Imam Muslim
Abdul Hussain Muslim bin a-Hajjaj al Nisapuri föddes år 204 e.H, men de källor som finns till hands ger ingen information om hans förfäder eller familj och barndom. Han måste ha studerat Koranen, arabisk litteratur och grammatik, innan han började studera hadither, så som brukligt var på den tiden. Det enda vi vet är att han började sina studier av hadither når han var 15 år. Imam Muslim reste flera gånger till alla viktiga centra där man studerade hadither. Hans första resa var förmodligen till Mecka, för Hajj, år 220 och under denna resa lärde han sig hadither av Qannabi och andra lärda. Efter denna resa återvände han hem. Hans viktigaste resa företog han år 230 e.H till Iraq, Hijaz, Syrien och Egypten. Hans sist resa till Bagdad ägde rum år 259 e.H.
Muslims lärare
Muslim gick i lära hos ett hundratal lärda, de viktigaste av dessa var Zuhair Bin Harb, Said Bin Mansur, Abd bin Humaid, Dhuhali. Al-Bukhari, Ibn Main och Ibn Abi Shaiba.
Muslims elever
Muslim hade hundratal elever, bland dessa var Tirmidhi, Ibn Abu Hatim Razi och Ibn Khuzaimah.
Muslim och Bukhari
Muslim använde och drog nytta av Sahih al Bukhari och hans egna verk har influerats av Bukharis metodik. När Bukhari kom till Nisapur, kom Muslim till honom för att lära sig av honom och för att hälsa honom. Ahmad bin Abdul beskriver ett av dessa tillfällen då Bukhari och Muslim möttes enligt följande: Muslim kom till Bukhari och kysste hans panna och sade ”låt mig kyssa dina fötter, du mästare av Muhaddithin och Hadithernas doktor”.
Bukhari och Dhuhali hade en teologisk tvist, vilket hade lett till att Dhuhali bad sina elever att inte gå till Bukharis lektioner och de flesta gjorde så som Dhuhali ville. Efter ett tag fick han höra att Muslim brukade delta i Bukharis lektioner och då gjorde Dhuhali klart för sina studenter att de som gick på Bukharis lektioner skulle inte komma till hans lektioner. Trots att Dhuhali inte hade nämnt Muslim, gick Muslim hem och samlade alla sina anteckningar som han hade gjort under Dhuhalis lektioner och sände dem med bud till Dhuhali.
Muslims verk
Muslim skrev flera verk, bland dessa: Al Asmawa al-Kuna, Ifrad ash-Shamiyin, Al-Aqran. Al-Intifa bi Julud as Siba, aulad As-Shahabah. Awham al Muhaddithin, Al-Tarikh, At-Tamuiz, Al-Jami, Hadith Amr bin Shuaib, rijal Urwah, Sawalatuh Ahmad bin Hanbal, Tabaqat, Al Ilal, Al Mukhadramin, Al-Mussnad Al-Kabir, Mashaikh ath-Thauri, Mushaikh Shubah, Mashaikh Malik, Al-wuhdan, As-Sahih al-Masnad.
Enligt uppgifter från Ibrahim bin Muhammad bin Sufyan, samlade Imam Muslim tre böcker av Musnadat:
- Musnad som var enbart Sahih, starka hadither.
- Musnad som innehåller vissa svaga hadither.
- Musnad som innehåller även svaga återberättare av hadither.
Muslims viktigaste arbete är Sahih, eller Al Musnad as-Sahih, al-Mukhtasar min as-Sunnan.
Muslim tog ingen hänsyn till hadithernas juridiska innehåll och härledningar, han nämnde inte ens de stycken som lades till senare. Den största uppmärksamheten gavs till mutaabat och shawahid. Muslims Sahih kommer näst efter Bukharis Sahih och den har inspirerat många kommentatorer. Muslim verkar ha visat sitt verk till Abu Zurah, och närhelst han fann något att kritisera tog Muslim helt enkelt bort den hadith som Abu Zurah kritiserade. Muslim ville inte skriva en hadithsamling enbart enligt sina egna kriterier, utan han tog bara de hadither som var godkända av andra lärda.
Många lärda har kommenterat Sahih Muslim. Den viktigaste kommentatorn är Imam An Nawawis var kommentar kallat Al minjaj fi Sharh Sahih Muslim bin Hajjaj, har publicerats i flera versioner.
Antalet hadither i Sahih Muslim
Enligt en beräkning av Muhammad Fuwad Abdul Baqi, innehåller Sahih Muslim 3033 hadither. Hans räknemetod vasers inte på isnad system, utan på vilka ämnesområden som behandlas i haditherna i Sahih Muslim. Som vi vet är det brukligt att antalet hadither i hadithsamlingar beräknas efter musnad. Om haditherna i Sahih Muslim skulle beräknas efter isnad (berättarkedja) skulle deras antal säkert fördubblas.
