Tariq Ramadan – tariqramadan.com

Det är viktigt för muslimer att ta upp debatten om föräldraskap utan att förlora fokus på de muslimska familjers konstanta bräckliga tillstånd.

Vi måste omvärdera det språk vi använder och de ontologiska grunder vi startar från när vi talar om faderns roll, eftersom många gånger problemet finns inte bara i själva krisen utan i hur man ska hantera det.

Muslimer är givetvis benägna att placera mamman i hjärtat av barnens uppfostran och utbildnings process och omedvetet ignorera faderns roll. Den islamiska traditionen betonar moderns betydelse. Till exempel, Abu Huraira berättade att en man kom till Profeten, frid vare med honom, och frågade honom vem bland sina hade fler rättigheter över honom? Profeten svarade, ”Din mor” och sedan frågade han, ”Vem sedan?” och Profeten svarade igen ”Din mor.” Han frågade igen, ”Vem sedan?” Profeten svarade igen ”Din mor.” När mannen frågade vem efter henne sade Profeten, ”Din far.” (Al-Bukhari (5971) och Muslim (2548)

Det sägs också att paradiset ligger vid moderns fot. Detta resultera i att vi tenderar att fokusera på fadersfiguren som en enskild individ, inte som någon som kan och bör spela en central roll inom hans familj.

När vi utvärderar problemen ur ett islamiskt perspektiv, kategoriserar vi allt enligt ”rättigheter” och ”skyldigheter”. Vi talar om mänskliga rättigheter, kvinnors rättigheter, mannens plikter, kvinnans plikter. Denna mentalitet är farligt. Man förminskar problemet till svart och vitt och gott och ont på ett absolut sätt. Detta tillvägagångssätt är vanligare än vi tror. Vi måste ta lärdom och verktyg från alla mänskliga vetenskaper som finns till hjälp för att ta itu med familjeproblem.

Ett annat problem i vår strategi är förhärligande. Vi talar om en förhärligad förflutna och förhärligade familjer som inte har något att göra med verkligheten, antingen nu eller i våra förfäders historia. Muslimer måste förstå att man kan vara muslim, men också acceptera att vi lever i västerländska samhällen och därför står vi inför samma problem som andra familjer.

Orsaker till familjekris och lösningar

Det finns flera skäl till varför familjekriser uppstår.

Invandringen är en svår process eftersom det innebär att ta upp rötterna från en bekant kulturmiljö och dess anpassning i ett område för personen främmande och obekant. Många invandrare är rädda för att om de anpassas till det nya landets kultur, kommer de att förlora sina egna. Denna process sällan varar eftersom grupptryck och värdlandets kulturs ständiga bombardemang har oundvikligen har en effekt på barnen. Vi måste hitta hälsosammare, mer bekväma sätt att interagera effektivt med den dominerande kulturen.

Många muslimska föräldrar är arbetslösa. Svårigheten att uppfylla den traditionella rollen som den som ”försörjer familjen” och skydda den tar slut med en fars självförtroende på ett väldigt djupt sätt. Detta är inte bara ett problem för muslimer. Faktum är att många av de problem som muslimska europeiska familjer möter har inget att göra med islam, så varför är vi fortfarande rädda för att söka lösningar utanför vår religiösa tro i sig?

Vi måste använda kreativt de islamiska värderingar för att hitta lösningar, för det är vad de muslimska familjerna är mer benägna och mottagliga till. Fadern är mer än en individ. Han kan spela en viktig roll, långt bortom den enkla rollen av ekonomiskt skydd.

Själva profeten Muhammed, frid vare med honom, var en förebild som förälder. När hans dotter kom till honom, stod han upp av respekt för henne, eftersom människor i traditionella samhällen ofta gjorde det. Vi har glömt dessa aspekter av det profetiska exemplet. Vi byter ut dessa värden med besattheten av att driva rättigheter och skyldigheter. Det är det som förstör familjens anda.

Men vad innebär faderns auktoritet i den islamiska traditionen? Är det att säga ja eller nej till sina barns handlingar?

Många föräldrar förlorar möjligheten att utbilda sina barn och följa dem i livet. En frånvarande pappa tillbringar långa timmar på jobbet eller i volontär samhällstjänst på bekostnad av tiden med familjen. Muslimer håller vid åsikten att den islamiska traditionen bryr sig om ett sunt familjeliv men muslimerna själva står inför en tuff tid när de proklamerar dessa värden, eftersom vi har förlorat vår förståelse av vad det innebär att vara en god muslim och en bra pappa.

Föräldrar upprätthåller en dålig relation med sina barn. Det finns en brist på dialog, ömhet och tillgivenhet. Dessutom känslan av rotlöshet i en främmande kulturmiljö kan leda till större avståndstagande hemma samtidigt som man försöker hantera sina osäkerheter. Vi behöver lokala och dynamiska socialpolitik för att bidra till att motverka detta problem. Till exempel i Mauritius, har man lanserat en plan där man berättar för föräldrarna att deras barn kommer att få vård och omsorg om de deltar i speciella workshoppars flera gånger om året.

Muslimska familjer måste dela sina erfarenheter med dem som står inför samma problem. Vi måste vara öppna och lära oss av olika källor, bland annat icke-muslimer. Vi måste ta det bästa av konventionell psykologi och samhällskunskap och införliva det i skräddarsydda lösningar för att hjälpa muslimska familjer. Vi behöver inte nödvändigtvis integreras i samhället genom att överge våra rötter, utan snarare genom att integrera in i våra liv de positiva saker vi lär av samhället.

Vad vi behöver göra är inte att peka och skämma ut moskéer eller familjer. Försök inte att skylla på någon, men att finna lösningar. Vi behöver grundarbetare som samarbetar och medlar mellan familjer och moskéer, människor som har sina rötter i islam och som är kopplade till verkligheten.

Ursprunglig källa: http://www.tariqramadan.com