Thierry Meyssan – voltairenet.org

 

Eftersom västmakterna aldrig har fel det är osannolikt att de erkänner att de hade fel i fallet med massakern i Hula. Det viktiga är dock inte om de tänker rätta till den falska bilden av Syrien som västerländsk propaganda sänder. Det viktiga är faktiskt utvecklingen av styrkeförhållandena mellan Nato och SCO (Shanghai Cooperation Organization). Hulas fall visar dock att västmakterna inte vet vad som händer på marken, medan den ryska underrättelsetjänsten är väl informerade om allt.

Den fria ”syriska” armén (1) visade i en moské 108 människors lik. Rebellerna sade att de var resterna av civila som massakrerades den 25 maj 2012 av regeringens milis, vars medlemmar nämns under benämningen ”Shabiha.”

Nyheten verkade destabilisera den syriska regeringen som omedelbart fördömde dödandet och skyllde den på den väpnade oppositionen.

Vid tiden där det nationella nyhetsbyrån SANA inte kunde ge exakta uppgifter ännu i frågan, den syriska katolska nyhetsbyrå, Vox Clamantis omedelbart publicerade ett vittnesbörd om några av händelserna och formellt anklagade oppositionen. (2) Fem dagar senare sände den ryska kanalen Rossiya 24 (f.d. Vesti) en detaljerad 45-minuts reportage som är fortfarande den mest ingående undersökningen i ämnet (3).

Västvärlden och Gulfstaterna, som manövrerar för att åstadkomma ett ”regimskifte” i Syrien och som har erkänt oppositionen som en privilegierad partner antog den fria ”syriska” armens version, utan att ens vänta på rapporten från FN:s observatörer (UNSMIS). Som en sanktion mot den syriska regeringen genomfördes en sedan tidigare förberedd åtgärd, utvisningen av de syriska ackrediterade ambassadörerna. Denna åtgärd innebär inte en brytning av de diplomatiska förbindelserna eftersom resten av den syriska ackrediterade diplomatiska personalen vistas fortfarande i dessa länder.

FN:s säkerhetsråd för sin del antog ett uttalande som fördömde massakern, men utan att utse en skyldige. Den påminde också den syriska regeringen om sitt ansvar, såsom att skydda befolkningen med hjälp av tillgängliga resurser i relation till aggressionens allvar, d.v.s. utan användning av tunga vapen (4).

Däremot den höge kommissionären med ansvar för mänskliga rättigheter, Navi Pillay, stödde påståendena och anklagade de syriska myndigheterna och krävde att händelsen skulle lämnas vidare till den internationella brottmålsdomstolen.

Frankrikes president Francois Hollande och hans utrikesminister Laurent Fabius uttryckte sin avsikt att övertyga Ryssland och Kina att inte hindra antagandet av en resolution i FN:s säkerhetsråd om att tillåta användning av våld. Samtidigt anklagade den franska pressen Ryssland och Kina om att fortsätta skydda en kriminell regim.

Som svar på dessa frågor beklagade sig Rysslands vice utrikesminister, Andrej Denisov, att denna inställning var en ”enkel känslomässig reaktion” helt utan någon analys. Han betonade sitt lands konsekventa ställning, i detta fall som i andra, om att stödja inte en regering utan ett folk (med tanke på att det syriska folket har precis röstat om president al-Assad under den senaste folkomröstningen om konstitutionen).

På begäran av regeringen i Damaskus, besökte FN: s observatörsgrupp platsen för händelserna där de togs emot av oppositionen som styr området och kunde samla information för behandling av efterföljande rapport. Som en del av en presskonferens för internt bruk, läste ordförande i den syriska undersökningskommittén för massakern i Hula ett kort uttalande som avslöjade de första delarna av den pågående utredningen. Enligt ordföranden för den syriska undersökningskommittén begicks massakern i Hula av oppositionen, som en del av den fria ”syriska” arméns verksamhet i området.

Med vetskap om att rapporten från FN: s observatörsgrupp kunde vända sig mot dem, lyckades västvärlden få rådet för mänskliga rättigheter, ett organ som de kontrollerar, att skapa i Genève ytterligare en undersökningskommitté. Med andra ord är det möjligt att rådet för mänskliga rättigheter snabb kommer att offentliggöra sin egen rapport för att tvinga fram en standardversion av de faktiska omständigheterna innan observatörsgruppen offentliggör sina egna slutsatser.

