Marta Díez Alonso – Blog Periodismo
Om pressen är den tredje statsmakten kan vi säga att på nittiotalet dyker Al Jazeera upp som oppositionen till massmedia monopolet som inrättades och manövreras från den norra hemisfären. Sedan dess har den arabiska nyhetskanalen lyckats med att bryta med besked informationsflödet nord-syd och göra det möjligt att sända nyheter från ”utkanten” och ge mening åt kommunikationen. Medan araberna ser Al Jazeera som en revolutionär nyhetskanal, väst betraktar den som en talesman för internationell terrorism i hela världen.
Kriget mot terrorismen har flyttat media världen.
Sedan starten 1996 har ”utkantens” deltagandet genom Al Jazeera i informationens samspel irriterat de traditionella medier, särskilt när Al Jazeeras sändning på engelska nådde en publik på tiotals miljoner världen över. Den arabiska nyhetskanalen som ägs av Emir Hamad bin Khalifa al-Thani i Qatar, fick starkt stöd i arabländerna men också mycket kritik från den amerikanska regeringen, vilket har lett till att den har varit föremål för många direkta och indirekta hot. Både korrespondenter och dess kontor i Irak och Saudiarabien har hotats vid flera tillfällen sedan 2003 och kontroverser sprids över hela världen.
När yttrandefriheten besvärar
I ett samhälle som den arabiska, där de flesta media alltid kontrolleras av staten och regeringar, föddes Al Jazeera som en självständig kanal som gav röst åt dem som inte hade någon plats i andra kanaler. Enligt Dima Khatib, kanalens chefredaktör för Latinamerika, denna antydan till ”demokrati i Mellanöstern gav den ett erkännande från många, men kort därefter all beröm försvann när Al Jazeera gav röst åt afghanerna, inklusive Usama bin Ladin, efter kriget som amerikanerna startade i Afghanistan.”
USA anklagar kanalen för att vara talesman för extremistiska grupper, särskilt i Irak, där deras sändningar förbjöds 2004. Det faktum att Al Jazeera får först de senaste nyheterna i Mellanöstern stör Washington, till den grad att USA:s före detta försvarsminister, Donald Rumsfeld, anklagade dem för ”att konsekvent ljuga” och för att ”arbeta med terrorister.”
Men sanningen är att även om kanalen blev känd i västvärlden efter 11 september attackerna mot Washington och New York och till följd av bin Ladins uttalanden, Al Jazeeras framgång beror framförallt på kvaliteten på sina rapporteringar och ett stort nätverk av korrespondenter. Detta var tydligt under kriget i Afghanistan och Gaza, och även under valet i USA. Även om Bush aldrig träffade Al Jazeera, gav Obama sin första TV intervju till dem från det ovala kontoret.
Påtryckningar kommer inte bara från regeringar i väst eftersom mångfalden i deras information är också obekväm för vissa arabiska härskare. ”Vi tar upp tabubelagda ämnen för Mellanösterns kultur, exempelvis sexualitet och religion vilket orsakade för några år sedan en revolution i samhället. Vi visste att varje gång vi förmedlade något skulle ett nytt fönster öppnas till nya tankar” säger Dima Khatib. Enligt Ayman Zubair, korrespondent för Spanien och Portugal, även om Al Jazeera är ekonomiskt beroende av statliga företag i Qatar, de har kunnat utveckla en ”ganska” oberoende linje som tillåter de ta upp alla möjliga ämne.
”De många sätt att lösa vissa frågor är så annorlunda och så mångfacetterad i Al Jazeera att det ibland är ett problem”. Detta innebär inte att det finns någon censur, trots att vi tar upp vissa känsliga frågor, men vi får inte glömma ”behovet av att upprätthålla en viss balans när man arbetar i länder som Egypten eller Marocko.”
Attackerna fortsätter
Att rapportera mot strömmen leder alltid till större svårigheter, att acceptera mer kritik och uthärda flera fiender, men när hindren är omotiverade, förlorar bojkotten trovärdighet. Enligt Ayman Zubair ”attackeras Al Jazeera nästan av reflex eftersom de flesta av dem som gör det talar inte arabiska. Okunnighet i kombination med en bruten informations monopol skapar ibland avsky eller åtminstone misskreditering.”
Men det som är oroande när det gäller mediefrihet är att se hur denna opposition inte begränsas endast till en tävling mellan mediekanaler utan i många fall går längre till yttre inblandning och fysiska angrepp. Al Jazeera: s högkvarter i Bagdad, tillsammans med den i Kabul, bombades av amerikanska styrkor under kriget år 2003, samma dag som Palestina Hotel attackerades. Flera korrespondenter och journalister har fängslats eller dödats i dessa attacker. Taysir Allouni, Al Jazeeras korrespondent i Spanien och sedan byråchef i Kabul, greps när han återvände till Spanien och dömdes av den spanska nationella domstolen för anklagelser om att tillhöra al-Qaida. I rättegången användes som bevis på hans relation med terrorister videon med intervjun med Usama bin Ladin som han beviljades 2001 och som sändes på Al Jazeera. Många experter ansåg detta vara otillräcklig som bevis.
I USA har Al Jazeera beskrivits som ett propagandaverktyg för terrorister pga. de videor med Usama bin Ladins uttalanden och intervju som den som Taysir Allouni beviljades. Den amerikanska regeringen tolkar det som att Al Jazeera har en partisk syn och för att motverka det öppnade 2004 en nyhetskanal med det arabiska namnet Al Hurra (”Frihet”), som sänder från Saudiarabien. Även om dess nyhetschef, Daniel Nassif, förnekar att Al Hurra gör reklam för USA, majoriteten av araberna har den uppfattning och är ovilliga att stödja en kanal som talar om frihet och demokrati enligt ”USA:s modell”. Detta är kanske ett försök att motverka den qatariska kanalen men hittills har inte lyckats med det. Al Jazeera fortsätter att favoriseras av tittarna i hela arabvärlden.
