Halimah Krausen – Förenade Muslimska Kvinnor i Argentina

 

Inledning

Kvinnornas ställning i islam är nu en av det mest diskuterade ämne bland muslimerna i alla interkulturella dialoger. Diskussionen initieras oftast genom heta frågor som dyker upp genom samspelet med en uppsättning av icke-islamiska värderingar och omvärdering av tidigare erfarenheter inom det muslimska samfundet. Hursomhelst, det är nödvändigt att ha en bakgrund för att hitta vägen som leder till en implementering av islamiska värderingar i den moderna världen.

I detta sammanhang får vi ofta beskrivningar av den ”ideala muslimska kvinnan” i ett försök att stå emot de stereotyper som kommer utifrån, allt ifrån kritiska sociologiska undersökningar om våra systrar nuvarande situationen från Indonesien till Marocko, till romantiska bilder av ”Tusen och en natt”.

Tråkigt nog det som vi vanligtvis missar är den verkliga bilden om hur kvinnorna verkligen strävar efter att uppnå sina ideal, övervinna alla hinder och bidra till samhällsutvecklingen tillsammans med männen. Sådana bilder kan motivera den nuvarande och kommande generationer och även hjälpa dem att utveckla sina egna visioner.

 

1. De föredömliga kvinnorna i islam

Jag måste erkänna, att om jag är en expert på området, det är ofrivilligt. Som muslim, kan jag inte undvika frågor om detta ämne. Dessutom, vid något tillfälle i mitt liv när jag var på jakt efter förebilder för ungdomar jag undervisade, samlade jag in material om kvinnor i Islams historia som på olika sätt var delaktiga i olika pedagogiska projekt. Läsaren kommer kanske att känna igen några fakta som jag kommer att nämna.

Det som intresserar mig är att hitta ett annorlunda perspektiv än det traditionella som kan hjälpa oss, och kan användas för att uppmuntra både kvinnor och flickor att ta initiativet i denna riktning och även påminna män om:

MEN DE troende, männen såväl som kvinnorna, är varandras [sanna] vänner och fasta stöd; de anbefaller det som är rätt och förbjuder det som är orätt och förrättar bönen och betalar allmoseskatten och de lyder Gud och Hans Sändebud. Dem skall Gud visa barmhärtighet. Gud är allsmäktig, vis. (9:71)

Det råder inget tvivel om att denna vers, liksom många andra, inte minst 4:1 och 33:35, påpekar att män och kvinnor har samma ontologiska status, att samma etiska värden gäller lika för bägge och att båda har samma religiösa skyldigheter, oavsett hur de delar på det socioekonomiska ansvaret. Dessa abstrakta principer illustreras med exempel som uppmanar läsaren att tänka på dem noga.

Således i verserna 66:11-12 identifieras Faraos fru och Maria (Må Gud vara nöjd med dem) som ett ”exempel på dem som tror” (både män och kvinnor, vilket framgår av grammatiken). Båda visar tydliga tecken på förtroende och mod, den första genom att övertala sin make att sluta med sin tyranniska attityd och låta Moses ge sig i väg. I det andra exemplet konfrontera Maria tillsammans med Jesusbarnet sin misstänksamma klan och tar på sig barnets uppfostran.

Ett tredje exempel är drottningen av Saba, som beskrivs som en klok regent, som beslutar sig för att ignorera de råd hon får från hennes giriga rådgivare och beslutar sig för att regera med fredliga medel och diplomati, något som så småningom öppnar för förståelse och gott styre.

De tre är den exakta motsatsen till de socialt önskvärda kvinnor som okritiskt följer de roller som förväntas av dem. ”Familjens historier” i Koranen berättar om konflikter mellan rätt och fel, t.ex. mellan generationerna, vilket var fallet med Abraham och hans far, om den senares avgudadyrkan, eller mellan man och hustru, som framgår av ovan nämnda fallet med faraon och hans hustru, de alla visar att den viktigaste frågan i Koranen är det individuella ansvar som gäller för både män och kvinnor.

