Heléne Hansson

 

Fard innebär att något är obligatoriskt. Så är t ex tron på Guds Enhet, de dagliga bönerna, fastan i Ramadan och den årliga välgörenhetsskatten fard för muslimer. Fard kifiyah är den obligatoriska plikt som åligger ummat (muslimska folket) att skaffa sig tillräcklig samhällsförsörjning. Denna plikt avser naturresurser, vetenskapliga och tekniska kunskaper. Produktion av nödvändighetsartiklar, handel, transporter, energiframställning, nyhetsförmedling och liknande som ett samhälle behöver. Även förekomsten av fungerande politiska och diplomatiska institutioner faller inom ramen för fard kifiyah. Om ett muslimskt umma saknar något av de områden som faller inom ramen för fard kifiyah, är hela ummat ansvarigt att åtgärda bristen. (Imam al-Ghazali. Citat ur Y. al-Qaradawis ”Al Hala Wal Haram Fil Islam”.)

Dagens situation för muslimer lämnar mycket övrigt att önska. I stället för att vara en aktiv och självförsörjande grupp, som bidrar positivt till samhällslivet, har muslimerna tilldelats och accepterat en roll som bidragsbehövande vårdobjekt på majoritetssamhällets villkor. Till och med vem som skall representera muslimer i olika sammanhang har varit oklart, då splittringen bland muslimer följer nationalitetstillhörighet och muslimerna inte utgör en islamisk enad samling.

 

Grundläggande principer för islamisk verksamhet

All islamisk verksamhet skall följa de grundläggande principer som finns fastlagda i Koranen.

1. Det är förbjudet att befatta sig med sådant som är haram. Även sådant som uppmuntrar eller leder till haram är förbjudet.
2. Muslimer får aldrig delta i utnyttjande och förtryck av andra (t ex ta emot eller kräva ränta).
3. Som muslim har man rätt och skyldighet att påbjuda det tillbörliga och förbjuda det otillbörliga. Dessutom bör vi hasta att göra gott. (Se t ex Koranen 6:120, 10:17, 2:275-280 och 3:130 samt 3:100, 104, 110.)

Utöver detta måste vi följa Koranens uppmaning att grip alla med ett fast grepp om Guds räddningslina och låt er inte splittras! (3:103). Några andra vägar till framgång och lycka existerar inte än att gemensamt arbeta för det goda.

 

Att förvalta jorden

Jorden ger oss alla de råvaror som behövs för livsuppehället, antingen direkt eller via vidare förädling. Människan sattes av Gud att förvalta jorden i enlighet med Hans anvisningar (2:30). Allt gott som jorden frambringar får människan lov att använda, men med tacksamhet mot Gud och utan att ta för sig omåttligt mycket, på bekostnad av andra (5:90). Större delen av jordens tillgångar handhas idag på ett sätt som inte följer Skaparens anvisningar. Knappast någonstans kan muslimernas påbjudande av det tillbörliga och förbud av det otillbörliga göra sig gällande. Dessutom ödslar många muslimer sina pengar, sin tid och sina förmågor på onödig och överdriven konsumtion, medan det skulle vara bättre att försöka friköpa mark och råvarutillgångar, antingen individuellt eller gemensamt.

Detta kan ta sig många former i praktiken – från det lilla jordbruket, där man försöker vara så självförsörjande som möjligt (för att slippa ifrån det icke islamiska massproduktionssystemet) och sälja överskottet via mindre företag såsom fiskodlingar, halal slakterier och snickerier, till större företag som t ex gruvdrift och miljövänlig energiframställning. Islamisk bevakning och förmedling av nyheter hör också till nödvändigheterna.

Var och en av oss har ansvar för vad den gör med det den äger av materiella resurser och personliga förmågor. Det är upp till var och en att rannsaka sig själv, om den gör de bästa möjliga av sina tillgångar eller om det finns mer att göra inom möjligheterna ram.

 

Arbetsplikt i Islam

Man kan tala om en generell arbetsplikt för män och kvinnor och en som avser männen plikt att arbeta och försörja sin familj. Den förra omtalas t ex i 3:195, där Gud säger till muslimerna: ”Jag skall inte låta någon av er som arbetar och strävar, vare sig man eller kvinna, se sin strävan gå förlorad – ni är [alla] av samma rot [och skall lönas på samma sätt].”

