Hannan Hussain – TRT

 

Det har gått en månad sedan Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) uppmanade ledarna att göra mer för att ”bygga dialog och motverka antimuslimskt hat”, mitt i ökande fördomar och antimuslimskt våld i europeiska stater.

Trots denna uppmaning till handling verkar Europa inte vara närmare att bilda en enad front mot islamofobi.

Många europeiska stater fortsätter att rapportera ökande hot mot muslimska samhällen som i länder som Norge. Samtidigt hotar allt mer kontroversiellt polisarbete fredliga muslimska protester och organiserade sammankomster i Tyskland.

Europas bemyndigade extremhöger bidrar också till utmaningen, eftersom partier med distinkt anti-islam hållning tävlar om ökad representation i EU:s parlamentsval i juni. Allt detta understryker behovet av att ta itu med den skenande islamofobin i Europa och säkerställa ett adekvat skydd av muslimska friheter från hat och diskriminering.

För att ta itu med hot mot muslimska samhällen har vissa länder försökt (med meningslöst) att sätta in en kraftuppvisning. Norge beslutade nyligen att beväpna sina vakthavande tjänstemän som svar på ökande hot mot moskéer, medan Frankrike inrättade en ”mobil säkerhetsstyrka” för att hantera sitt kontroversiella huvudduksförbud i skolor.

Sådana säkerhetsåtgärder kan inte på egen hand ta itu med en ökande känsla av utanförskap bland muslimer, och inte heller garantera en miljö av tolerans. Strategin kan också slå tillbaka, eftersom rasism är allt vanligare inom EU:s polisverksamhet, enligt en ny rapport från EU:s byrå för grundläggande rättigheter.

Europeiska länder riskerar att förstärka samhällsfördomen mot muslimer om inte deras polisutbildning täcker antimuslimskt hat, vilket är en sällsynthet.

 

Gazaeffekten

Eftersom Israels krig mot Gaza underblåser antimuslimska känslor över hela kontinenten, måste Europa ta en hårdare ställning mot islamofobin.

Det har trots allt skett en markant ökning av incidenter mot muslimer sedan det israeliska anfallet började, och Bryssel har varit noga med att inte kritisera Israels folkmord i Gaza.

EU:s begränsade initiativ för att stoppa israelisk aggression har fått en betydande kostnad för Europas muslimska befolkning. Gemenskapsmedlemmar fruktar överdrivna begränsningar av yttrandefriheten, mötesfriheten och deras rätt att protestera i många länder.

Till exempel har muslimska demonstranter i Tyskland varit föremål för hårdhänta polistaktik i månader, medan 66 procent av franska muslimer rapporterar en systematisk diskrimineringspolitik.

Denna utveckling står i grunden i strid med Europas engagemang för delade frihetsvärderingar och utmanar dess främjande av medborgerliga friheter.

”Europeiska unionen fördömer antimuslimskt hat och diskriminering, precis som vi fördömer alla former av diskriminering, fientlighet och våld baserat på religion eller tro”, löd ett uttalande från EU på den internationella dagen för bekämpning av islamofobi förra månaden.

Och ändå fortsätter många europeiska muslimer att möta en växande känsla av främlingskap på hemmaplan, medan EU tar lite hänsyn till muslimsk känslighet när Israels angrepp rasar vidare.

Intressant nog, inom och utanför EU, är många insatser för att bekämpa islamofobi kantade av kontroverser och hård offentlig debatt. Ta Tyskland, där regeringen insisterar på att attacker mot muslimer av religiösa eller andra skäl är ”absolut oacceptabelt”.

Detta har inte hindrat islamofobiska brott från att mer än fördubblas förra året. Sedan dess har Israels pågående krig mot Gaza bidragit till en ökning av antimuslimsk rasism i Tyskland.

Utanför EU kämpar Storbritannien för att hålla tillbaka den eskalerande kritiken över sin kontroversiella nya definition av ”extremism”.

