Robert Fisk – The Independent
En obetydlig person i medelåldern, ett politiskt misslyckande överkörd av historien, av miljoner araber som kräver frihet och demokrati i Mellanöstern, dog i Pakistan. Och sedan blev världen galen.
Efter att ha visat oss en kopia av sin födelseattest dök Obama mitt i söndagsnatt för att ge oss ett ”live” bevis på Osama bin Ladens död. Dödad i en stad vars namn tillhör en major i det gamla brittiska imperiets armé. Ett enda skott i huvudet, sa de. Men den hemliga flygningen av hans kropp till Afghanistan och en lika hemlig begravning till sjöss? Det bisarra och skrämmande sätt att bli av med kroppen, snälla inga helgedomar, var nästan lika skrämmande som den hänsynslöse mannen och hans organisation.
Amerikanerna var berusade av glädje. Storbritanniens premiärminister, David Cameron, tyckte det var ett ”stort steg framåt.” Indien beskrev det som ett ”historiskt seger”. ”Ett rungande seger” skröt Israels premiärminister Netanyahu. Men efter 3000 amerikaner dödad den 11 september, oräkneliga mer i Mellanöstern, en halv miljon döda muslimer i Irak och Afghanistan och tio år med att försöka hitta bin Ladin, snälla, vi behöver inte flera ”rungande segrar.” ”Hämndattacker? De kommer kanske, från små grupper i väst som inte har någon direkt kontakt med Al Qaida. Var säker på att någon redan drömmer om en ”Martyren Usama bin Ladins brigad”, kanske i Afghanistan, bland talibanerna.
Men de massiva revolutionerna i arabvärlden under de senaste fyra månaderna innebär att al-Qaida redan var politiskt död. Bin Laden sa till världen, förresten han sa det till mig personligen, att han ville förstöra de västvänliga regimerna i arabvärlden, Mubarak och Ben Alis diktaturer. Han ville skapa en ny islamiskt kalifat. Men de senaste månaderna, miljontals muslimska araber gjorde uppror och var redo för in egen martyrdöd, men inte för islam, utan för frihet och demokrati. Det var inte Bin Laden som tog bort tyrannerna. Dt var folket som gjorde det. Och folket vill inte ha en kalif.
Jag träffade mannen tre gånger och det finns bara en fråga jag inte ställde till honom, vad tänkte han när han såg dessa revolutioner utvecklats under året, under flaggor av sina nationer inte islams, kristna och muslimer tillsammans, den sorts människor som hans egna män i al-Qaida var glada att döda?
För honom var al-Qaidas skapelse hans stora prestation, en institution som inte kräver ett medlemskort. Man vaknade på morgon, ville man vara med i al-Qaida då var man med. Han var grundaren. Men han blev aldrig en erfaren krigare. Det fanns inga datorer i hans grotta, inga mobiltelefoner för att detonera bomber. Medan de arabiska diktatorer regerade utan diskussion med vårt stöd, undvek de till stor del att fördöma USA: s politik, det var bara Bin Laden som gjorde det. Araberna ville aldrig krascha flygplan i höga byggnader, men de beundrade en man som sa vad de själva ville säga. Nu, allt mer, kan de säga sådana saker. De behöver Ingen Bin Ladin. Han blev obetydlig.
Men på tal om grottor, Bin Ladins död sätter Pakistan i en svart fokus. I månader har president Ali Zardari sagt att bin Ladin levde i en grotta i Afghanistan. Nu visar det sig att han bodde i en herrgård i Pakistan. ”Förråd? Naturligtvis blev han det. Av den pakistanska armén eller Pakistans underrättelsetjänst? Möjligen både och. Pakistan visste var han var.
Abbottabad var inte bara hem till landets militärskola, staden grundades av major James Abbott av den brittiska armén år 1853 – men också huvudkvarter för Pakistans Norra Arméns Andra Division. Bara för ett år sedan sökte jag en intervju med en annan ”Most Wanted Man”, ledare för gruppen som anses vara ansvarig för massakrerna i Mumbai. Jag hittade honom i den pakistanska staden Lahore, han bevakades av uniformerad pakistanska poliser beväpnade med kulsprutepistoler.
Naturligtvis finns det en annan uppenbar fråga obesvarade, kunde de inte fånga bin Ladin i stället för att döda honom? Hade inte CIA eller Navy Seals eller Special Forces i USA eller någon annan amerikansk enhet som dödade honom, de medlen för att ”kasta ett nät” över tigern och fånga den? ”Rättvisa” sade Barack Obama om hans död. I gamla dagar, naturligtvis, ”rättvisa” betydde en korrekt process, en domstol, en förhandling, ett försvar, en rättegång. Precis som Saddams söner sköts Bin Ladin ner. Visst, han ville säkert inte bli tillfångatagen levande och det fanns hinkar med blod i rummet där han dog.
