Avvisandet av islam, en skugga av extremistiska ideologier

Redaktion

Ökningen av islamofobin och förkastandet av religiösa och etniska minoriteter väcker oro i de muslimska samhällen och
andra sektorer i samhället som direkt eller indirekt känner av skadeverkningarna och ondskan som innebär ett samhälle
fragmenterat av förekomsten av extremistiska ideologier och känslor av social och etnisk överlägsenhet.

Framstegen och synligheten hos högerextrema rörelser och andra grupper som främjar diskriminering och avvisande av
muslimer når en alarmerande dimension, särskilt när vi ser att det inte är en isolerad företeelse som ligger hor
specifika sociala aktörer, utan omfattar flera scenarier inom det offentliga och privata livet och innefattar
individer och grupper med olika status och ursprung.

Hotet är ännu större i den mån dessa ideologier som lagt betoningen på avvisande och förföljelse av muslimer brukar
också kännetecknas av sitt förakt och avvisande av andra religiösa, etniska och sociala minoriteter som är en del av
samhället.

De är rörelser är mer eller mindre starka strukturer som bedriver och hotar alla religiösa uttryck och kulturella
yttringar som skiljer sig från sin, eller som enligt deras mening, strider mot den dominerande kulturens egenheter
och sätt och därför bör de upphöra.

Framväxten av främlingsfientliga och radikala grupper som använder sig av olika medier som verktyg ökar också risken
att utvidga den sociala klyftan och ändra den uppfattning som allmänheten har av dessa minoriteter och deras religiösa
eller kulturella övertygelser, som de varken känner eller delar.

Detta är fallet med Islam i Sverige där det råder en stor okunskap om islams budskap, vars främsta källa är Koranen
och profeten Muhammeds (fvmh) tradition (sunna), och det lilla samhället får veta eller erkänna av just denna tro är
de beskrivningar och tolkningar av dessa grupper, som motiverade av sitt avvisande och förakt och extremistiska
ideologier, sprider partiska bilder i ett försök att skapa en negativ stereotyp av hela muslimska samfundet.

Dessa rörelser får stöd av de stora massmedierna och politiska grupper som blåser upp idéer och attityder fyllda med
hat och förakt förtäckta som åtgärder som ska rätta till de problem invandringen har skapat i Sverige vilket mjukar
upp till det yttre deras islamofobi och mer allmänt, sitt hat till alla minoritetsgrupper. De knyter ihop sin
ideologiska diskurs med den dominerande politiska diskursen, som mitt i den ekonomiska krisen, har blivit dominerande
i den europeiska och demokratiska retoriken mot religiös pluralism och i synnerhet, islam.

I detta scenario, med en fientlig och negativ kontext, blir de muslimska samhällena allt mer förvirrad och osäkra. De
skylls, utan skäl, på allt de onda som drabbar samhället och man hävdar att de är fiender till islam på grund av,
enligt deras skamliga logik, den är oförenligt med yttrandefrihet, religionsfrihet, modernitet, demokrati, friheter
och mänskliga rättigheter.

Men vi svenska muslimer, i överensstämmelse med Islams principer och värderingar, har vi alltid förespråkat ett
budskap om harmoni, integration, dialog, respekt och delaktigt medborgarskap.

Islam har ett budskap som främjar balans, fred, social medvetenhet. Islam kallar oss till jämställdhet, samvetsfrihet,
erkännande och förmanar oss också till utbildning och lärande, att utveckla ett beteende och moral som stödjer
samhälle, samlevnad och respekt för konsensus.

Det finns inget utrymme i islam för våld och övergrepp, samt för diskriminering och hat, inte heller för fanatism.
Islam styrs av förlåtelse och välvilja, rättvisa och jämlikhet, värdighet samt individens fysisk, moralisk och andlig
integritet, oavsett deras tillstånd.

När vi säger att det inte finns något utrymme, menar vi att Islam fördömer alla former av social orättvisa och,
naturligtvis, våld mot kvinnor. Att tillfoga fysisk eller psykisk skada till en annan person är emot Islams principer.

Artikeln som Aftonbladet publicerade i fredags där man berättar de hot och trakasserier som Carolina Moberg Farraj har
utsatts för på grund av sitt inlägg om Jimmy Åkesson, ledare för Sverigedemokraterna, är ett exempel på de nivåer den
apati och accepterande av islamofobin har nått bland de som säger sig inte bara representera men också försvara
demokratin i vårt land, våra politiska partier och representanter.

Yttrandefrihet som annars har blivit en symbol för försvaret av demokrati är inte längre viktig att försvara, inte
när det är muslimer som kränks. Vi förväntar oss inte att någon ur dessa politiska grupper kommer att träda fram och
markera sitt avsky för denna händelse, att stå upp för muslimska medborgares rättigheter ger inga rubriker eller poäng
i dagens samhälle.

Men vi förväntar oss att på samma sätt som Sverigedemokraterna kräver att bli behandlade som ett fullt politisk parti
som sitter i Riksdagen, ska de agera i fråga om respekt för de demokratiska principer och rättigheter som gäller
samtliga medborgare i vårt land. Nu är det upp till Sverigedemokraterna att visa att de är en del av det demokratiska
Sverige.

Vi fördömer allt våld och uppmanar alla att kämpa mot den trångsynthet och hatisk ideologi som gradvis håller på att
växa och förgifta vårt samhälle.