Det andra steget: Att predika öppet

Sheikh Safiur Rahman Al-Mubarakfuri

 

Kapitel från ”The Sealed Nectar” biografi av Allahs sändebud

 

Första uppenbarelsen som berörde den offentliga predikan

Och varna dem som står dig närmast [för Guds straff] (26:214).

Detta var den första versen som uppenbarades om detta ämne, den ingår i Sura Ash-Shu’ara’ (sura 26 – ”Poeterna”) som berättar historien om Moses, från hans början som profet till judarnas migration, när de flydde från Farao och hans folk, och när Farao och hans armé drunknade. I själva verket berättar detta Sura de olika perioder genom vilka profeten Moses gick igenom, i hans konflikt med Farao och hans uppdrag att bjuda in människor till att dyrka Allah.

Den nämner också berättelser om de fruktansvärda slut som drabbade dem som förnekade sändebuden som Noaks folk, ’Ad, Thamud, Abraham, Lot och Ahlul-Aikah (Skogens folk) som var en grupp människor som dyrkade ett träd som heter Aikah. Dessa berättelser är listade bredvid Farao och hans folk för att läxa upp dem som propagerar lögner precis som deras förfäder gjorde och se hur de slutade. Den ger oss en tydlig bild på Allahs förestående straff för dem som klamrar sig fast vid lögnen och ger vissheten till de troende om den lycka som väntar dem i livet efter detta.

 

Att bjuda sina närmaste anhöriga till islam

Profeten Muhammed lydde Allahs order och samlade sina fränder från Bani Hashim med en grupp av Bani Al-Muttalib Ibn Abd Manaf. Mötet samlade fyrtiofem personer.

Abu Lahab tog genast initiativet och gick till Profeten med orden: ”Dessa är dina farbröder och dina kusiner, tala om saken, men först måste du veta att dina anhöriga inte har möjlighet att strida mot alla araber. Tänk på att dina släktingar kommer att vara tillräckligt stöd. Om du följer deras traditioner, kommer det att vara lättare för dem att möta andra Quraish klaner allierade med andra araber. Sanningen är att jag aldrig hört talas om någon som har orsakat mer skada till sina släktingar än du.”

Efter att han hörde dessa ord var Allahs budbärare tyst under detta möte.

Senare bjöd han dem till ett annat möte. Sedan reste han sig och sa några få ord: ”Prisad vare Allah, jag söker Hans hjälp, jag tror på Honom, jag anförtro mig åt Honom och jag bevittnar att ingen ska dyrkas utom Han och Han har ingen partner. Den som vägleder ska aldrig ljuga för sitt folk. Jag svär vid Allah, den som ska dyrkas, att jag har skickats som budbärare till dig i synnerhet och mänskligheten i allmänhet. Jag svär vid Allah att ni skall dö som när ni sover, och återuppstå när ni vaknar. Ni kommer alla att stå till svars för era handlingar. Och ni kommer att leva för evigt i helvetet eller i trädgården (Paradiset).”

Abu Talib sade: ”Vi älskar att hjälpa dig, jag accepterar ditt råd och tro på dina ord. Dessa är dina släktingar du sammankallade och jag är en av dem, den som snabbaste går dig till mötes. Gör vad du har blivit befalld. Jag kommer att skydda och försvara dig men jag kan inte överge ’Abdul-Muttalibs (mina förfäders) religion.”

Sedan sade Abu Lahab till Abu Talib: ”Jag svär vid Allah att detta är en dålig sak. Vi måste stoppa honom innan de andra gör det.” Men Abu Talib svarade: ”Jag svär vid Allah att jag ska skydda honom tills min död.” (1)

 

På berget Safa

Efter att Allahs sändebud hade säkerställd Abu Talibs skydd när han kallade folk att dyrka Allah, stod han på berget Safa och började kalla och bjuda in folk till monoteismen (Tawhid), för att dyrka endast Allah, tro på Hans budskap och Uppståndelsens dag. Bukhari rapporterade en del av historien berättad av Ibn Abbas. Han säger: ”När följande verser uppenbarades:

Och varna dem som står dig närmast [för Guds straff] (26:214).

Allahs budbärare gick upp till Safa berg och började kalla ”Bani Fihr! Bani ’Adi!” (2) Många människor samlades och de som inte kunde skicka någon. Abu Lahab var också närvarande. Profeten sade: ”Om jag säger att det finns en armé i dalen bakom berget som planerar anfalla er, skulle ni tro mig.” De sade: ”Självklart eftersom du alltid säger sanningen.” Han sa, ”Jag varnar er om ett strängt straff.” Då sade plötsligt Abu Lahab: ”Fan ta dig! Är detta vad vi har blivit kallat till?” Omedelbart efter det uppenbarades följande verser. (3):

MÅTTE Abu Lahab förgås! Ja, måtte han [hel och hållen] förgås! Vad hjälper honom [nu] hans rikedomar och allt vad han har förvärvat Han skall brinna i en Eld som blossar högt, och hans hustru, alltid på språng med illvilligt skvaller och förtal, skall bära ett tvinnat rep om sin hals. (111:1-5).

Muslim i hans Saheeh, rapporterade en del av historien berättad av Abu Hurairah som sa: ”När följande verser uppenbarades:

Och varna dem som står dig närmast [för Guds straff] (26:214).