Men en rättegång skulle ha oroat fler människor än Bin Laden. När allt kommer omkring, han skulle ha kunnat tala om sina kontakter med CIA under den sovjetiska ockupationen av Afghanistan, eller han intima möten i Islamabad med prins Turki, Saudiarabiens underrättelsetjänst chef. På samma sätt som med Saddam, som åtalades för döden av endast 153 personer i stället för tusentals kurder som dödades i gaskammare, hängdes han innan han fick möjlighet att tala om gas tillsatser som kom från USA, hans vänskap med Donald Rumsfeld och det amerikanska militära stödet han fick när han invaderade Iran 1980.
Konstigt nog var han inte den ”Most Wanted” för brott mot mänskligheten den 11 september 2001. Han fick sin Wild West status på grund av tidigare angrepp av al-Qaida på amerikanska ambassader i Afrika och attacken mot USA: s kaserner i Dhahran. Han väntade alltid på inkommande kryssningsrobotar, även jag när jag träffade honom. Han hade väntat på döden innan, i grottorna i Tora Bora 2001, när hans livvakter vägrade att låta honom slåss och tvingade honom att gå över bergen till Pakistan. En del av sin tid var han i Karachi, han var besatt av Karachi, han gav mig t o m bilder på väggar i Pakistans huvudstad där det fanns graffiti pro Bin Laden, han berömde stadens imamer.
Hans relationer med andra muslimer var mystiska. När jag träffade honom i Afghanistan, i början var han rädd för talibanerna, vägrade han att låta mig resa till Jalalabad på natten från lägret, han skickade med mig hans medarbetare i al-Qaida för att skydda mig under resan dagen efter. Hans anhängare hatade alla shiamuslimer som de såg som kättare och alla diktatorer som otrogna, men de var beredd att samarbeta med Iraks tidigare baathister i deras kamp mot den amerikanska ockupationen. Han sade detta i en inspelning som ignorerades helt av CIA. Han prisade aldrig Hamas och han hade inget tillförs de ”heliga krigarna” som igår agerade, som alltid, till förmån för Israel.
Under åren efter 2001 hade jag en svag indirekt kommunikation med Bin Ladin, med ett möte en gång med en av sina betrodda medarbetare i al-Qaida, i en hemlig plats i Pakistan. Jag skrev en lista med 12 frågor, varav den första var tydligt: Vilken typ av segern åberopar al-Qaida när deras handlingar resulterade i ockupationen av två muslimska länder? Det fanns inget svar i flera veckor. Så en helg, medan jag väntade på att ge en föreläsning i St Louis, USA, någon berättade för mig att Al Jazeera hade producerat en ny ljudinspelning av bin Ladin. Och en efter en, utan att nämna mig, svarade han min 12 frågor. Och ja, han ville att amerikanerna skulle komma till den muslimska världen för att kunna döda dem.
När Daniel Pearl, Wall Street Journals reporter, blev bortförd, skrev jag en lång artikel i The Independent, där jag bad Bin Ladin att försöka rädda hans liv. Pearl och hans hustru hade tagit hand om mig när jag blev slagen vid den afghanska gränsen under 2001, han gav mig sin bok med sina kontakter. Många berättade senare för mig att Bin Laden hade läst min artikel med sorg, men Pearl hade redan dödats. Eller åtminstone han sa det.
Men bin Ladins egna besattheter förstörde även hans familj. En hustru lämnade honom och två andra tydligen dog i söndags attacken i händerna på amerikanerna. Jag träffade en av hans söner, Omar, i Afghanistan med sin far 1994. Han var en stilig kille och jag frågade om han var lycklig. Han svarade ”ja” på engelska. Men förra året gav han ut en bok som heter ”Living with Bin Ladin” där han minns hur hans pappa tog livet av sin älskade hund i ett kemiskt krigsexperiment, han beskrev honom som en ”ond människa.” I sin bok, minns han också vårt möte. Han drar slutsatsen att han borde ha sagt nej, att han inte var ett lyckligt barn.
Vid middagstid i går, hade jag fått tre samtal från araberna, alla var säkra på att det var en dubbel till Bin Laden som amerikanerna hade dödat på samma sätt som många irakier jag känner som fortfarande tror att Saddams söner dog inte 2003, eller att Saddam blev faktiskt inte hängd. I sinom tid kommer al-Qaida att berätta. Självklart, om vi har fel och det var en dubbel, kommer vi att bjudas snart att se en annan video av den riktiga bin Ladin och president Barack Obama kommer att förlora nästa val.