Välgörenhet, undervisning samt social och politisk verksamhet är exempel på områden som både män och kvinnor skall engagera sig i, allt enligt Koranen, Profetens sunna och Sahabahs levnadsexempel.

Inte heller äger någon rätt att hamstra rikedomar, utan vad man äger skall man föra till marknaden, enligt profeten Muhammeds anvisning. Islam ger kvinnor lika rätt som männen att äga, bedriva handel, bestämma över sin egendom, skriva kontrakt osv. (4:32-34). Därutöver har mannen skyldighet att arbeta för att försörja sin familj, samt hjälpa behövande, grannar och släktingar (4:34).

Den muslimske arbetaren, som väntar på att islamisk produktion (Insh’Allah) skall komma igång, bör se till att leva och arbeta halal under väntetiden. Således bör han inte ta emot bidrag i onödan. Zakat är inte till för dem som är arbetsföra! Han bör se till att inte arbeta med sådant som är haram eller leder till haram. Likaväl som han inte konsumerar onödigt mycket, ägnar han sig inte heller åt meningslös ”sysselsättning” eller ”terapi”. Istället för att gå arbetslös eller arbeta kvar inom ett yrke som är otillåtet bör han se till att skaffa sig utbildning eller omskolning.

 

Allmännyttiga studier åligger alla

Enligt profeten Muhammeds sunnah, är det varje muslims plikt att studera och skaffa sig så mycket kunskap som de personliga förmågor och situationen tillåter. Det är dessutom en plikt för ummat att försörja en grupp av lärde, som ska ägan sig åt forskning och undervisning (9:122). Studierna bör, liksom all annan islamisk verksamhet, inriktas på områden som är gagneliga (halal), och kunskapen skall spridas och användas i goda syften.

 

En islamisk marknad – ett välbehövt alternativ

”En ärlig och pålitlig köpman kommer att vara med profeterna, de sanningsenliga och martyrerna.” Så sade profeten Muhammed (fvmh). Så snart han kommit till Medina, grundlade han två institutioner av största betydelse för muslimerna: Masjid an-Nabi och den islamiska marknaden. Medinas dittillsvarande marknadsplats, Banu Qaynqas marknad, hade styrts av judiska köpmän, varav en del bedrev handel med oärliga metoder. Den islamiska markanden kontrollerades av profeten Muhammed själv och han fastslog följande regler för dess verksamhet:

1. Det är förbjudet att handla med gods som är haram (alkohol, gris, droger osv.). Guld och silke är tillåtna för kvinnor, och man får alltså bedriva handel med dem. Varor som är halal (t ex druvor) är förbjudet att sälja till producenter av haram varor (i detta exempel vin).
2. Det är förbjudet att använda oriktiga väg- och mätmetoder samt att dölja en varas fel (eller överdriva dess nytta). Nästan all modern marknadsföring bryter mot något av dessa bud.
3. Handel får inte innebära osäkerhet eller utnyttjande i någon form (2:275). Alla transaktioner skall ske med alla inblandades samtycke samt uppfylla det islamiska kravet, att den enes vinst inte får innebära den andres förlust. Inte heller får man handla med varor som ännu inte existerar.
4. Den islamiska marknaden garanterar fri konkurrens och förbjuder monopol, karteller och alla former av prismanipulationer. Så fastslog profeten Muhammed (fvmh) att ”var och en som undanhåller varor till dess att priset stigit (till följd av brist på marknaden) hör till syndarna” och ”den som tar sina varor till marknaden välsignas med överflöd medan den som undanhåller dem förbannas”. Marknadsplatsen är också den bästa platsen för handel.
5. Islam förbjuder najash, dvs. att någon bjuder (på auktion) i syfte att höja priset utan egentlig avsikt att köpa. Hur ofta arrangeras inte sådant i förväg för att bedra andra?!
6. Slutligen måste nämnas, att Islam förbjuder handel med stöldgods. I Koranen (3:75) fördöms de som påstår att hederlighet endast bör visas mellan trosfränder och inte behöver iakttas gentemot otrogna eller hedningar. Versen ger judar som exempel, men betydelsen är förstås att muslimer inte skall göra detsamma! Stöld från otrogna är inte ett islamiskt medel och handel med stöldgods förbjöds uttryckligen av profeten Muhammed.
7. Det är tillåtet att betala på kredit, om tidpunkten och summan är fastslagna. Majoriteten av lärde menar att det är tillåtet för köpmannen att ta ett högre pris, då kunden skall betala i efterskott, eftersom inget klart förbud finns i Koran och Sunnah och eftersom köpmannen är fri att höja sina priser, då han finner det lägligt. Någon likhet med ränta menar man inte finns i detta fall. ”De som betalar för något i förskott, skall göra det för ett fastslaget mått eller vikt och varan skall levereras på en viss tid”.
8. Mäkleri är tillåtet, om den följer de regler som gäller generellt och dem som redovisats ovan. Det är också tillåtet för en mellanhand att få en del av vinsten, om säljaren så överenskommer med honom.

