Miriam Mohamed – SoundVision

 

 

Gud har anbefallt människan [att visa] godhet mot sina föräldrar; [hon bör tänka på att] modern har burit sitt barn genom det ena svaghetstillståndet efter det andra, [fött det] och ammat det under två år. Tacka Mig och dina föräldrar [och minns att] Jag är målet för er färd! (Surah Luqman:14)

I islam är det inte bara en rekommenderad handling att hedra sina föräldrar – det är ett gudomligt bud. Våra föräldrar och mor- och farföräldrar är broarna till vårt förflutna, de levande kopplingarna till generationer före oss. Ändå, i dagens snabba värld, förbises eller förloras ofta visdomen, minnena och berättelserna från våra äldre. Ett vackert och meningsfullt sätt att återuppliva denna sunna av kontakt, medkänsla och tacksamhet är att dokumentera deras berättelser genom att skriva dagbok.

 

Bevara deras arv

Allah påminner oss om att livet i denna värld är flyktigt: Varje människa skall smaka döden. (Surah Ali Imran (Imrans ätt) 3:185)

Vår tid med våra föräldrar och mor- och farföräldrar är begränsad. Deras upplevelser – berättelser om utvandring, överlevnad, glädje, svårigheter och triumf – är skatter som väntar på att upptäckas. Att dokumentera deras berättelser medan de fortfarande är med oss är inte bara en kärlekshandling, utan ett heligt förtroende för generationerna som följer. Föreställ dig ett barnbarn om årtionden som läser sin farfars handskrivna ord och förstår den tro och uthållighet som format deras släktlinje.

 

En bro mellan generationer

Många äldre längtar efter meningsfull kontakt med den yngre generationen. Tyvärr, i takt med att tekniken utvecklas, ökar även bristerna i kommunikation och tid tillsammans. Att skriva dagbok om deras berättelser kan vara ett sätt att sitta, lyssna och dela. Dessa stunder gör att de känner sig sedda, hörda och värderade. När du frågar din mormor om hennes barndom i ett avlägset land, eller din far om hur han memorerade Koranen under en lykta, säger du till dem: ”Ditt liv spelar roll.”

 

Byggande identitet

I det moderna livets jäkt finner många muslimer sig frånkopplade från sina rötter. Att känna till din familjs historia jordar dig. Det bygger uppskattning för de böner, uppoffringar och kamper som fört dig dit du är idag. Att skriva dagbok om dina äldres upplevelser är som att sätta ihop en vacker väv – varje tråd ett ögonblick av historia, smärta, hopp eller triumf.

Som muslimer ligger vår identitet inte bara i vilka vi är nu, utan i vilka som kom före oss. Allah säger: I berättelserna om dessa profeter ligger förvisso lärdomar för människor som har förstånd.  (Surah Yusuf (Josef) 12:111)

Precis som Koranen nedtecknar profeternas och rättfärdiga människors liv för oss att lära av, innehåller din familjs berättelse visdom som kan inspirera framtida generationer.

 

En tidlös uppteckning som inte kan raderas

Minnen bleknar, människor försvinner, men en skriven berättelse består. En dokumenterad historia – oavsett om det är genom handskrivna dagböcker, maskinskrivna intervjuer eller ljudinspelningar – blir en permanent del av din familjs arv. Det är något som ingen kan radera eller ändra. Det är sanning som berättas av dem som levde den.

Genom att föra dagbok skapar du ett arv. Om årtionden kan en ättling läsa om hur deras gammelmormor bakade bröd under Ramadan under krigshärjade tider, eller hur deras farfar gick kilometervis för att besöka moskén. Det här är den typen av berättelser som sår frön av tacksamhet och tro i de ungas hjärtan.

 

Berättandets Sunna

Profeten Mohammed, frid vare med honom, återberättade ofta om livet för dem som levde före oss – profeten Ibrahim, Musa, Yusuf och andra – inte bara som berättelser, utan som lärdomar i motståndskraft, tawakkul (tillit till Allah) och sabr (tålamod). Allah själv valde att inkludera dessa berättelser i Koranen för att lära oss värderingar, bygga vår tro och inspirera till reflektion.

När du bevarar dina föräldrars och morföräldrars berättelser följer du en profetisk tradition. Du förvandlar minnen till speglar – du reflekterar vilka de var och vägleder vilka vi blir.

 

En helig tillit

Att skriva dagbok om våra föräldrars och morföräldrars berättelser är att hedra dem på ett djupt islamiskt sätt. Det är att säga: ”Du spelar roll. Ditt liv kommer inte att glömmas bort. Din berättelse kommer att leva vidare.”

Låt oss sitta med våra äldre. Låt oss ställa frågor, lyssna med öppna hjärtan och skriva ner deras ord. Inte bara för oss själva, utan för våra barn och deras barn efter dem. Det är så vi bygger broar. Det är så vi bevarar tron. Det är så vi hedrar de välsignelser Allah gav oss i form av familj.

Och sänk ödmjukt [ömhetens] vinge över dem och be: ”Herre! När jag var liten vårdade och fostrade de mig [med kärlek]; förbarma Dig [nu] i Din nåd över dem!” (Surah Al-Isra (Den Nattliga Resan) 17:24)

Må Allah tillåta oss att hedra våra äldre i detta liv och återförenas med dem i nästa.

 

 

Författarbiografi: Miriam Mohamed är mamma till sju barn och mormor till två katter! Hon älskar att prova nya saker och lära sig coola fakta. Hon har undervisat i en islamisk skolmiljö, har erfarenhet av att hjälpa barn med särskilda behov och tycker om volontärarbete och vara en del av samhället. Miriam bor i Chicago med sitt vackra blommande körsbärsträd och sin stora familj.