Behandla julen med respekt

Abdul Malik Mujahid – Soundvision

 

Julen är en årlig kristen religiös högtid till minne av profeten Jesu födelse, frid vare med honom. För många muslimer som inte ens firar profeten Muhammeds födelsedag, frid vare med honom, blir det en fråga om vilken ståndpunkt de ska ta.

Det har förekommit ett antal legitim kritik mot högtiden från muslimer och icke-muslimer utifrån teologiska och kulturella överväganden. Detta kan dock inte användas för att bortse från denna högtid som bara en övning i t.ex. forntida hedniska sedvänjor eller överdriven konsumtion. Muslimer måste komma ihåg att för praktiserande kristna handlar julen verkligen om Jesus.

Profeten Muhammed, frid vare med honom, var så tillmötesgående mot kristna att enligt de två tidigaste islamiska historikerna, Ibn e Saad och Ibn Hisham, tillät profeten till och med en delegation av 60 bysantinska kristna från Najran i Jemen att tillbe i sin egen moské i Medina. Under ledning av sin biskop (Usquf) hade de kommit för att diskutera ett antal frågor med honom. När tiden för deras bön kom bad de profetens tillåtelse att utföra detta i moskén. Han svarade, ”utför din tjänst här i moskén. Det är en plats helgad åt Gud.”

Gud förväntar sig att vi ska hålla oss borta från att håna andras religiösa övertygelser, oavsett hur mycket vi inte håller med dem. Han säger i Koranen: Men förolämpa inte dem som de åkallar i Guds ställe. I sin okunnighet kan de vilja hämnas genom att förolämpa Gud. Vi har också låtit [människorna i] alla samfund se sina [dåliga] handlingar i ett fördelaktigt ljus. [Men] till sist skall de vända tillbaka till sin Herre och Han skall låta dem veta vad deras handlingar [var värda]. (Koranen, 6:108).

Vi måste också komma ihåg att även om firandet för många nominella kristna egentligen inte handlar om att delta i religiösa traditioner, är julen en tid för familjer att träffas. I ett antal fall är det den enda tiden på året familjer träffas, antingen för att familjemedlemmar är utspridda i olika delar av landet eller världen, på grund av kommunikations- och relationsproblem, eller för att familjebanden håller på att bli svagare och svagare.

Julen är en bra tid att närma sig sina grannar. Vi bör dock inte glömma att ”närma sig” inte betyder ”predika”. Dawa kan inte göras på ett oförskämt sätt. Allah säger i Koranen: KALLA [människorna, Muhammad] med kloka och goda ord att följa din Herres väg, och lägg fram argumenten på ett måttfullt och försynt sätt; din Herre vet bäst vem det är som avviker från Hans väg och Han vet bäst vem det är som följer Hans ledning. (Koranen, 16:125).

Speciellt, när du har att göra med judar och kristna, säger Allah: Och ge er inte in i diskussioner med efterföljarna av tidigare uppenbarelser annat än på det hövligaste och mest hänsynsfulla sätt – utom med sådana bland dem som vill väcka förargelse – och säg: ”Vi tror på det som har uppenbarats för oss och det som har uppenbarats för er, och vår Gud och er Gud är en och samme Gud och vi underkastar oss Hans vilja.” (Koranen, 29:46).

Detta kanske inte är ett tillfälle att betona skillnaderna lika mycket som det gemensamma för våra övertygelser, om inte någon verkligen frågar dig om dem.

En utgångspunkt för en diskussion om julen skulle kunna vara den islamiska tron på alla böcker uppenbarade av Allah och alla profeter sända av honom. I denna diskussion kunde särskild betoning läggas på profeten Jesus. Icke-muslimer blir ofta förvånade när de upptäcker att muslimer också tror på denna ädla profet och hans stora mor Maria (frid vare med henne).

Kom ihåg att respekt inte betyder kompromisser. Den här artikeln ber dig inte att kompromissa med någonting. Du har religionsfrihet given av Gud att tro på det du tror på. Men i en värld där konflikten ökar bör en muslim vara en brobyggare och en fredsmäklare. Det var på grund av den muslimska utövandet av islamiska ideal om respekt och tolerans som nyckeln till den heligaste kristna helgedomen i Jerusalem, den heliga gravens kyrka, förblir anförtrodd åt en muslimsk familj, som den har varit i över 1400 år.

Detta är de lärdomar som måste dras av de extremister som attackerar kristna under deras gudstjänst och de extremister som bränner moskéer.