa Israels folkmord i Gazaremsan.

Detta inkluderar att vidta omedelbara och effektiva åtgärder för att skydda palestinska civila och för att förhindra genomförandet av det amerikansk-israeliska brottet med tvångsförflyttning som öppet hotar befolkningen på gränsen.

”Det internationella samfundet måste införa ekonomiska, diplomatiska och militära sanktioner mot Israel för dess systematiska och allvarliga brott mot internationell rätt. Detta inkluderar att stoppa vapenimport och -export; att upphöra med alla former av politiskt, ekonomiskt och militärt stöd; att frysa finansiella tillgångar för tjänstemän som är inblandade i brott mot palestinier; att införa reseförbud; och att upphäva handelsprivilegier och bilaterala avtal som erbjuder Israel ekonomiska fördelar som upprätthåller dess förmåga att begå ytterligare brott.”

Människogruppen insisterade på att stater också måste hålla medskyldiga regeringar ansvariga – främst bland dem USA – för deras roll i att möjliggöra israeliska brott genom olika former av stöd, inklusive militärt och underrättelsesamarbete, ekonomiskt stöd och politiskt eller rättsligt stöd.

”Den etniska rensning och folkmord som äger rum just nu på Gazaremsan skulle inte vara möjligt utan Israels årtionden långa olagliga koloniala närvaro i det ockuperade palestinska territoriet. Detta är den grundläggande strukturella orsaken till våldet, förtrycket och förstörelsen i den belägrade enklaven”, avslutade Euro-Med Monitor. ”Varje meningsfull respons på den eskalerande krisen i Israel-remsan måste börja med att avveckla denna koloniala verklighet, erkänna det palestinska folkets rätt till självbestämmande och säkra deras frihet och suveränitet över sitt nationella territorium.

”Eftersom Israel och dess allierade måste tvingas följa lagen är internationell intervention den enda vägen till att få slut på folkmordet, stoppa alla former av individuell och kollektiv tvångsförflyttning, avveckla apartheidregimen och etablera en trovärdig ram för rättvisa, ansvarsskyldighet och bevarande av mänsklig värdighet.”

 

 

Original text: ‘Voluntary migration’ doesn’t disguise Israel’s forced displacement campaign in Gaza amid deafening international silence