 

Hur vet man vad som hände i Hula?

Omedelbart och utan någon undersökning tillskrev nyhetsbyråer och västerländska kanslierna den syriska regeringen ansvaret för dödandet.

Undersökarna möter två stora hinder, den syriska regeringen förlorade kontrollen över Hula sedan flera veckor. Detta förhindrar de syriska domare att resa till platsen och journalister kan besöka den bara med den fria ”syriska” arméns samtycke och under noggrann övervakning av sina män. Det har emellertid funnits ett undantag, ett team från Rossiya 24, den ryska informations kanal, rörde sig genom området utan eskort och kunde göra en ovanligt detaljerad berättelse.

Den officiella syriska kommissionen säger att den har samlat in ett stort antal vittnesmål, men dem kommer inte att läggas fram dem för pressen förrän den har förberett slutrapporten. Hittills är därför identiteten av vittnen en del av utredningssekretess. Trots det, släppte olika TV kanaler ett flertal vittnesmål den första juni.

Undersökarna har också exklusiva videoklipp som tillhandahålls av den fria ”syriska” armén.

Slutligen, eftersom den fria ”syriska” armén hade samlat kropparna i en moské och hade börjat begrava dem nästa dag, kunde FN: s observatörer inte göra några observationer på ett stort antal lik.

 

Nätverket Voltaires slutsatser

Hula är inte en stad utan ett administrativt område som samlar 3 befolkningsområde med cirka 25 000 invånare vardera, befolkningsområden som är mestadels övergivna. Sedan flera veckor har den sunnimuslimska staden Tal Daw varit under rebellernas kontroll. Den fria ”syriska” armén införde sin egen lagstiftning där. Samtidigt garanterade den nationella armén vägarnas säkerhet genom att bibehålla olika positioner på vägarna i området, men inte utanför dem. Flera personer kidnappade barn och försökte utan framgång att erhålla betalning för lösensummor (5). Barnen mördades flera dagar innan massakern i Hula, men den fria ”syriska” armén tog deras kroppar för att visa dem tillsammans med de andra liken.

Under natten den 24 maj utlöste den fria ”syriska” armén en stor operation för att stärka sin kontroll över området och göra Tal Daw till sin nya bas. Mellan 600 och 800 män, från mer eller mindre avlägsna distrikt, träffades i Rastan och Saan, och sedan samtidigt attackerade militära poster. Samtidigt befäste en grupp Tal Daw och installerade 5 stationer med pansarvärnsrobotar och genomförde en resnings kampanj bland befolkningen genom eliminering av flera personer. I Tal Daw var de första offren ett dussin anhöriga av Abd Al-Muty Mashlab, Baathpartiets medlem och nyvald sekreterare i nationalförsamlingen, och senare familjemedlemmar till en överordnad officer, Muawyya al-Sayyed. Nästa mål var flera ursprungligen sunnimuslimska familjer som hade konverterat till shiaislam. Bland offren fanns familjerna för 2 journalister som arbetar för Top News och New Orient Express, nyhetsbyråer som är medlemmar i Voltaire nätverket. Flera personer, däribland flera barn, våldtogs innan de dödades.

Eftersom de endast lyckades med att ta över en av den nationella arméns poster, beslutade angriparna att ändra strategi. De omvandlade sitt eget militära nederlag till en media operation. De attackerade Al-Watani sjukhus och brände ner det. De transporterade också till moskén ett antal lik som de hittade i bårhuset på sjukhuset liksom andra lik från flera andra offer och filmade dem. Teorin om en enda massakern begått av pro-regerings milismän tål inte granskning av fakta. Det var striderna mellan lojalister och rebeller, och flera massakrer av civila, och den fria ”syriska” armén blandade lik från olika källor och flera dagars dödande för att sätta ihop sin media operation.

I vilket fall som helst, förekomsten av ”shabiha” är ingenting annat än en myt. Det finns säkert regeringsvänliga personer som är beväpnade och kan göra sig skyldiga till hämndaktioner, men det finns ingen struktur eller organiserad grupp som kan beskrivas som en pro-regerings milis.

