Iahia ibn Said Al Andalusi

Historien om Saudiarabien

Denna artikel är historisk, inte politisk, så vi kommer att diskutera det med den största möjliga vetenskapliga precision även om detta är en avgörande fråga i dag i Mellanösterns geopolitik.

Efter Unionens och Progress Kommittés diktatur och kontrarevolutionen störtades kalifatet bokstavligen ner i kaos. Om det brittiska imperiet inte hade ingripit för att säkra sina intressen i den arabiska halvön, hade sultanen förmodligen blivit avsatt och ersatt av en mer kompetent ledare, och även om Osmanli dynastin hade lämnat makten skulle kalifatet överleva dock var britterna extremt intresserad av en uppdelning av imperiet som hade hotat att liera sig med det andra riket för at bli ett maktblock emot Londons bank intressen, naturligtvis, hade nu Kaiser abdikerat och Weimarrepubliken var ingen match för den brittiska kronan. Men kalifatet hade redan tidigare visat en stor och snabb förmåga att återhämta sig från en kris.

För Londons strateger var ”brohuvudet” för en offensiv som skulle göra slut på det muslimska imperiet makt i Mellanöstern inte längre i Kairo, men den arabiska halvön, där araberna kämpade mot turkarna och mot varandra. Det bästa alternativ för den brittiska regeringen var att ”skapa” en vinnare som passade deras intresse.

Paradoxalt nog skulle det döljas till varje pris att den nya Mellanöstern skulle bli ett gytter av små koloniserade riken, ingenting bättre då än att förlita sig på förvrängning av religionen och att få den nya pro-brittiska regeringen se ut som islams försvarare, beskyddare av heliga platser . Naturligtvis fanns det ett problem, Mecka var i händerna på Hashemiterna, sunnitiska ättlingar till profeten och för stark anhängare av en verkligt islamisk stat för britternas smak. Men sedan mitten av 1700-talet, Saud huset och hans sekt baserad på en förenklad islam och en omtolkning av Koranen som använde verserna som hänvisar till icke-troende mot alla som inte är wahabi muslimer, kämpade för att nå herravälde över Hashemiterna, Rashiditerna och andra rivaler samt, naturligtvis, ottomanerna själva.

För London stod det klart att huset Saud var den perfekta partnern eller snarare den bästa vårdnadshavaren för deras intresse i öst. Med stor brittiskt stöd i 1920 och 1930, erövrade Saud hela halvön. År 1927 erkände Storbritannien självständighet hos det nya riket de själva hade skapat, och 1932 konungariket Hijjaz och Najd blev Saudiarabien. Trots sin låga initiala styrka, hade Saud från sin synvinkel en mäktig allierad och denne allierade, Storbritannien, hade nu en genuin vasall rike i Arabien.

Det är intressant att notera att familjen Saud aldrig förnekade sin underkastelse till britterna, i en mycket intressant källa publicerade i Saudiarabien, boken ”Friends Forever” visas en serie fotografier av Saud familjen med brittiska diplomater i landet. Detta kan verka obegripligt, om man inte tittar samtidigt på skriften ”Kitab At Tawhid”, skriven av britterna och sedan undertecknad av Mohammad ibn Abdul Wahab, enligt bekännelse av den engelska agenten Hempher, där man demoniserade det ottomanska kalifatet och gjorde den till fiende, inte våra till Saud familjen men också till Islam. En idé som underkuvade halvöns krigiska beduiner och med brittiska vapen skickades till krig mot turkarna, Hashemiterna och alla som motsatte sig familjen Saud, som nu var trogen väktare av de brittiska intressena.

Så föddes Saudiarabien, en kombination av brittisk kolonialism och förvrängningen av Allahs Bok.

När oljan upptäcktes år 1938, blev regimen rik och legitimerade genom pengars kraft. Det som tidigare hade uppnåtts genom att reformera Islam kunde nu göras med pengar. Naturligtvis, analfabet beduiner, som är över 90 % av befolkningen behövde inte det, så Saud familjen ägnade sig att bygga sin tusen och en natt fantasi rike, samtidigt som de var lojala mot dem som hade slungat dem till framgång, de britterna och senare deras efterträdare, USA.

Den numeriska underlägsenhet, år 2012 är wahabi knappast en procent av muslimerna, löstes med pengar, man byggde enorma lyxiga byggnader, och täckte sina kläder av guld. Saud familjen introducera sig själv nu som Islams ”myndighet”. Eftersom det inte fanns några lärda (ulama) eller kulturell arbete och inte heller egen visdom, delade de flitigt dollar här och där. Det viktiga var inte bakgården, men en bländande fasad.

Således mångas tro köptes lätt, och Saud familjen fortsätter idag med att försöka expandera sin idé om en reformerad islam i hela världen, en islam reducerad till en ritual, mycket fördelaktig för västvärlden, eftersom den troende kommer at ägna sig åt att enbart diskutera var han ska placera sina händer under bönen men inte om hans grannes situation, och lämna honom som ett lätt byte för kolonialmakten, den brittiska planen har fullgjorts.