José Manuel Capella-Pratts – Blogger – Presbitero Docente

Jag skriver som en kristen, ur ett kristet perspektiv om något som påverkar samhällets hälsa i stort. Jag tycker att det är ironiskt att höra kristna och fromma kristna anklaga andra religioner för att främja våld och terrorism. Framförallt de som häftigt anklagar Islam för att vara en religion som stöder våld mot de ”otrogna”.

Naturligtvis när man talar med dem som gör dessa anklagelser, konstaterar jag att mestadels vet inte vad de pratar om. Det vill säga, de har aldrig läst Koranen (Islams heliga bok), och när de citerar någon del, upprepar de vad de har hört eller läst från någon annan person som väcker samma argument. I ärlighetens namn, förväntar jag inte mig att folk som identifierar sig med kristendomen ska känna Koranen när de inte ens till fullo läser sina egna Heliga Skrifter, Gamla och Nya testamentet. Om de kände till kristendomens skrifter, skulle de inse att böckerna i Bibeln är full av våldsamma uttryck som: Lycklig den som får ta dina späda barn och krossa dem mot klippan. (Psaltaren 137:9). Är inte detta är en barbarisk handling? Skulle vi inte katalogisera det som en terrorhandling som ett brott mot mänskligheten?

Här finns det ett annat exempel. Nyligen läste jag Psaltaren 149 som en del av min tid för morgon bön och eftertanke. Jag kände mig väldigt inspirerad av att läsa dessa inbjudningar till att sjunga, dansa, jubla och prisa Skaparen. Jag blev rörd av uttalandet om att Ty Herren älskar sitt folk och skänker de maktlösa seger. (149:4). Sedan, som om jag hade fått kastat över mig en hink med kallt vatten, hittade jag följande uttryck:

I triumf skall de trogna jubla och höja glädjerop om natten. Ur deras strupar stiger lovsång till Gud, i deras hand är ett skarpslipat svärd. De skall ta hämnd på folken, straffa främmande folkslag, binda deras kungar med kedjor, deras stormän med bojor av järn. De skall verkställa den dom som är fälld. Det är en ära för alla hans trogna. Halleluja! (Psaltaren 149:5-9)

Synen av en grupp människor som viftar svärd samtidigt som de skriker lovsånger till Gud är inte något som inspirerar uppmuntran, lugn och ro, det är något som skrämmer en. Och denna vision är en del av kristendomen och judendomens Heliga Skrift (för att vara tydlig, de citat som jag har inkluderat här är inte från Koranen, men från Bibeln).

Vissa kanske tycker att de är isolerade exempel, att man knappast kan hitta liknande texter. Ingenting är längre från sanningen. Det räcker med att läsa resten av Psaltaren för att se många andra uttryck för våld, hat och hämnd. Andra bibliska böcker som Josua och Domarboken och innehåller uttryck där Gud även beordrar att döda kvinnor, barn och djur… och trots detta de kristna insisterar på att anklaga andra religioner för att uppmuntra våld och terror…

Herren Jesus Kristus var tydlig i sin avvisande av de attityder som leder oss att fördöma och ständigt påpeka andras synder. Men vi kristna är specialister i att se andras fel och ignorera våra egna. Hur kan vi kalla oss ”kristna” och agera så olik Kristus? Jesus Kristus kallade denna religiösa arrogans attityd ”hyckleri”.

Vi kan inte ignorera verkligheten, att olika religioners heliga texter, bland annat Bibeln, innehåller uttryck som speglar situationen och andan av sina tider och kulturer. Att läsa dem utifrån ett fanatiskt och fundamentalistiskt perspektiv kan leda oss (som historiskt har hänt) att motivera avskyvärda handlingar som med rätta motiverar många människor att kategoriskt förkasta all religion. För att göra en konstruktiv tolkning av de heliga texterna är viktigt att tänka och tolka dem ur sitt sammanhang för att tillämpa dem på våra egna. I fallet med den kristna tron, inte bara texter, men själva livet måste förstås och regleras utifrån vad Jesus lärde och praktiserade: Guds rike, fredlig samexistens, rättvisa, förlåtelse, ödmjukhet, kärlek och solidaritet.

Må Guds frid/shalom/salam vare med hela mänskligheten.

Anteckningar

Författaren är minister för den presbyterianska kyrkans Ord och Sakrament i USA