Vilken arab eller hoppfull muslim som helst har rätt att fråga sig om vilken framtid som väntar Irak. Detta land ligger i hjärtat av två världar, den arabiska och den muslimska. Irak är en balanserande balsam för regionen. Kanske vår käre brors Abdel Halim Qandils artikel ”I väntan på den irakiska revolutionen” som publicerades i tidningen Al Quds Al Arabi (111107) är ett bra exempel på vad som oroar miljontals arabiska och muslimska hjärtan när det gäller Irak.

Jag vill först börja med att salutera uppvaknandets pionjärer, de som har förespråkat för förändring, revolutionärer bland vilka finns utan tvekan brodern Qandil, för att sedan berätta en mycket viktig realitet: den irakiska folklig revolution har redan börjat, den står inte och väntar. Den satte igång sina motorer i slutet av 2010. Men det var den 25 februari när revolutionen äntligen tog fart. Barn från 16 av Iraks 18 provinserna gick ut och för att demonstrera och kräva sin rätt att leva i frihet och fred under den så kallade Start fredag. Från och med då har fredagarna blivit ett tillfälle för att fortsätta och förnya sig. Bland de mest anmärkningsvärda händelserna är Martyrernas fredag (110403), Heders vårs fredag (110401), Nationell enighets fredag (110422) och den senaste fredag, den 4 november som hade parollen ”Ja till Iraks enighet, nej till autonomierna.”

Det är sant att dessa demonstrationer har varit förföljd av eld och svärd. Den första fredagen dog 25 martyrer och många av våra barn greps helt ostraffat. Mord har också inträffat i skuggan av aktivisterna. Resten har hotats att regeringens säkerhetsstyrkor och milisgrupperna som står under dess kontroll. Denna revolution har inte haft samma tur som den tunisiska, egyptiska eller andra av att vara en prioritet för media.

Detta har flera förklaringar, och en av de viktigaste är att den irakiska regimen inte är en självständig regim när den förtycker utan den är en del av den mekanism vars ursprung finns i den amerikanska ockupationen som ger sitt stöd med all sin kraft som supermakt, och som alla vet förutom sin armé och sina vapen har en stor inverkan på stater och organisationer förutom att kontrollerar media runt om i världen.

Trots allt, revolutionens eld har inte släckts, man har inte släckt dess värme som idag är jämförbar med några brinnande glöd under askan. Vi måste komma ihåg att med USA:s tillbakadragande, som inte är obetydlig trots tvivel om dess sanningshalt, kommer Irak att gå in på alla nivåer i en ny dynamik. Styrkeförhållandena kommer att vara annorlunda och det irakiska folket kommer att ha en större utmaning för att konfrontera den nuvarande styrande regimen som kommer söka fullt skydd i grannlandet Iran, som verkar, vilket vi djupt beklagar, inte haft nog med alla rättigheter man har tagit ifrån irakierna under åren av ockupation, eller den makt och inflytande man har uppnått på marken. Iran är redo att fylla ut eventuella luckor som kan uppstå i Irak. På denna punkt är det viktigt att den arabiska världen ger sitt stöd till denna folkliga rörelse och hjälpa dem att förbättra dess fredliga aktiviteter för att bemöta den mest repressiva regeringen i Iraks historia.

När det gäller Qandils förslag om enighet mellan fraktioner inom motståndet, och efter att ha gå igenom alla namn och parametrar som den refererar till, tror jag att vi inte behöver oro oss eftersom de flesta inom motståndet i Irak är överens om hur Iraks framtid bör vara. Skillnaderna är triviala i denna mening, den kan reduceras till några detaljer. Detta är resultatet av åtgärder som vidtagits av den Muslimska Ulemas Förening och andra patriotiska krafter som avvisar ockupationen och dess politiska projekt. Just nu är detta viktigt.

När araberna blir medvetna om vikten av att hjälpa Irak i detta skede och stödja deras sak, kommer det att sätta igång en rad förändringar i den irakiska verkligheten, förändringar vi strävar efter, precis som Qandil och andra entusiastiska vänner i de arabiska och muslimska nationer hoppas på avseende motståndets formella enighet när man uppnått en överenskommelse om innehållet. Då kommer vi att börja arbetet med att bygga alla institutioner genom val, precis som Qandil föreslår, och så kommer vi att kunna börja utarbeta den nya författningen för en fri och pluralistisk Irak som kommer att ersätta den amerikanska ockupationens konstitution. Det kommer också att påbörjas arbetet med att skriva om allt som behövs för att återuppbygga landet och göra folket lycklig.

Den fredliga folkliga mobiliseringen kommer att vara ryggraden i nästa steg i Irak för att nå denna framgång. Patriotiska krafter, det irakiska motståndet bland de, kommer att anpassa sig för att stödja denna rörelse tills vi uppnår alla dessa hedervärda mål. Med Guds vilja, denna dag är nära.

Harez al Dari är generalsekreterare för Muslimska Ulemas Förening i Irak.