Allahs budbärare samlade Quraish folk och efter att de kom till mötet han uppmanade dem och genom att hänvisa till vissa stammar, sade han: ”O Quraish, rädda er från Helvetets eld, O folk från Bani Ka’b, rädda er från elden, O Fatimah, dotter till Muhammad, rädda dig från elden, eftersom jag inte kan skydda er mot Allah i något annat än att hålla släktskapsbanden med er.” (4)

Det var uppenbart i denna inbjudan att tro på Budskapet utgjorde hörnstenen i en framtida relation mellan honom och dem, och att släktskapsbanden på vilket baserades det arabiska livet, hade upphört att vara relevant i ljuset av det gudomliga ultimatum.

 

Att förkunna sanningen och hedningarnas reaktion

Profetens röst hördes i Mecka tills följande vers uppenbarades:

Förkunna därför allt som du blir befalld [att förkunna] och håll dig borta från dem som sätter medhjälpare vid Guds sida. (15:94)

Efter detta Allahs budbärare började predika och kalla till islam i avgudadyrkarnas möten och församlingar. Han reciterade Allahs Bok och sade samma sak som tidigare sändebud till sitt folk.

”Dyrka Gud, mitt folk – ni har ingen annan gud än Honom! (7:59)

Sedan började han att tillbe och prisa Allah öppet framför sitt folk, han bad högt på gården i Ka’bah mitt på dagen. Sen började han att avslöja de vidskepliga hedniska metoder, han avslöjade deras verkliga misstag, han gav konkreta bevis om att avgudadyrkan på alla områden även om det används för att närma sig Allah genom det är en absolut lögn.

Detta resulterade i accepterande av kallelse till Allahs religion ökade bland människorna. Detta förde med sig fiendskap mellan de som blivit muslimer och deras hedniska anhöriga, vilket ledde till att Quraish stammen var missnöjd med vad som hände.

 

En rådgivande församling för att förhindra att pilgrimerna svarade på Muhammeds kallelse

Under dessa dagar hade Quraish en allvarlig källa till oro, förkunnelsen av den islamiska kallelse var några månader gammal när den närmade sig tiden för pilgrimsfärden. Quraish visste att de arabiska delegationerna skulle komma snart. Då kom de överens om att det var nödvändigt att göra något för att hindra de arabiska pilgrimer att närma sig den nya tron som Muhammed predikade. De gick till Al-Walid ibn Al-Mugheerah för att diskutera frågan. Al-Walid uppmanade dem att enas om ett beslut som alla godkännande. Men det fanns meningsskiljaktigheter mellan dem. Några föreslog att Muhammed var en spåman, men gav upp eftersom hans predikningar inte gjordes med ord som användas av spåmän. Andra föreslog att anklaga honom för att vara besatt, men det bordlades eftersom det inte fanns någon antydan om ett speciellt sinnestillstånd som avslöjade det. Andra sade, ”Varför anklagar vi inte honom för att vara bara en poet?”. De misslyckades också med att komma överens, eftersom hans ord inte var av dem som används av poeterna. Ett fjärde förslag var att anklaga honom för att vara en trollkarl. Men detta ogillades av Al-Walid som hävdade att han aldrig hade varit känd för att utöva trolldom, och medgav att de ord han reciterade lämnade kvar en söt smak i sinnet och hjärtat. Han fann dock att det mest lämpliga för att skada Muhammed var att anklaga honom för trolldom. Mötet enades om att använda denna påstående och sprida denna uppfattning om att han var en kraftfull och kunnig trollkarl eftersom hans teknik kunde dela sonen från sin far, en man från sin broder, hustrun från sin man och folk från sin klan. (5)

Det är anmärkningsvärt att betona att Allah uppenbarade sexton verser om Al-Walid och hans listiga metod som skulle användas för att manipulera de människor som skulle delta i pilgrimsfärden i Mecka. Allah sade:

Han tänker skarpt och överväger [hur han skall angripa dessa budskap] – måtte han förgås för dessa tankar, ja, måtte han förgås för dessa [onda] tankar. Så ser han sig omkring, rynkar pannan och antar en bister uppsyn. Till sist vänder han sig bort med överlägsen min och säger: ”Det är bara vältalighet som bländar [åhöraren, ord] hämtade från [gamla sagor]; människors ord och ingenting annat!” (74:18-25) (6)

Trots komplotten, besökte Allahs budbärare människorna under pilgrimsfärden, han följd dem till deras läger ’Ukaz, Dhul-Majaz Majanah och uppmanade dem att dyrka endast Allah. Abu Lahab följde efter profeten och ropade ”Lyssna inte på honom eftersom han är en lögnare och en avfälling.” Men Muhammed sänt chockvågor med sin predikan och några accepterade hans inbjudan till islam. (7)

 

Anteckningar

  1. Al-Kamil av Ibn Al-Atheer 1/584, 585.
  2. Två Quraish klaner
  3. Sahih Bukhari, 2/702, Sahih Muslim, 1/114.
  4. Sahih Muslim 1/114, Sahih Bukhari, 1/385, 2/702.
  5. Ibn Hisham, 1/271.
  6. Ibn Hisham, 1/271.
  7. Detta rapporteras av Ahmad i hans Musnad, 3/492, 4/34. Man kan också läsa Al Bidaia uan Nihaia 5/75, och Kanz al-’Umal 12/449, 450.