Imam Baraka – Webislam
”Om jag inte hade haft fullständig tro på Skapelsens harmoni, hade jag inte försökt i trettio år uttrycka det i en
matematisk formel.” (Einstein, 1943, Hermanns, Einstein and the Poet: In Search of the Cosmic Man, 1983:61)
Mänskligheten har angripits under de senaste decennierna av olika ideologiska skadedjur som, under sken av att befria
anden från religions ok, har störtat ner samvetet i en allt våldsammare, obscen och vulgär tomhet. Framstegsprofeterna
predikade vetenskapens överhöghet över tron och fördömde lögner i de heliga böckerna, Gud har inte skapat människan,
eftersom människan härstammar från apor.
Vi behövde bara få år för att inse det är inte så att vi härstammar från apan, men att vid varje steg vi tar oss närmar
vi oss den. Reggaeton, den senaste musikaliskt uttryck, åtföljs av en ”raffinerad” koreografi som likna, otroligt nog,
den som kan ses i primaternas avdelning i Barcelonas djurpark.
Ateismen, genom att avskaffa det gudomliga ögat som ser allt och vet allt, inte har befriat oss, men frigjort oss, det
finna varken gudomliga kontroller eller vardagliga handledare, det finns inga gränser. Vi kan ge fria tyglar till den
gamla girighet, elegant omklädd idag med termen konkurrenskraft (ekonomisk, professionell och personlig), och lusten,
existentiell filosofi med stor begrepps komplexitet som Woody Allen förklarar: ”Jag vet inte frågan, men definitivt,
är svaret sex.” Segern tillhör de biologiska impulser, den egocentriska, sentimentala emotionella härva och social
kannibalism. Om religionen var opium för folket, enligt Karl Marx, är ateismen i 2000-talet ett uttryck för dess
delirium tremens.
Under detta delirium, drivet av tekniska framsteg och vetenskaplig rationalisering, kom människan att tro att hon inte
var en Guds tjänare, men världens ägare, det som så småningom resulterade i den mest subtila formen av ateism och
förnekande av Gud, religiös fundamentalism.
Jihadister och (anti) islamiska terrorister, (varje troende bör fördöma avvikelser i sina religioner), visar att det
är lättare att ersätta Gud än att lyda Honom, eftersom religion inte är för dem ett personligt sätt att nå Honom, men
instrumentet för att legitimera deras auktoritet och makt, därför är det viktigt att vilja ”omvandla” dem man anser
vara otrogna. Låt oss inte vara naiva eller islamofoba, det är inte så att de vill ”rädda” er, Islam är ett instrument
för dem för att omvandla er inte till troende, men till enkla undersåtar under deras maktsfär. De bryr sig föga om
Koranens mandat att respektera (religiös) friheten som det står i Koranen:
TVÅNG skall inte förekomma i trosfrågor. (2:256)
låt därför den tro som vill tro, och låt den förneka tron som vill förneka den.” (18:29)
Men kan du [Muhammad] påtvinga människorna tron… (10:99)
men över deras [sinnen] har du ingen makt. (88:22)
OM DE vänder dig ryggen [Muhammad, skall du veta att] Vi inte har sänt dig för att vaka över dem – du har bara att
framföra [ditt budskap]. (42:48)
Inför en sådan motgång, måste vi troende behålla lugnet. Det är ganska länge sedan som Mark Twain tröstade oss med att
säga att nyheten om Guds död var för tidigt, Gud är inte död. Det börjar komma fram den verkliga religionsfrihet som
inte erkänns som en empirisk sanning av ateismen, men som ett filosofiskt postulat som blandade ihop de mänskliga
brister och överdrifter med de gudomliga attribut och väsen.
Inför den dystra rationella diskursen som tystnar Gud och placerar i turen och slumpen universums harmoni och inre
ordning, försvarade den store vetenskapsmannen Albert Einstein, ”Gud spelar inte tärning”, en påstående som han senare
utvecklade vid ett flertal tillfällen: ”Universums grundläggande lagar är enkla, men eftersom våra sinnen är begränsade
kan vi inte förstå dem. Det finns ett mönster i Skapelsen.”
Skaparen av relativitetsteorin, vars hundraårsjubileum firade vi nyligen, trollkarlen som expandera tid och utrymmes
styvhet för att konvertera dem till en gemensam variabel beroende av hastigheten, dyker upp som en mystiker, sökandet
efter Gud:
”Jag vill veta hur Gud skapade denna värld. Jag är inte intresserad av den ena eller andra fenomen, eller det spektrum
av den ena eller andra element. Jag vill veta Hans tankar, resten är detaljer.”
”Det som verkligen intresserar mig är om Gud kunde ha gjort världen till en annan sak, det vill säga om behovet av
logisk enkelhet lämnar minsta frihet.”
Einstein är länkad till dessa muslimer som under medeltiden utvecklade briljant aritmetik, geometri, matematik,
medicin… vilket främjade renässansen i de europeiska samhällena.
Gud är vetenskap och kunskap, men tron har betraktats under de senaste decennierna som intellektuellt funktionshinder,
bakåtsträvande, ett kunskapshinder, 2000-talets troende är Guds dårar. Och ändå, i motsats till vad de flesta tror,
att tro på Gud gör oss inte till dårar, men som Einstein bevisade, inspirerar oss att förstå kosmos:
Tron är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som räddas är det en Guds kraft. (1 Kor 1:18)
Tron är den inspiration som uppmuntrar i oss den högsta strävan. Att tro är inte ett tillstånd, det är en handling och
ett andligt sökande som ger mening åt skapelsen. Vetenskap härrör från den gudomliga kunskap, men som Einstein varnar,
vetenskap, vårt intellekt är inte Gud:
”Visst måste vi vara noga med att inte göra intellektet till vår Gud, den har, naturligtvis, kraftiga muskler, men utan
personlighet, kan den inte leda, den kan bara tjäna och den är inte noga i sitt val av en ledare. Denna egenskap
avspeglas i kvaliteten på dess präster, de intellektuella. Intellektet har en skarp blick för metoder och verktyg, men
den är blind för mål och värderingar. Så det är inte förvånande att denna dödliga blindhet går från en gammal man till
en ung man och idag påverkar en hel generation.” (Einstein, The Goal of Human Existence, 11 april 1943, som citeras i
Einstein Archives 28-587. Einstein 1956, 260261).
Tron är handling, handling är sökande, och sökande är vetenskap. För att skydda oss från dess dödliga blindhet bör vi
minnas Einstein, vetenskaplig forskning bör behålla etik, syfte och värderingar. Kom ihåg att målet är medel för att
agera rättfärdigt:
”Vid Återuppståndelse dag (Yaum al-qiyamah) kommer du att säga till Gud: Lämna mig tillbaka till världen och jag
kommer att agera rättfärdigt men han kommer att svara: Din dumbom, du kommer därifrån.” (Imam Abu Hamid al-Gazali)
Att tänka på slutet, på allt det meningslösa programmerade i våra liv, blir jag lätt melankolisk vilket lugnas med att
komma ihåg hoppet som ligger bakom vår död:
”Bortsett från kärlek, allt annat försvinner.” (Rumi)
En annan reflektion från denna sufi lärda är: ”Lite vetenskapen avlägsnar dig från Honom, mycket vetenskap tar dig
tillbaka till Honom.” Och Han visar Sig och gömmer Sig bland ljuset och skuggans slöjor.
