Den medeltida uppfattningen om fosterutvecklingen

Ända fram till 1688, var den Aristoteliska uppfattningen som var dominerande bland både muslimska och Europeiska
vetenskapsmän. Denna uppfattning var det ingen som riktigt vågade ifrågasätta. De två teorierna på Aristoteles tid var:

1. Embryot är en miniatyr av en vuxen människa antingen i den manliga sädesvätskan eller i det kvinnliga sekretet, och att
   denna miniatyr växer till sig i livmodern, eller att
2. fostret formas och skapas av menstruationsblodet.

Aristoteles föredrog det senare synsättet, och lade till att mannens sädesvätska fick menstruationsblodet att koagulera,
precis som mjölken ystas till ost.

Den Koraniska synen på fosterutvecklingen

Den Koraniska beskrivningen av fosterutveckling visar oss däremot att:

1. fostret inte är en miniatyr kopia av en vuxen, utan utvecklas stegvis. (71:13-14, 23:12-14, 22:5) och att
2. fostret formas av både mannens och kvinnans kroppsvätskor (76:2).

En relevant hadith bekräftar Koranens syn, men märkligt nog, och Koranens och hadithernas syn till trots, blev
många muslimska vetenskapsmän påverkade av Aristoteles, och upprepade hans misstag. Det fanns dock flera som trodde mera
på Koranens och Hadithernas syn, cirka 700 år efter Koranens uppenbarelse kommenterade Ibn Hajar al-Asqalani detta ämne och
sade ”Många anatomer påstår att den manliga sädesvätskan inte har någon del i tillkomsten av ett barn. De påstår att dess
enda roll, är att få menstruationsblodet att koagulera. Men Profetens hadith motsäger deras åsikter. Mannens sperma är i
själva verket lika delaktig i utvecklingen av ett embryo som kvinnans motsvarande vätska är.”

Synen på fosterutvecklingen förändras

Teorin om fostret som en miniatyr av en vuxen bestod i Europa ända till 1800-talet, och man menade att en fullständig
miniatyr av en människa fanns antingen i kvinnans ovarium eller i mannens sperma, och att den bara växte till sig i
livmodern. Denna teori gavs upp gradvis, och hade förlorat sin betydelse när man kommit in på 1900-talet.

Von Baer (1829-37), kallades för embryologins fader, han identifierade den kvinnliga äggcellen. Äggcellens delning det vill
säga den gradvisa utvecklingen av ett embryo blev demonstrerad 1839 av Schwann och Schleiden. 1875, beskrev Hertwig hur
äggcellen befruktades aven spermie.

1883 kunde Von Benden påvisa att både den manliga spermien och den kvinnliga äggcellen kontribuerade med lika antal
kromosomer till embryot.

Ändå blev det inte uppdagat förrän under 1900- talet hur och när fostrets kön avgörs, hur och när skelettet, muskulaturen
och sinnen, såsom synen, hörseln nervsystemet och så vidare utvecklas. Det är därför mer än märkvärdigt att vi i Koran och
Hadith kan finna precisa och detaljerade referenser till detta ämne.

Den moderna synen på fosterutveckling

Den första av de successiva stadierna i fosterutvecklingen är (nutfah) gamet, könscellerna som sedan formar (nutfah amshaj)
zygoten, den befruktade äggcellen. Koranen fastställer detta klart och tydligt (75:36-40, 53:45-46) att embryots kön
bestäms av den sädesvätska som mannen ejakulerar (av x- eller y- kromosomerna i sperman). Koranen understryker också att
det är endast en droppe av vätska, vilket hänvisar till att spermierna utgör endast 0,5 % av den ejakulerade vätskan.

Zygoten utvecklas till alaqah, det som hänger som fäster sig i livmoderväggen. Den överväldigande precisionen av denna term
alaqah för denna process då zygoten fäster sig, inplanterar sig och får näring i livmodern är iögonfallande i Dr Al-barrs
redovisning.

Alaqah utvecklas till mudghah (något som liknar en tuggad klump), ur vilken skelettet och muskulaturen sedan urskiljes.
Mudghah stadiet innefattar också utvecklingen av pharyngeala områden (ur vilka ansiktet, öronen och nacken formas) de
markerade ”tandavtrycken” ger embryot ett utseende aven tuggad klump. Jämför detta med Koranens anspelning i 22:5 av
mukhlaqa och ghairu mukhlaqa, utvecklingen från en formlös klump till något som börjar ta form! Detta utvecklingsstadium är
nu villigt erkänt att vara den mest kritiska perioden i fosterutvecklingen, då embryot är mest känsligt för olika faktorer
som kan orsaka medfödda missbildningar.

Föräldrarnas gener är avgörande för den nya individens egenskaper. I Koranen 80: 17-19 sägs nutfah, de manliga och de
kvinnliga könscellerna bära dessa förutbestämda egenskaper. Det finns flera hadither som bekräftar denna slutsats. En
hadith av Sahih Muslim, uttryckligen nämner att 40- 42 dagar efter befruktningen kommer ängeln till livmodern och nutfah
får dess form, dess hörsel och synorgan skapar, skelettet och musklerna formateras och huden bildas. Sedan frågar ängeln
om det är en pojke eller en flicka, vad dess blivande yrke är, och hur långt liv det kommer att ha. Gud I ger sina svar
och ängeln skriver ner allt som komma skall.

Uppslagsböckerna förtäljer oss att under den sjätte veckan i fosterutvecklingen börjar könskörtlarnas utveckling.
Belägenheten av könskörtlarnas utveckling indikeras i Koranen 86:5-9 vara mellan ryggraden och revbenen. Vilken
naturligtvist också är fallet! När körtlarna sedan har formats utvecklas de antingen till manliga eller kvinnliga
könskörtlar och fyller sin funktion i enlighet med detta. Blod och nervbanorna samt lymflarna förblir sammankopplade, även
hos de vuxna ”i ett område mellan ryggraden och revbenen”.

I denna korta sammanfattning har vi bara tagit upp några av motsvarigheterna mellan de Koraniska texterna, haditherna och
den moderna kunskapen om fosterutveckling. Vad är då innebörden i detta? Nästan alla här refererade koranverser har som
huvudtema en påminnelse om uppståndelse och återskapandet av individen efter döden. Vi konfronteras med livets fakta som
ett överväldigande mirakel av Skaparens Nåd och Allsmäktighet. Kunskapen om de successiva stadierna i fostrets utveckling
till ett människobarn, från ingenting annat än en minimal droppe kroppsvätskor, föder en känsla av bävan inför ansvaret
efter denna mirakulösa tillkomst till livet. Detta ansvar bär man med sig tillbaka när man återvänder till Honom som
skapade, tillmätte och uppehöll vårt liv. Hur kunde vi tillåta oss att tvivla på att Skaparen bryr sig om hur vi
tillbringar och använder vårt liv, eller tvivla på att Han skulle bringa oss tillbaka till livet.

Dessa verser uppmanar oss att tänka över livets mirakel, och att komma ihåg att detta innebär så mycket mera än att fundera
över dödens tillträde. Religiös ansvarskänsla kan väckas genom att reflektera över födelsens mirakel, lika mycket som genom
att reflektera över dödens mysterium.

Ingen uppslagsbok om fosterutveckling kan inspirera till sådana reflektioner som dessa. Självfallet är det ytterst viktigt
att känna till att all information som återges i Koranen i extraordinär precisa ordalag, och ändå i en enkel och begriplig
form är korrekt och bekräftas av alla moderna vetenskapliga upptäcker.

Salaam, 1995, Sept-Okt, sida 16-19