Att upprätta ett alternativ, islamisk marknad idag, skulle innebära ett stort steg framåt för muslimerna på vägen mot att uppfylla fard kifiyah.

 

Islamisk företagsamhet

Samarbete mellan kapitalägare och arbetskraft skall grundas på delning av vinst såväl som förlust! Detta kallas al-mudaribah eller al-qirad. Proportionen som de olika parterna skall stå för skall vara nedskriven och överenskommen i förväg.

Kapitalägare kan gemensamt slå sig samman för investeringar, handel eller vilken annan halal transaktion som helst. Vissa verksamheter kräver stora insatser av arbetskraft, andra av kunskap och skicklighet och andra åter av kapital. Enskilda medlemmar av Ummat kan kanske inte åstadkomma så mycket på egen hand, men kan tillsammans starta ensamhällsnyttig verksamhet. I Koranen står det: samarbeta för att befrämja fromhet och gudsfruktan (5:3). Dagens försäkringsväsende uppfyller inte de islamiska kraven på samarbete, att dela vinst såväl som förlust samt att ge lika för lika i handelsutbyte. Tvärtom behåller försäkringsbolaget allt vad de försäkrade inbetalt och avkastningen av det samlade kapitalet, om inte något inträffar, som de försäkrade försäkrat sig för. Muslimer bör således inte befatta sig med dagens försäkringsväsende utan försöka upprätta de islamiska institutioner som garanterar individens existensminimum. Den islamiska statskassan, bait al-mal, är den universella försäkringen för alla som tillhör det islamiska samhället. Katastrofdrabbade, änkor och faderlösa äger rätt att få del av denna. (Även skattebetalande skyddsfolk har dessa rättigheter!)

Alla avtal som innebär att någon part är tillförsäkrad vinst (arrende, avkastning mm.) medan övriga inte erhåller någon säker vinst, eller får stå för en eventuell förlust i företaget, fördöms av Islam.

 

En möjlig väg

Det torde vara ganska få av oss som idag äger några större tillgångar att investera i islamisk produktion och handel. En möjlig väg vore att efterlikna kibbutz-organisationen, där man gemensamt satsar kapital, arbetar, ordnar barnpassning osv. Småskalig förädlingsindustri och arbetarbostäder ligger i direkt anslutning till mark eller annan råvarukälla. Beslut fattas gemensamt efter rådplägning (Shura). Man sparar långa, miljöovänliga resor till och från arbetet liksom råvarutransporter. Transportmedel behövs främst för distribution, och med den islamiska modellen innebär det främst transport till den lokala marknaden.

En islamisk ekonomi innefattar inte extrem massproduktion och är inte i behov av masskonsumenter. Naturligtvis är det ändå den muslimske konsumenten som avgör om en islamisk ekonomi skall bli framgångsrik eller ej – inte genom att konsumera onödigt mycket utan genom att prioritera inköp av islamiskt framställda produkter framför varor av andra producenter.

 

Salaam Maj-Juni 1995, Sida 22-25