Abdel-latif Bilal Ibn Samar – Webislam

Turisten och moskén (Kapitel 1) 

Turisten ville se, se, se … Samtidigt tycktes han inte lita på sin förmåga att hålla kvar det i minnet och ville fotografera allt. Från sida till sida, han såg utan att se. Han kom till moskén, vars dörrar hade stängts för tio minuter sedan av ansvarige för platsen. Turisten sköt glatt sin kamera, källan, minareten, dörren, kupolen … Sedan kom en av dem som satt nära dörren, fortfarande med smaken av resterna av den senaste salat och frågade:

– Fåt jag komma in?

– Ja, om en halvtimme kommer de att öppna igen till bönen.

– Nej, men jag är inte en muslim.

– Varför vill du då komma in?

– Jag vill se …

– Där inne finns det ingenting att se.

– Varför? Det är ett tempel, jag skulle vilja besöka det. Se dess målningar, dekoration …

– Där inne finns det ingenting att se, upprepade muslimen.

När han så att turisten stod kvar med lite lust att bli övertygad, stirrade muslimen på honom och frågade:

– Är du medveten om din kropp?

Turisten, förbryllad, höjde på ögonbrynen. För ett ögonblick det enda ljud man hörde var ljudet av vatten.

– Du måste förstå, sade muslimen, det handlar inte att komma in i moskén, men att moskén kommer in i dig.

– Och hur ska jag lyckas med det om jag inte blir insläpp?

– En dag, om Gud vill, kommer du att förstå det. Och den dagen kommer du att redan inne.

– Verkligen?

– Och vet du vad det roliga är? Väl inne kommer du inte att känna inget behov av att bli distraherad av inredningen eftersom du kommer att ha gjutits med den. Och du kommer att falla ner i prostration.