6. För de ödmjuka (inför Gud) både män och kvinnor

Ödmjukhet är ett ord som beskrivs som en dygd och som består i att veta sina begränsningar och svagheter och arbeta enligt
denna kunskap, orden innefattar också underkastelse och acceptans, som en följd av detta endast den ödmjuke underkastar sig
sin Skapare.

Ödmjukhet innebär att erkänna Gud och Universum Upprätthållarens majestät och vår absolut beroende av honom. Ödmjukhet får
med sig anspråkslöshet och vänlighet och generositet. Att vara ödmjuk är att komma ihåg att du inte äger något och ingenting
är ditt. Det innebär att behandla alla levande varelser med vänlighet, medkänsla och respekt. Du vet att ”du är fattig inför
Gud som äger all rikedom.” Det är att inse att ens liv, ens familj, nära och kära och alla ägodelar tillhör Gud, eftersom
jag har ingenting jag är bara kalifen, Guds representant och förvaltare, som kommer att hållas ansvarig för alla skatter
man har fått att förvalta, liv, familjen, skapelse, mm.

Ödmjukhet är insikten om att:

Jag äger ingenting eftersom allt hör till Allah.
Jag vet ingenting eftersom Allah är den vise.
Jag skapar ingenting, bara Allah är den enda skapare.
Jag finns inte, bara Gud finns, jag är bara en återspegling av Hans bild.

7. De som ger med öppenhet och ärlighet (Både män och kvinnor)

Välgörenhet är en av de tre teologiska dygderna (i kristendomen) som innebär att ”älska Gud över allting och vår nästa som
oss själva.” Den säger också att den är motsatsen till avund och girighet och är egenskaper som tillhör nafs ammara (djurens
själ) eller ego. Den också innebär att vara andlig solidarisk med andras lidande, bland annat.

Om ingenting tillhör oss och allt är lånad, välgörenhet till andra är dels en återbetalning till Herren genom andra av det
som tillhör Honom, och den görs med absolut tilltro till att vi aldrig kommer att sakna det vi har gett. Å andra sidan, för
att välgörenheten ska accepteras av Allah (HoäH)
måste det finnas förutom förtroende, uppriktighet och kärlek.

Det arabiska ordet för välgörenhet eller allmosor är Sadaqa och har samma rot som ssidq, uppriktighet, som är ett bevis på
kärlek och tro. Vi gör det för Guds skull, inte för att andra ska se det eller för att bli erkänd av andra, det är hyckleri.
Vi ger bort i vår Försörjares namn utan att hålla fast vid dessa saker eftersom egot är så fäst vid så många saker, att
därför är döden så smärtsam och mycket svårt att lämna jorden och vår kropps fysiska, mentala och emotionella värld.

Välgörenhet är inte bara att ge våra överskott, det är att dela det vi har, och inte bara det materiella men också vår tid,
kärlek, kunskap till de som inte är älskade eller bli hörda, till de sjuka, äldre, barn, de förtryckta, de glömda, till vår
granne (i islam anses som granne alla som lever upp till fyrtio hus runt omkring oss), mm. I vår tradition är det sagt att
välgörenhet är också att säga ett bra eller snäll ord, eller att ta bort ett hinder från vägen och i denna tid av okunnighet
att ta upp från gatan skräp även om den inte är vår. Det är att gå till vår bön, det är också att ha medlidande med djuren
och alla varelser i skapelsen. Välgörenhet är att hjälpa, stödja vår nästa, och vi bör börja med vår familj.

8. De som fastar (både män och kvinnor)

Fastan är att ge upp något som vi vill och önskar för Allahs skull. På den fysiska nivån är att avstå från att dricka, äta,
ha sex, mm. Det för med sig fördelar för människor på alla nivåer och den är ett medel för rening. Den hjälper oss att inse
vikten av de saker vi har fått såsom mat och att uppskatta och vara tacksam mot Allah för det vi har fått av Honom. Det
hjälper oss också att vara medveten om de behövande och fattigas situation, om hur de lever och lider, en situation som rör
det troendes hjärta till välgörenhet med uppriktighet och kärlek. Fastan får oss också att ge de materiella saker sin rätta
plats och betydelse och att sätta Gud först och främst.

