Det finns stunder när man plötsligt blir avklädd av livet, skörhet och hjälplöshet uppstår, allt försvinner och vår värld
är helt tom. Det finns bara en kallt tystnad, full av ångest och oro som påminner oss om och om igen om vår existens
litenhet. Sedan tar rädslan över oss, den förkrymper oss, förslavar oss, skakar oss, avskräcker oss, förlamar oss.

Men det gör ingenting om man upplever dåliga tider. Människans sista frihet, den ultimata friheten, den som ingen eller
ingenting kan ta ifrån oss, är att välja vår inställning under vilka omständigheter som helst. Ytterst definierar människan
sig själv, den begränsar sig inte att enbart existera. Man kan alltid välja vad deras nya tillvaro kommer att bli.

Vad är det som håller oss upp framför något till synes omöjlig att övervinna? Jag är övertygad om att det väsentliga och en
persons frälsning finns i kärleken och genom kärleken.

Kärleken för den vi älskar, för familjen, för våra vänner, för våra arbetsuppgifter, för de behövande, för livet framför
allt, för kunskapen, Guds kärlek för den troende… jag säger ”Guds” eftersom vi vet att vi stöds förlåts och älskas av
Honom utan förbehåll.

I psykiatri, liksom i medicin, råder en platt och materialistisk tänkande. Tills nyligen trodde man att våra hjärnor hade
statiska konstruktioner. Nu visar den senaste forskningen annat. Triangeln kropp-själ-gener är beroende av varandra och
varje del påverkar och är beroende av de andra. Levande organismer är flexibla och kan förvandlas. När vi förändrar våra
tankar, förändrar vi inte bara hjärnans kemi, men själva hjärnans struktur. Gamla neurala kopplingar löses och nya skapas.
Biologin kan svara på sinnens kraft.

En person som hamnar i depression förlorar meningen med sitt liv. Ibland har det handlat om extrem trötthet, andra om en
onormal reaktion på händelser i livet. Vid andra tillfällen finns bakom en hjärn- och genetisk sjukdom. Och ibland en
negativ personlighet som uppfattar verkligheten på ett extremt sätt.

Andlig praktiken kan leda till att läka depressiva attityder positionen och acceptera sjukdomen. Självklart ökar psyko
stimulantia endorfinerna. Men kärlek, promenader, solen, skönhet eller erfarenhet av det heliga ger en större ökning.

Varje kris är en tid av möjligheter till förändring. För att kunna reflektera, meditera och försöka hitta det dolda
budskap som ger oss liv i denna situation.

Vi måste alltid fråga oss själva om vi kan lära sig något positivt av denna situation, som kan få oss att växa som person,
vad skulle det vara?

Andlighet är inte en genväg. Den eliminerar inte depressionen. Men den kan hjälpa oss att ta itu med det och vår attityd.
Eftersom sann andlighet är att våga resa genom vårt inre jag och låta oss ”komma närmare” precis där. I detta så intima
ställe där vi har krympt.

Anmärkning

Mercedes Nasarre är författare till En psykiatriker ber (ECLESALIA, 120207, Pyrenéerna Förlag)