Imam Ahmad Ibn Hanbal – Musulmanes Andaluces
Al-Hasan al-Basri sade: ”Den mest perfekta tasbih (handlingen av att upprepa Subhana Allah) sker när man upprepar det sju gånger, det är mindre perfekt om det upprepas fem gånger och den minst perfekta är tre gånger.” (Detta bekräftas av en hadith med sju kamraters auktoritet. Den är berättad av Ahmad, Abu Dawud, Ibn Majah och andra som sade: ”Han, frid vare med honom, brukade säga ’Subhana Rabbial Ala’ tre gånger, men ibland upprepade han det flera gånger, och detta är argumentet emot dem som säger att det räcker helt enkelt med att upprepa det en eller två gånger.” Se boken The Prophet’s Prayer Described av Shejk Muhammad Nasir ad-Din al-Albani).
Så det minsta antalet gånger imamen bör upprepa Subhana rabbial Adim under rukua (nedböjning under salat) är tre liksom det minsta antal gånger imamen bör upprepa Subhana Rabbial Ala under sujood (dvs. prostration under salat). När imamen säger dessa fraser bör han säga dem på ett rätt och tydligt sätt och inte rusa i dess uttalande, eftersom om han gör det, de som står bakom honom kommer inte att ha tid att repetera och kommer att uttala dem med samma brådska vilket kan innebära att de gör det före imamen, vilket i sin tur ogiltigförklara deras salat. Hela ansvaret för det faller över imamen.
När imamen höjer sitt huvud efter nedböjningen, säger han Samiu Allahu liman hamidah, och efter det står kvar, stående och stilla tills han är klar med att säga Rabbana wa lakal hamd, utan brådska. Om man vill säga något mer, kan man upprepa följande, Rabbana wa lakal hamd, mil as- samawati wa mil al-ard wa mil ama shi’ta min shay in bad, la mani a lima atajt wa la mutija lima manat, wa la janfa u dal-jaddi minkal-jadd (Rapporterad av Muslim och An-Nasi) (O Herre, allt beröm är för dig, Du som fyller himlarna och jorden och allt Du vill, ingen kan förneka det Du har gett, och ingen kan ge vad Du har förnekat, och inte heller är ägodelar något för dig.)
Anas rapporterade att ”Guds Sändebud blev stående långt efter rukua (nedböjning) så att man sade, ’han har glömt det.'” (Berättad av Bukhari och Muslim). Idag ses det sällan bland folk, men det är imamens plikt att inte stressa när han lyfter upp huvudet efter rukua och inte heller säga Rabbana wa lakal hamd med brådska, utan långsamt och tydligt, så att människor bakom honom har tillräckligt med tid för att säga det. Sedan när han lyfter upp huvudet från sujood, måste han vila en kort stund, sittande upprätt medan han säger Rabb ighfir li, utan brådska, så att alla har möjlighet att säga detsamma före den andra prostrationen. Imamen får inte göra förhastade rörelser genom att göra en andra prostration direkt efter att han lyft upp huvudet från sujood, vilket kan orsaka att de som ber bakom honom gör det före honom och få sin bön ogiltigförklarad, ansvaret för det faller på imamen.
Det berättas att Profeten sa: ”Den som gör salat är en väktare och är ansvarig för vad han vaktar.” (Även berättad av al-Tabari och al-Khatib al-Baghdadi av Ibn Umar)
Det sägs också att imamen är väktare av dem som gör salat bakom honom, och det finns inget viktigare för imamen än att varna dem och förbjuda dem att göra före honom rukua och sujood, eller göra samtidigt som honom, men han måste lära dem att deras rörelser, prostrationer och allt annat bör göras efter honom. Han ska förbättra deras sätt att utföra salat och därmed bli en sann väktare av dem, för i morgon (dvs. vid Domedagen) kommer han att frågas om allt detta.
Det är av största vikt att imamen utför salat på ett korrekt sätt, med full fokus på det, eftersom detta kommer att ge en stor belöning och till honom och de som ber med honom, annars kommer han att dela också de negativa konsekvenserna med dem som har gjort fel. Det är en rättighet och en skyldighet för muslimer att välja som imam den bästa, den som har det mest rättfärdiga beteendet och mer kunskap om islam.
Det sägs i en hadith: ”När någon leder andra människor i salat, när det finns bättre lämpade än honom bland de som leds, alla förblir i ett tillstånd av okunnighet.” (Detta har berättats av al-Uqaili i sin bok Adh-Dhu afa (Den svaga hadith) och Ibn Umar).
Det har också berättats i en hadith: ”Lämna alla frågor om er Din i händerna på fuqaha (lärda i islamisk lag) på era imamer och Koran läsare.” Berättad av ad-Daraqitni. (Enligt shejken al-Islam Ibn Taymiyyah i sin bok, Al-Fatawa, det finns några frågor om hans sanad, som tar med en viss Salam ibn Sulaiman, enligt al-Uqaili, är några av hans hadither munkar (inte accepterade av hadith lärda, på grund av viss stötande innehåll i texten i hadith, eller bristen på giltigheten i en eller flera av berättare kedja.)
