Richard Falk – Middle East Eye

 

Under de nästan 80 år som FN har funnits, har aldrig en sådan rad lagorienterade tillvägagångssätt i internationella tribunaler vidtagits i försök, hittills meningslösa, att stoppa ett folkmord, som fortsätter att härja livet för 2,3 miljoner palestinier i Gaza.

Inte bara har Internationella domstolen (ICJ) utfärdat tre interimistiska order sedan januari som kräver att Israel stoppar sitt ”troliga folkmord”, utan staten har också fått order om att sluta störa leveransen av nödhjälp till svältande palestinier.

Även under denna period rekommenderade chefsåklagaren för Internationella brottmålsdomstolen (ICC), Karim Khan, arresteringsorder mot israeliska och Hamas-ledare.

Detta uppsving i internationell rättslig verksamhet kommer mitt i frustration hos FN över misslyckade försök att införa en vapenvila, eftersom israelisk krigföring leder till allt mer osäkra förhållanden i Gaza. USA har använt sitt veto i FN:s säkerhetsråd för att skydda sin kriminella allierade från FN:s påtryckningar.

Israel har reagerat på den senaste utvecklingen med raseri och trots och åtnjutit USA:s stöd mer diskret uttryckt.

Israels premiärminister Benjamin Netanyahu har upprepade gånger hävdat att i ljuset av Förintelsen kan Israel aldrig anklagas för brottet folkmord, att Israel sedan den 7 oktober har utövat sin rätt till självförsvar mot en terroristattack från Hamas, och att de föreslagna arresteringsorderna från ICC, om de utfärdas, skulle undergräva demokratiernas förmåga att försvara sig i framtiden.

Han har till och med, med viss framgång, uppmanat den amerikanska regeringen och andra nationer som stödjer Israel att utöva påtryckningar på ICC för att avslå åklagarens begäran.

 

Maximera trycket

Mitt i all denna juridiska kontrovers blir det uppenbart att Israel bryr sig djupt om att bli kriminellt stämplad av dessa domstolar som det hånar som att de inte har någon behörighet att ta emot klagomål om sitt beteende.

Denna uppenbara motsägelse tyder på att Israel inser att dess vägran att följa besluten från dessa internationella tribunaler inte kommer att radera deras inflytande i det civila samhället, vilket gör det viktigt att maximera trycket för att motverka sådana ICJ/ICC-bedömningar av Israels påstådda kriminella beteende i Gaza, särskilt när det gäller folkmord, brotten av alla brott.

Mot denna bakgrund har Geneva International Peace Research Institute (GIPRI) lagt till ytterligare en dimension av juridisk komplexitet och uppmanade ICC i slutet av förra månaden att utreda Europeiska kommissionens ordförande Ursula von der Leyen för påstådd ”medverkan till krigsförbrytelser”. och folkmord begått av Israel”.

Romstadgan från 2002, som anger det fördragsramverk som formar ICC:s arbete, ger icke-statliga organisationer och individer en rätt enligt artikel 15 att komma med bevis om brottslighet till åklagarens kännedom, som kan avgöra om den erbjudna bevisningen är tillräcklig tvingande att motivera en utredning.

Till skillnad från ICJ – som sysslar med att lösa rättsliga tvister mellan suveräna stater, som fungerar som FN:s rättsliga arm – har ICC befogenhet att utreda, arrestera, anklaga, åtala och straffa individer som befunnits skyldiga av en panel av domare i en internationell brottslighet.

Alla FN-medlemmar är automatiskt parter i den stadga som styr ICJ, medan stater måste agera jakande för att bli parter i ICC och är inte skyldiga att göra det – även om 124 stater har gjort det, inklusive demokratierna i Västeuropa och Palestina (behandlas som stat för detta ändamål).

Av relevans är det faktum att varken Israel eller USA har blivit parter i Romstadgan, inte heller Ryssland, Kina, Indien och några andra. USA tvekade ändå inte när det gällde att driva ICC att åtala Rysslands president Vladimir Putin efter invasionen av Ukraina 2022, samtidigt som de motsatte sig dess tillämplighet på Israel i Gaza-situationen på grund av dess icke-partstatus. (Romstadgan ger ICC befogenhet att agera mot individer som begår brott inom någon av parterna i fördragets territorium, vilket i det här fallet är Palestina.)

 

Medhjälp

GIPRI-initiativet är spännande eftersom det handlar om den relativt försummade frågan om medverkan, eller medhjälp till ett internationellt brott. Denna fråga grundar sig på den rättsliga skyldighet som finns inbyggd i folkmordskonventionen och på Romstadgan, som kriminaliserar medhjälp till brott i strid med internationell humanitär rätt.

Nicaragua inledde ett sådant klagomål vid ICJ mot Tyskland, och sökte ett nödorder för att upphöra med verksamhet som troligtvis kunde anses vara folkmord. Huvudanklagelsen mot Tyskland var att det försåg Israel med militära vapen som var avgörande för Israels folkmordsuppförande.

I april avvisade ICJ Nicaraguas begäran med en röst på 15-1 och sa att omständigheterna inte motiverade en nödbeställning. Men domstolen avvisade också Tysklands ansträngning att få Nicaraguas klagomål om medverkan avvisad, vilket innebär att ICJ i sinom tid kommer att höra argument om fördelarna med det underliggande påståendet från båda sidor och så småningom fatta ett sakligt beslut.

Däremot kom GIPRI-initiativet i form av ett uttalande som lämnades till ICC:s åklagare i maj, godkänt av olika experter på internationell rätt, inklusive mig själv.

GIPRI-uttalandet är också baserat på en teori om kriminell medverkan och medhjälp, men målet är nödvändigtvis en individ, Von der Leyen, snarare än en stat. GIPRI hävdar att EU-kommissionens stöd ”har haft en betydande effekt på Israels begångna och fortsatta brott, inklusive folkmord”.

Detta stöd, konstaterar GIPRI, har bestått av politiskt stöd, militärt material och underlåtenhet att vidta rimliga åtgärder för att förhindra folkmord.

Vad det än blir av GIPRI-initiativet, illustrerar det vidden av ICC:s potential och uppvisar ett försök från det civila samhället att åberopa internationell rätt, med tanke på FN:s eller det mellanstatliga systemets misslyckande med att förhindra och bestraffa ett sådant öppet folkmord.

Tillsammans med sådana solidaritetsåtgärder som kampanjen för bojkott, avyttring och sanktioner (BDS) och universitetsprotester, särskilt i USA, visar det civila samhället sig vara en politisk aktör som även Israel förstår att det inte kan ignorera om det har något hopp om att undvika långvarig pariastatus.

Hur ICC än reagerar på detta GIPRI-initiativ är det ytterligare ett tecken på att civilsamhället håller på att bli en politisk aktör på den globala scenen.

 

 

Originaltext: Civil ICC case against Ursula von der Leyen raises stakes on genocide complicity