Adjö till 90 % av frukt och grönsaks sorter

Laaldeaglobal

 

Parallellt med utrotning av vilda djur sker en annan anonymt utrotning och inför vilken vi är blinda och döva, nämligen växt-och djurarter som tjänar som föda till människan. Industrialiseringen av grönsaker, spannmål, frukt och kött produktion har krävt omfattande nedläggning av tusentals sorter för de med rena kommersiella faktorer som utseende och hållbarhet. Minskningen av mångfalden av vad vi äter är förvånande, ca 90 % under det senaste århundradet. Och trenden fortsätter mot förenkling och standardisering. Världens mat rikedom är i fara.

Enligt den extraordinära artikeln av Charles Siebert som publiceras denna månad i National Geographic Magazine, har 90 % av frukt och grönsaks sorter i USA försvunnit (till exempel från 7000 sorters äpplen som fanns under 1800-talet finns idag mindre än hundra). I Kina har 90 % av olika vete arter försvunnit. Och i Filippinerna, från tusentals typer av ris kvarstår endast hundra. Och denna massförintelse upprepas över hela världen.

På ett århundrade har vi gjort slut med den genetiska mångfald som våra förfäder lyckades skapa under 10 000 år av domesticering och urval. De fick de bästa sorterna anpassade till lokala klimat och särdrag i varje område, vilket skapade en ovärderlig mat arv på grund av dess kvalitet, effektivitet och mångfald. Och nu ger vi upp allt detta medvetet, och väljer monokulturer av specifika sorter inte på grund av deras smak eller näringsvärde utan dess lönsamhet.

Den gröna revolutionen hade obestridliga positiv effekt på vår förmåga att producera mat, men det sätt på vilket vi har ignorerat vikten av mångfald för att fokusera på produktionen kan vända sig mot oss. Såsom Siebert förklarar, när man arbetar med endast en handfull sorter, ökar risken för att en sjukdom eller skadedjur lätt förstör alla grödor, vilka gör systemet beroende av en ökad användning av bekämpningsmedel. ”I Afrika har jordbrukarna lånat för att betala för gödningsmedel, bekämpningsmedel, läkemedel och foder med hög proteinhalt som krävs för att dessa växter och djur ska växa och trivas i klimatförhållandena som är annorlunda än deras ursprungliga. De är som missbrukare, fast i en vana de inte har råd med, varken ekonomiskt eller miljövänligt.”