Denna hadith hänvisar till fuqaha, de som reciterar Koranen och män med dygdig beteende som känner sin Herre, som bryr sig om sin salat och från de som står bakom honom och är rädda att göra misstag när de utför salat. När det gäller de som reciterar Koranen, är de som inte bara har memorerat Koranen men också agerar i enlighet med det. Det nämns i en hadith: ”Sannerligen, de mest dygdiga människor enligt denna Koran är de som agerar enligt det, även om de inte reciterar det.”
Den som agerar imam måste vara den som har mer kunskap om Allah, den mest rädd för Allah, och det är gemenskapens skyldighet och ansvar att utse en person med dessa egenskaper, om de gör så, blir salat en rening för dem, men om de överger denna skyldighet kommer de att förbli i ett tillstånd av okunnighet, långt från Allah, Hans välbehag och Hans trädgård. Allah sköljer Sina välsignelser över dem som strävar i sin salat och sin Din och följde därmed profetens sunna.
Därför säg till din imam, Oh Allahs tjänare, att inte uttala takbir (att säga Allah Akbar vid start av salat) så fort han står upp för att utföra Salat, men först ska han titta till höger och vänster och kontrollera att raderna är i ordning och klara, i raka linjer, alla skuldra vid skuldra, att han uppmärksamma att det inte finns något utrymme mellan två muslimer, eftersom motsatsen till det ovan nämnda betyder att salat är ofullkomlig och ofullständig. Han ska följa allt detta, som det har berättats från profeten som sade, ”Täta väl raderna vid salat, skuldra vid skuldra, låt inga mellanrum, eftersom demonerna kan komma genom det.” (Ahmad, Bukhari, Abu Dawud, Nasai och Ibn Khuzaymah).
Det har också berättats att han när han ledde salat inte uttalade takbir utan att titta åt vänster och höger och beordra att sluta leden skuldra vid skuldra med att säga, ”Var inte i oordning, eftersom om ni är i det tillstånd, kommer också era hjärtan att vara i oordning.” (Berättad av Abu Dawud)
Det också berättas att han vid ett tillfälle såg att bröstet av en av dem inte var i linje med de andra och sade: ”Du måste göra din salat axel vid axel, för att om du inte gör det, Allah, hyllning och ära till Honom, kommer att placera oordning i era hjärtan.” (Berättad av Bukhari, Muslim och Abu Dawud).
Så att räta till och sluta leden är en nödvändig del av salat, annars blir er salat bristfällig. Det berättas att Omar), när han ledde salat, brukade utsett en person till att se till att alla rader var väl förberedda och inte uttalade takbir tills denna person kom och sa, ”Raderna är täta” och strax efter uttalade han takbir. (Berättad av al-Tabari i hans ”Tarikh”).
Från Omar Ibn Abdul Aziz har också berättats något liknande. Detta har också berättats från Bilal som brukade rätta raderna med en pinne med vilken han slog smalbenen på de som stod i linje.
Vissa lärda har sagt att det måste ha hänt under salat som leds av profeten under tiden för Iqama, innan salat började, eftersom hadith berättar att ”… han aldrig kallade till salat efter profetens död, förutom en gång, då han återvände från Sham” (Berättad av al-Tabari i hans ”Tarikh”) på begäran av Abu Bakr As-Siddiq och andra följeslagare till profeten.
När de hörde Bilal utrop i Medina, efter att inte ha hört det sedan profetens död, fylldes deras hjärtan med en känsla av väckelse i religionen, så mycket att en av dem sa, ”profeten har kommit ner till oss i en vision” och när Bilals röst ökade i dem deras avsaknad av profeten, greps de av starka känslor och började sörja, så mycket att kvinnorna lämnade sina hem med en längtan efter profeten när de hörde Bilals Adhan (kallelse till bön).
När Bilal sade Ashhadu anna Muhammadan rasulullah (Jag bevittnar att Muhammad är Guds Sändebud) blev han tyst och kunde inte fortsätta med Adhan. Någon sa, ”Hans sinne grumlas av hans kärlek till profeten, han saknar honom verkligen.”
Må Allah välsigne Bilal med Sin nåd och alla Muhajirun (muslimer som migrerat från Mecka till Medina tillsammans med profeten och Ansar (de muslimer i Medina som tog emot muslimer från Mecka) och tillåt oss vara en av dem som följer honom i Ihsan (denna term definierades av Profeten som ”att överlämna sig själv till Allah som om man såg Honom, för även om du inte ser Honom, Han ser dig”. Berättad av Muslim).
Därför ska ni frukta Allah. Oh muslimska samfundet! Förbättra er salat och praktisera profetens och hans följeslagares sunna. Detta är ett obligatoriskt påbud som hänger över er alla.