Även i vår tradition finns en mental och emotionell fasta, känd som en andlig fasta som innebär att avstå från olämpliga,
onödiga, vilseledande eller felaktiga tankar, ord och handlingar.

Syftet med fastan, förutom att vara en akt av lydnad till Allah i vår tradition är att underkasta (göra till muslim) vår
ego, och att stå emot vårt egos begär och passioner och nafs ammara (det dominerande djurets själ) för att nå tillståndet
av nafs walhana eller rofylld och upplyst själ.

9. De som täcker sina privata delar och är blygsam och bevara sin heder (både män och kvinnor)

Blygsamhet innebär att täcka eller dölja det man inte vill (eller borde inte) visa eller blir känd. Det innebär
försiktighet, förbehållsamhet, ärlighet och blygsamhet. Det är ett botemedel mot lustan.

Blygsamhet gäller inte bara klädsel utan även utseende och tankar. Och det är ett sätt att visa respekt för andra, kvinnor
och män, och för sig själv, det innebär att behandla sig själv med värdighet.

Detta är en kontroversiell fråga i en modern värld där utsvävningar förväxlas med frihet, vilket utnyttjas av massmedian
och snäva ekonomiska intressen, som tror på och hjärntvättar massorna med paroller om den nya världen för att få dem att
tro att de universella och grundläggande principerna och värderingar har förändrats. Kvinnan är ett objekt som säljs i
reklam och massmedian och ju mindre kläder desto bättre. Mannen presenteras som den som har makten över allt annat. Medierna
främjar våld, prostitution, äktenskapsbrott, alkoholism, narkotikamissbruk, överdriven konsumtion, användning av olämpliga
ord, med andra ords den enskilde och samhällets förorening av sinne, hjärta och själ som leder till föroreningen av vårt
hus, jorden.

Otukt och äktenskapsbrott är vanlig och accepterade i vårt samhälle. Men dessa avvikelser tillsammans med bedrägeri om att
Satan (den onda mörka kraft som skiljer oss från Gud) inte finns är det värsta av allt eftersom det skiljer och kopplar bort
oss från den rätta vägen. Den är en sjukdom som förstör individen, familjer, samhället. Den leder oss till ett liv i mörker.

10. De som minns Allah (både män och kvinnor)

…är det inte så att då Guds namn nämns blir människohjärtat stilla? (13:28)

Att minnas innebär att vakna upp, sluta sova att påminnas om något och att göra närvarande någon.

Så, att minnas, at komma ihåg eller på arabiska dhikr, måste det innebära för oss att få Allah i våra tankar, att ha honom
närvarande i våra hjärtan, och väcka våra hjärtan till hans närvaro. Det innebär också att sluta sova i en värld av
illusioner och av själviskhet, att sluta sova innebär att återigen leva i hjärtat och att vara vaken i verkligheten.

Den heliga Koranen säger om att minnas Allah följande:

Och minns Gud efter bönens slut – när ni står upp, när ni sitter och när ni lägger er till vila. (4:103).
Och åkalla din Herres namn när dagen gryr och när aftonen är nära (76:25).
Och åkalla din Herre utan att förtröttas och prisa Honom morgon och afton. (3:41).

Att minnas Allah bör vara den huvudsakliga verksamheten i våra liv, vi bör försöka göra den hela tiden och under alla
omständigheter.

Slutligen, bara de som följer det Allah säger i Koranen “Sirata l-ladina an’amta alayhim” (De tacksamma och välsignades
väg) har tillgång till den raka vägen, förlåtelse och en stor och enorm belöning, dvs. av Guds nåd är vår uppgift att
uppfylla våra åtaganden och skyldigheter, och för Honom att öppna upp Hans dörr.

Wa salamu Aleykum wa ramatuallahi wa barakatu