 

Politiska och diplomatiska konsekvenser

Utvisningen av de syriska ambassadörerna från västvärlden hade förberetts i god tid för att genomföra det på ett samordnat sätt. Västmakterna väntade på en massaker av detta slag för att gå vidare med utvisning av de syriska ambassadörerna. De ignorerade många tidigare massakrer just därför att de visste att deras upphovsmän var medlemmar av den fria ”syriska” armén, och tog över denna händelse i tron om att det utfördes av regeringsvänliga milisen.

Idén om en samordnad utvisning utformades inte i Paris utan i Washington. Paris hade tagit fram en överenskommelse om principen, men de analyserade inte de rättsliga följderna. I praktiken är Lamia Chakkur (Syriens ambassadör i Frankrike) även Syriens ambassadör i Unesco och organisationens avtal hindrar hennes utvisning från Frankrike. Dessutom även om hon var ackrediterad till UNESCO kan Fru Chakkur inte utvisas från Frankrike eftersom hon har dubbelt medborgarskap, franska och syriska.

Washington samordnade deportationerna så att det skulle se ut som en omfattande handling, och pressa och Ryssland. I själva verket testar USA de nya internationella styrkeförhållandena, bedömer Rysslands reaktioner och får en uppfattning om hur långt man kan gå.

Valet av massakern i Hula är dock ett gigantiskt misstag. Washington kastade sig i detta fall utan att kontrollera uppgifterna och i tron att ingen annan kunde göra det. De glömde dock att Moskva har funnits i Syrien i några månader. Mer än 10 000 ryssar bor nu i Syrien. Naturligtvis har Ryssland inte begränsat sig att installera i Syrien ett högteknologiskt luftvärns skyddssystem för att avskräcka Nato för att försöka bomba landet. De har också installerat enheter, inklusive militära underrättelsetjänsten som kan färdas genom upproriska områden.

I fallet med massakern i Hula lyckades Moskva klargöra vad som hände i några dagar. Deras specialister kunde identifiera de 13 medlemmarna av den fria ”syriska” armén som begick massakern. Moskva överraskades inte av detta, utan förhärdade sin position. För Vladimir Putin visar det faktum att västmakterna har velat göra massakern i Hula till sin fana helt enkelt att de inte kontrollerar situationen på marken. Efter att ha tagit hem de västerländska militärer som ledde den fria ”syriska” armén kommer västmakterna information av vad som händer på marken endast från sina förarlösa drönare och det är därför de är känsliga för lögner och överdrifter av de legosoldater som de har skickat till Syrien.

Utifrån Moskvas perspektiv är massakern i Hula en tragedi bland många som syrierna lider sedan ett år. Västmakternas bråttom visar att dessa fortfarande är utan någon ny gemensam strategi sedan fallet av Baba kärleks islamiska emirat. Kort sagt, västmakterna famlar i mörkret och har därmed förlorat fördelen som möjliggör seger för en schackspelare.

 

Anteckningar:

1. Voltaire Nätverket har beslutat att referera till den fria ”syriska” armén med citattecken runt ordet ”syriska” för att understryka det faktum att milisen i huvudsak består av utlänningar och att inte ens befälhavare är syrier.
2. ”Fractionnements irréversibles en Syrie?” Vox Clamantis, 26 maj, 2012.
3. Global Research har översatt till engelska transkriptionen av olika delar av programmet. Se ”Opposition Terrorists ’Killed Families Loyal to the Government’” Voltaire Network den 1 juni 2012.
4. ”Syrie, que dit le Conseil de sécurité?”, Thierry Meyssan, Voltaire Network den 28 maj 2012.
5. Detta är det största problemet för närvarande som landet står inför i fråga om säkerhet. Många av de brottslingar som tidigare rekryterats för att fylla den fria ”syriska” armén har demobiliserade på grund av bristande finansiering. Dessa personer har fortfarande vapen i sin ägo, vapen som västmakterna gav dem och som används av dem i brottshandlingar, huvudsakligen kidnappningar för att kräva lösen för återlämnande av gisslan.