Det är värd att notera att den traditionella historien som kan betraktas som en historia om familjefrid avslutar med denna kommentar: ”De tävlade om goda gärningar och uppmanade oss med kärlek och vördnad, och de var ödmjuka inför oss.”

Som ett villkor för att kunna fullgöra detta mänskliga ansvar, sade profeten Muhammad: ”Att söka kunskap är en religiös plikt för varje muslim, män och kvinnor.”

Hur speglas detta nya koncept bland muslimska kvinnor? Några exempel nämns här:

 

a. Khadija bimt Khuwailid

Hon var en affärskvinna i Mecka, som efter döden av hennes första två män, sköt sina affärer till nytta för hennes barn. Hon innehade en mycket ovanlig roll för en kvinna i det preislamiska samhället. Imponerad av den unga Mohammeds uppriktighet och tillförlitlighet som hade fått en anställning hos henne, samt hans tankar och attityder som alltid riktades till att hjälpa de fattiga och missgynnade, gifte hon sig med honom.

Som en kvinna som var andligt mogen, var hon den första att erkänna Profetens budskap och stödja honom på alla tänkbara sätt. Genom henne, många släktingar och vänner sökte sig till islam. Hon ställde upp för sin make genom svåra tider av förföljelse och moralisk och ekonomisk press, hon var en sann ”De troendes mor” och därför värdig ett personligen hälsning av ärkeängeln Gabriel.

b. Umm Salama

Hon emigrerade till Abessinien med sin första man. Efter hemkomsten beslutade hon att utvandra till Medina, ett beslut som orsakade henne stora svårigheter eftersom hennes klan försökte skilja henne från sitt barn. Hennes man dog efter att ha sårats i strid, Profeten tog emot henne tillsammans med sina fyra barn i familjen. Med hennes snabba sinne och kloka råd spelade hon en avgörande roll under fredsfördraget med Hudaibiya. Hon följde med Profeten i flera expeditioner och var en av de bästa lärarna i samhället. Hennes dotter, Zaynab, blev så småningom en av de bästa lärda av sin tid.

c. Fatima

Bland de många fina egenskaper Fatima hade, vill jag nämna tre:

• Hennes enkla vardagsliv: Hon bidrog till familjens inkomst genom att arbeta med garnet, och även om livet i Medina förbättrades, sökte hon aldrig personlig vinning utan gav sin inkomst till de fattiga.
• Hennes engagemang: Hon arbetade för social rättvisa, precis som hennes far var hon särskilt känsliga för denna fråga.
• Hennes känsla för de sociala problem som gjorde henne medveten om de krafter som främjade splittring och återfall i tribalism och makthunger. Hon varnade samhällets ledare att inte glömma bort sitt ansvar och uppfylla sina uppgifter.

Det är därför ingen överraskning vad Profeten sade om henne: ”Fatima angår mig. Den som skadar henne, skadar mig.”

d. Zaynab

Fatimas dotter, Zaynab var ett tydligt exempel på det som Profeten fastställde. Det största jihad är ett rättvist ord mot en orättvis härskare.

Hon var syster till Hassan och Hussein och lagkunnig. Hon var en välkänd lärare och erkänd auktoritet i juridiska frågor. I detta sammanhang kallades hon för ”Imamens vikarie”. Hon hade en nära relation till sin bror Hussein som bodde i Karbala. Hon lämnade sin familj i Medina med hennes make samtycke och åkte till Karbala. I ett välkänt tal, klandrade hon Yazid för sitt beteende mot Profetens familjemedlemmar. Hon räddade Imam Zainul-Abidins liv med sitt modiga ingripande samtidigt som hon exponerade tyrannens orättvisa och grymhet så att han tvingades släppa sina fångar för rädslan till den allmänna opinionen.