Nidžara Ahmetašević – The New Arab

 

Tjugo år efter att han dömts och nästan tre decennier efter att ha begått krigsförbrytelser, kände jag en känsla av poetisk rättvisa när Radoslav Krstić, tidigare serbisk general och vice befälhavare för Drina Corps i Army of Republika Srpska (VRS) skrev ett brev till sin vaktare där han uttryckte sin skuld över sin roll i folkmordet i Srebrenica.

Timingen var lika poetisk. Nästan samtidigt utfärdade Internationella brottmålsdomstolen (ICC) slutligen arresteringsorder på Israels premiärminister Benjamin Netanyahu och tidigare försvarsminister Yoav Gallant för ”brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser”.

Efter över ett år av påskyndat folkmord i Gaza kändes det som att murarna för en gångs skull kastade sig in i det israeliska kolonialföretaget.

Som bosnier förstår vi att vägen till rättvisa är lång och fylld av utmaningar. Jag är själv en överlevande från kriget, efter att ha varit 17 när det började och drabbats av en benskada. Under de senaste 20 åren har jag, med stora svårigheter, väntat på att rättvisan äntligen ska komma. Även om Krstić har erkänt sina krigsförbrytelser, har många andra lyckats undgå straff, och otaliga individer förblir oansvariga för sina handlingar. Både implicit och explicit lät samhället själva dessa brott ske.

Jag kan inte låta bli att känna en känsla av déjà vu angående situationen i Israel och det israeliska samhällets nuvarande tillstånd. Krstić, Netanyahu och Gallant är bara toppen av isberget. Liksom i Serbien, jublade varje kugg i Israels krigsmaskineri och politiska etablissemang på demonisering och förstörelse av samhällen.

Trots att arresteringsorderna har en silverkant kvarstår rädslan. Liksom Internationella krigsförbrytartribunalen för fd Jugoslavien (ICTY), har ICC ingen makt att verkställa order och måste förlita sig på att stater respekterar sin skyldighet mot internationell rätt.

När det gäller Bosnien och Hercegovina, även efter att de lokala domstolarna – som faktiskt har makten att verkställa arresteringsorder – tog över lagföringen av krigsförbrytelser, väntar vi fortfarande. Verklig rättvisa – och ett samhälle som rymmer snarare än syndabockar – tar tid.

För tjugo år sedan, när domarna avkunnade Krstićs dom, drog de slutsatsen att Srebrenica var ett läroboksfall om folkmord.

Kvinnor, barn och äldre buntades in bak i bussarna i avgrunden. Vissa män hade turen att fly, de andra skildes åt, kläddes av och slaktades. Många har aldrig setts igen, andra var – högt staplade i massgravar, deras lik bundna och ögonen förbundna med ögonen, styckade av vad det är att vara människa.

Domarna drog slutsatsen att Krstić ”medvetet gick med på det onda.” Ratko Mladić, chef för VRS, Radovan Karadžić, politisk ledare för krigstida Republika Srpska, och Slobodan Milošević, president i Serbien som dog före domen, kommer för alltid att bli ihågkommen som krigsförbrytare. Som både bosnier och anhängare av den palestinska saken hoppas jag att samma öde väntar Netanyahu, Gallant och fler.

 

Precis som Krstić kommer Netanyahu att bli ihågkommen som en krigsförbrytare

Precis som Srebrenica har Gaza förvandlats till ett helvete på jorden. En dag kommer vi att höra domare fördöma dem. Vi kommer att se, höra och läsa om Gazas grafiska detaljer: de halshuggna spädbarnen, massvåldtäkter, olagliga frihetsberövanden, tortyr, svält och dödandet av hela familjer, läkare, journalister och akademiker.

Men kommer Netanyahu och Gallant att ångra sig? Det är osannolikt.

Krstić, å sin sida, avslutade i sitt brev med hopp om att hans ord kommer att uppmuntra andra att tänka på de fruktansvärda brott som han hjälpte till att begå, men också den ”djupa, smärtsamma men försenade ångern som jag har levt med i decennier.”

”Jag ber inte om förlåtelse”, skrev han, ”jag letar inte efter rättfärdigande. Jag söker inte förståelse eftersom jag vet att jag inte kan eller kommer att ta emot dem. Varje ögonblick av varje dag tänker jag på offren för folkmordet i Srebrenica jag sörjer och ber för deras själar.”

Överlevande från Srebrenica erkände brevet och insisterade på att om han kände vad han skrev behövde han namnge andra förövare och avslöja platser för massgravar för över 1 000 människor som fortfarande saknas. Han har inte gjort detta hittills. Jag tror inte heller att den dagen kommer när Netanyahu och hans allierade skriver ett brev som liknar Krstićs. Liksom Karadžić eller Mladić kan de förmodligen inte känna skulden.

Jag vet att juridiska experter, politiker och andra kommer att hävda att ingen är skyldig tills oskyldig har bevisats och att vi måste vänta på arresteringar, rättegångar och domar.

Fram till dess – och troligen även efter – kommer israeliska tjänstemän och deras anhängare, både inom Israel och utomlands, att göra allt för att manipulera den allmänna opinionen.

I båda fallen är en massiv propagandamaskin igång som sprider lögner och myter utformade för att uppvigla rädsla och hat. Det yttersta syftet med sådan propaganda är att rättfärdiga förövarnas brott – en lärdom från kriget i Bosnien. Men trots dessa ansträngningar misslyckades propagandisterna, och vi känner dem nu för vad de verkligen var: krigsförbrytare och deras medbrottslingar.

Enbart domstolsbeslut kommer inte att förhindra brott om samhället inte är redo att erkänna dem. Politiska ledare måste skapa förutsättningar för det erkännandet, men dagens värld visar en brist på politisk vilja att göra det. Men massiva globala protester i solidaritet med Palestina visar att människor är ovilliga att tolerera ondska, till skillnad från många politiker. Arresteringsorderna fungerar som en ytterligare katalysator och uppmuntrar allmänheten att fortsätta kräva ett slut på kriget, straffrihet och förebyggande av krigsförbrytelser.

 

 

Nidžara Ahmetašević är journalist, redaktör och författare från Sarajevo. Hon har arbetat inom media i över 20 år. Hennes arbete har visats i olika medier på Balkan, såväl som The New Yorker, Al Jazeera English online, The Observer, The Independent on Sunday, International Justice Tribune, The Guardian, etc. Hon är också författare till The Media as a Tool of International Intervention: House of Cards, publicerad av Routledge.

 Nidžara har också en doktorsexamen från universitetet i Graz, Österrike. Hennes intresseområden är demokratisering och medieutveckling i ett post-konfliktsamhälle, hatretorik, övergångsrättvisa, media och politisk propaganda, mänskliga rättigheter och migrationer.

 

 

Originaltext: For Bosnians, Netanyahu’s genocide awakens trauma of Srebrenica