Helena Benaouda
Sverige hamnade i internationellt fokus och kris efter Vilks förnedrande karikatyrer om profeten Mohammad. Karikatyrerna orsakade protester från muslimer och flera demonstrationer hölls. Media debatterade frågan livligt – och muslimer framställdes som intoleranta och humorlösa och våldsamma. De muslimska organisationerna talade för både vikten av yttrandefrihet och religionsfrihet. Flera muslimska organisationer anmälde teckningarna till JO.
Situationen tillspetsades av uppgifter om hot från Al Bagdadi, där Vilks, Nerikes Allehanda och flera svenska företag hotades med våld. De muslimska organisationerna tog avstånd från allt våld och den svenska regeringen sökte kontakt med muslimska organisationer för att visa sin dialogvilja. De muslimska organisationerna gav ett klart budskap i Sverige och utomlands: krisen ska hanteras i Sverige och att de muslimska organisationerna inte accepterar att se några av de svenska intressena skadas. Därefter började krisen avta.
Det som är kvar nu är efterdebatten. Utvärderingar att göra och lärdomar att ta. Artisterna funderar på nya sätt att utmana och provocera och muslimer tänker på hur de kommer att drabbas nästa gång, medan allmänheten förfäras i största allmänhet alltefter vad media skriver.
Jag träffade Lars Vilks i en debatt i Uppsala i mitten av november. Han hade inte så mycket nytt att säga verkade det som, annonserade bara om sin opera ”Dogs”.
Jag visade en bild på Lynndie England med en irakisk fånge från Abu Ghuraib liggande på marken med ett koppel om halsen. Jag anser att just den bilden är en så klar förklaring till varför muslimer reagerar på om en muslim – profet eller ej – ritas som hund.
Publiken teg. Lars Vilks teg.
Någon vecka innan debatten hade jag läst i ”Daily News” en artikel om tutsier som beskrevs och i nationell radio av hutuledare kallades kackerlackor i propagandan mot tutsier under pågående folkmord i Rwanda.
Därför frågade jag Lars Vilks om han skulle ha levt i nazi-Tyskland, skulle han ha ritat judarna som grisar? Nej sade han. För han vill inte bli inblandad i sådan politik. Sedan frågade jag om han skulle ha ritat tutsier som kackerlackor under folkmordet i Rwanda. Nej sade han, för han vill inte ta politisk ställning. Ok, men varför ritade du, Lars, en muslim som hund då? Han svarade att det inte pågår något folkmord i Sverige. Nej, inte i Sverige, och jag bad inte dig försvara Stockholms blodbad i bilder, men vi vet alla att det pågår folkmord mot muslimer i Irak, Afghanistan och Palestina. Så varför denna inkonsekvens, Lars? Varför ritar du muslimer som hundar under pågående folkmord mot muslimer i flera länder?
Publiken teg. Lars Vilks teg.
Vi människor erkänner idag att världen är en by. Men istället för att tänka globalt och agera lokalt tänker vi lokalt – och agerar inte alls. Men ibland reagerar vi på olika provokationer. Kanske något av dessa provokationer kan få oss att tänka lite till. Kanske till och med att tänka globalt och se konsekvenserna av våra lokala handlingar – eller reaktioner – i globalt perspektiv. De skulle kunna ge oss lite mer ansvarskänsla för vår värld.
Att använda sin yttrandefrihet är ett sätt att agera lokalt – och vi muslimer måste inse hur livsviktig yttrandefriheten är för oss! Vi måste också se sambandet mellan yttrandefrihet och religionsfrihet. Det finns ingen religionsfrihet utan yttrandefrihet och det finns ingen yttrandefrihet utan religionsfrihet. För oss muslimer är yttrandefriheten en dyrgrip och livlina som vi måste försvara på alla sätt. Vi måste använda den flitigt för att berätta om oss, om vår rika globala kultur, om vår tro och om vilka profeterna är för oss och vem Gud är för oss.
Men yttrandefriheten har kidnappats och misshandlats av människor som Lynndie England som misshandlar människor och fotar sig med sina offer och publicerar dessa bilder utan att skämmas. Lars Vilks som gärna förnedrar muslimer – men inte judar och inte tutsier i likvärdigt utsatt situation. Människor som är blinda för att även andra har rättigheter än just dem som de råkar gilla. Människor som demoniserar och avhumaniserar andra människor. Människor vars samveten slutat fungera och berätta när de gör illa andra människor.
Vi kan påminna oss själva och andra om det genom att använda vår yttrandefrihet. Vi människor har alltid fri vilja att välja mellan gott och ont även om vi har olika definitioner för dessa begrepp.
