EFE-Rabat – Diario de Cadiz
Den muslimska fastemånaden Ramadan i år sammanfaller med de olympiska spelen, och muslimska idrottsmän står inför dilemmat att vara trogen sin religion eller deras flagg, eller fasta eller inte fasta under tävlingen. Ramadan är en av pelarna i Islam, under de 30 dagar den varar får muslimer inte äta, dricka (eller ha sex) mellan gryning och solnedgång, vilket kan vara ödesdigert fören idrottsmans prestation, framför allt när Ramadan, som i år, infaller mitt under sommaren.
Men Gud är nådig och barmhärtig, som Koranen säger, eller åtminstone dess tolkare på jorden, som Ulema (de religiösa lärda) i islamiska länder som har undantagit de tävlande från fastans avhållsamhet på villkor att när de olympiska spelen är slut får de fasta alla dagar de missade.
I Marocko var det marockanska Cykling Federation som för mer än två månader sedan officiellt begärde Ulema kommissionen om att undanta idrottarna, beslut som tog veckor för att komma överens om en fatwa (påbud) och som äntligen gett sitt tillstånd till idrottarna om att äta och dricka under tävlingen, även om detta tillstånd måste först godkännas av kung Mohamed VI, enligt kommissionen.
Det samma gjorde den egyptiska olympiska kommittén, som träffade landets mufti, Ali Gomaa för att ansöka om ett undantagande, och som senare gav sitt godkännande med hänvisning till att de inte kunde utföra hårt fysiskt träning om de fastar. I Saudiarabien, ett av de mest konservativa länder i religiösa frågor, är paradoxalt nog dess olympiska kommitté ganska liberal och dess chef, Khaled al-Dakhil sade att det är upp till varje idrottare att besluta om de ska fasta eller inte, men jag personligen tror att alla idrottare i London är resande och som sådan, undantar Islam dem från fastan.
Även i Jordanien, olympiska kommittén också har gett frihet till sina medlemmar, och en talesman sade att deras idrottare kan följa de olika fatwa utfärdade av de prestigefyllda shejker och panislamiska institutioner som i det förflutna har visat nästan systematiskt tolerans när det gäller idrottstävlingar. I den meningen har Al Azhars Akademi för forskning i Kairo, som har en stort inflytande i andliga frågor över en stor del av sunniislam, klargjorde flera gånger dess tolerans i fall med idrottare som ber att undantas från fastan.
”Sport har blivit ett jobb där människor specialisera sig och för vilket de får en lön. Om detta arbete blir svårare på grund av fastan, då är det tillåtet att bryta den” resonerar Sheikh Abdelmoti Bayumi. Trots allt detta är ulema och muftis synpunkter inte strikt bindande, och varje idrottare får avgöra om han/hon lyssnar på de muslimska lärda eller väljer istället att tävla fastande. Eftersom fastan är så djupt rotad bland muslimer att även bland de som undantas (sjuka, gravida kvinnor) finns många som följer till punkt och prick och lyssnar inte till läkarnas rekommendationer och själva Koranens anda.