Regeringen har omdefinierat extremism som ”främjande eller främjande av en ideologi baserad på våld, hat eller intolerans”, vilket ger den ett brett utrymme att märka individer eller grupper som hot. Många ser det som ett försök att rikta in sig på muslimska förespråkargrupper i namn av att bekämpa islamofobi.

London har ännu inte skingra detta intryck på alla sidor av det politiska spektrumet. Med tanke på dessa trender saknar Europa enighet när det gäller att bekämpa en av de mest kritiska utmaningarna som dess muslimska befolkning står inför.

 

Framgång för extremhögern

Det som komplicerar mycket av debatten är Europas framväxande anti-islam, högerextrema partier.

Många politiker i detta läger känner en möjlighet att dra nytta av anti-islamkampanjer och styra EU längre åt höger. När allt kommer omkring är Bryssel på väg mot hett efterlängtade parlamentsval i juni, och ECR – en grupp hårdhöger europeiska partier – leder en kraftfull kampanj för att öka sin extremhöger vikt i parlamentet.

Partier med en historia av anti-islam-inriktningar som Spaniens Vox och Italiens ”Italiens bröder” använder också ECR:s paraply för att tävla om större inflytande i parlamentet, vilket väcker spöket för fler antimuslimska fientligheter i framtiden.

Dessa partier är inte heller ensamma. Många anti-europeiska populister förväntas toppa opinionsmätningarna i nio europeiska medlemsländer, vilket ger tillräckligt med utrymme för hårt högerlagstiftare att få ihop en populistisk koalition med majoritetsstöd.

För Europas muslimska samfund är detta olycksbådande tecken. För det första kan en starkare högerextrem närvaro i parlamentet öka det hårda inflytandet över framtida EU-prioriteringar, inklusive insatser för att bekämpa islamofobi.

Dessutom skulle extremhögerpartier med anti-islam-inriktning vilja vädja till sin bas, efter att ha tillbringat åratal med att främja friktion mellan islam och väst.

Den högerextrema gruppen Alternativ för Tyskland (AfD) är ett exempel: den ställde upp på ett antimuslimskt manifest för flera år sedan och är nu ett av landets största partier.

När högerns inflytande växer kan det bli ännu svårare för EU att få till stånd en bred konsensus om att skydda muslimska friheter. Detta är ett viktigt övervägande för att forma blockets långsiktiga svar på islamofobi i en tid då diskriminering, fientlighet och antimuslimskt våld fortsätter att frodas över hela kontinenten.

 

Lösningar

Det finns konkreta steg som Europa skulle kunna ta för att ta itu med islamofobin.

Till exempel skulle EU:s ledare kunna överväga att släppa specifika riktlinjer för polistillsyn och utbildningskrav för alla medlemsländer. De bör också göra det obligatoriskt för alla polisenheter att ta hänsyn till antimuslimskt hat som en del av sin utbildning.

Dessutom borde EU:s mitten-vänsterpartier och vänsterpartier släppa manifest som tydligt skiljer yttrandefrihet från antimuslimskt hat och islamofobi.

Detta agerande skulle utgöra en talande kontrast till den vitriol och hatretorik som utövas av populära högerextrema partier i ”västerländska värderingars” namn. Ur valsynpunkt skulle det också kunna tillåta mitten-vänsterpartier att ta del av miljontals europeiska muslimers röstbanker när deras partier tävlar om att återvinna popularitet i parlamentet.

EU kan också hjälpa till att förändra hjärtan och sinnen genom att genomföra utbildningskampanjer om muslimer i skolor, universitet och akademiska forum. Dessa åtgärder kan hjälpa till att skingra missuppfattningar, lyfta fram kopplingar mellan denna grupp och helheten och understryka behovet av att främja samexistens.

Dessa steg skulle kunna fungera som byggstenar för att hjälpa till att bekämpa islamofobin med det allvar som det förtjänar.

 

 

Originaltext: Europe knows it has an Islamophobia problem. What’s being done about it?